Jag hade kanske fel 27/4 …

… när jag skrev att fästingar inte har några naturliga fiender. En enkel googling säger att
”Fästingar har många naturliga fiender. Man har kunnat konstatera att parasitsteklarskalbaggar (bl.a. jordlöpare och kortvingar), enkelfotingarfåglarspindlar (bl.a. vargspindlar) och myror (bl.a. ettermyror) äter fästingar.”

MEN
Naturhistoriska riksmuseet skriver såhär på https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/fragajourhavandebiolog/aktuellfraga/fragasvar/vilkenfunktionharfastingen.9005238.html

”Det finns nog inte så många andra djur som tycker att fästingar är nyttiga för dem. En del djur äter fästingar ibland, men knappast något djur behöver äta just fästingar. Men fästingar finns för sin egen skull och struntar glatt i det.
Fästingens affärsidé fungerar uppenbarligen i naturen. Deras utseende, fysiologi och beteenden fungerar tillräckligt bra för att resultera i fästingbarn och fästingbarnbarn. Vilka djur som är nyttiga beror väldigt mycket på vem man frågar.”

Den vilda jakten på näbbmössen

    ”Man måste samla sig och hjälpas åt”, tyckte grannens alla gula katter och gick på bred front ut på jakt. De små näbbmössen är populära att fånga, men inte särskilt goda att äta. En väninna skickade bilden. Det är alltså hennes grannars katter.
Det tycks också bli ett fästingår i år. Otaliga är de jag plockat på mina katter. Små, små i pälsarna och stora, svarta, runda och blodfyllda sprattlande på golven! Huuu! Har fästingar några naturliga fiender? Nä, tyvärr.

Nu gäller det …

… ikväll kl 21.00 närmare bestämt. Ska lille Harry II sitta i fällan eller inte? Är hen en hon eller han? Den lille morraren har bosatt sig på vinden på vårt lantställe och vill inte låta någon röra vid hens lekamen. Hen stryker sig mot allt i närheten – allt utom våra händer. Dem fräser hen åt, om hen inte morrar högt och ljudligt vill säga.

Hen måste vara Harrys syster eller bror. Det är egentligen bara Harrys vita tassar som gör att vi kan skilja dem åt. När Harry II kom funderade vi på att döpa om Harry till Harry I. Men vi kom fram till att man väl inte kan kalla en hankatt för Harry I. Kanske blir det så att Harry II får heta Harry Ett istället. Vi får se. Först ska hen gå i fällan.

Närkontakt med sjukvården

Nu har det gått så lång tid sedan förra inlägget att måsungen väl flyger själv! Jag skrev då ”att själv klättra ner i gropen och hämta upp ungen var liksom inte att ens tänka på”. Och kanske var det då det började. En smärtsam stelhet i nästan hela kroppen, någon dag senare exploderade en oerhörd smärta i hela högra benet.
Ett samtal med 112:s akutsjuksköterska klargjorde att ”Nä, vet du vad, lite ont i ett högerben kan du inte få åka ambulans för. Det får du klara själv.” Hon skulle väl sluta sitt pass och ville hem. Nytt samtal några timmar senare: ”Så kan du inte ha det! Du ska få hjälp! Jag skickar en bil, men det kan ta en stund.” Ambulansen kom ca 6 minuter senare!

Medicindoktorns svar blev som väntat ”Inte blodpropp”. Ortopeddoktorn behövde tre dagar på sig för att skriva ”misstänkt Piriformissyndrom” i en mycket omfattande journalanteckning.

Då hade redan Borgmästargårdens VC dr Herta konstaterat ”misstänkt diskbråck”, gett mig kryckor, dubbelt så stor dos morfin och bokat in röntgen. Den skulle visserligen bli av i oktober, men återbudslistan innehöll en tid 2 dagar senare. Morfin hjälpte föga. Morfin plus Panodil / Alvedon eller liknande – lite bättre. Nu har det gått nästan en månad och kanske ska det onda gå över så småningom.

Katterna på landet har fått klara sig lite mer på egen hand med hjälp av grannen Bengt.

Nyinflyttad

Oj, vad tiden går och så var det vår och varmt och sen snö och minus … Inget är som förr, tycks det. Jo, kattungarna som föds!

Denna lilla sockertoppssöta ungkatt började synas vid vårt lantställe kring årsskiftet. Lite då och då. Grannbonden känns inte vid honom. Han (katten alltså) har setts vid andra gårdar, men fått vända i dörren. Nu har han flyttat in hos oss. Starkt kämpat att ta sig in i en TNR-koloni med 5 riktigt stora hankatter!

 

Jag har noterat på flera kattföreningars hemsidor, bloggar och facebookar att man närmast skriker efter fler aktiva. Medelåldern är hög och risken för utbrändhet är stor. Det är KKS och FHHK jag närmast tänker på. Ska verkligen ansvaret för ett av Sveriges största djurskyddsproblem ligga på ideella föreningar?

Kan en katt vara mörkrädd?

Det här var tänkt att publiceras fredagen 25 januari och varför blev det inte så? Hmmm, tryckte kanske inte på publiceraknappen eller gjorde jag det? Den modige vargskytten får vi ta imorgon.

Efter gårdagens (=torsdagens) långpromenad i ostlig motvind och någon minusgrad tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av en god natts sömn. Så blev det nu inte riktigt.
01.25: mjau, MJAU, MJAU (Fritt översatt: Jag är hungrig!) Därefter ett skutt upp i sängen vid huvudänden. Stryker med tassen på näsan och brrrrtttt (betyder: Seså vakna nu!) Skuttar glatt runt min lekamen och jamar några gånger rakt in i höger öra. För husfridens skull tar jag mig under protest upp och ger honom mat. Lite mer än jag annars brukar ge vid tvåtiden med baktanken att han inte ska komma igen förrän kanske vid fem.
Somnar igen ganska snabbt och tycker jag bara precis blundat någon sekund när jag väcks av ett närmast desperat kattVRÅL vid sovrumsdörren. ”Du kan inte va hungrig nu igen!” För att inte maken också ska vakna stiger jag upp.
Klockan är 03.16 och när ljuset tänds rusar Bosse mot sandlådan. Jo, han talade ju högt och tydligt om för mig att ”Jag behöver gå på toa, men det är så mörkt så jag vågar inte gå själv!”
Gräver intensivt några gånger, tystnad och så gräv igen och så kommer han glatt skuttande. Big-thing avklarat! ”Nu vill jag bara ha mat också!”
03.45 vaknar av högljudda diskussioner på ett främmande språk nere på gatan. Tidningsbärarna.
04.16 Hopp och skutt över både maken och mig. Ett glatt kvittrande brrrttt, brrttt, brttt! ”Opp o hoppa, nu vill jag leka!”

Varje natt är inte sådan, men ibland kan jag inte låta bli att tycka att han är sötast när han sover.

Visste du detta om katter?

Oj, vad tiden går! Nyss var det ju julafton och nu är vi mitt i januari och dagen har ökat med minst en halvtimme. Det är nästan så det märks.
Visste du att katten har 32 muskler i sina öron? Vi har 6, men kan ändå inte vifta på öronen.
De påstås känna dofter med trampdynorna. Jaaa, varför inte. Läs mer och se de söta bilderna på
https://seniordeal.se/artikel/husdjur/1292/visste-du-detta-om-katter

 

Kan det vara möjligt?

Gång på gång kan man läsa på kattföreningars hemsidor att katthem och kattföreningar svämmar över av katter eftersom man inte hittar tillräckligt många stöd- och permanenthem. Döm om min förvåning när jag i Lokaltidningen (www.lokaltidningen.se )under rubriken ”Här får hemlösa katter en ny chans” kunde läsa om ideella föreningen Katthjälpen i Malmö. De har just nu 15 katter inneboende, men att det finns plats för nästan det dubbla! Har rent utav föreningarna lyckats med information och omhändertagande? Finns det kanske inte 100.000 herrelösa katter i Sverige längre? Fan tro´t.

Den 25 november har föreningen öppet hus för allmänheten. Läs mer på www.katthjalpen.nu

Ännu ett offer

Vackre, vänlige, kolsvarte Kahli sågs senast onsdag 24 oktober på kvällen. Då var han som vanligt och stod på bakbenen och buffade med hjässan mot allt som fanns ovanför. Händer, matskålar … Den följande fredag-lördag syntes han inte till, inte heller när jag återkom till vårt lantställe på tisdagen. Samma eftermiddag såg jag något som liknade en jordhög vid grannens häck. En jordhög där ?!?!!! Hur ???
Nej, det var Kahli. Förmodligen påkörd. Trafikdödad på en väg med max fem bilar i låg hastighet i vardera riktningen per dag. Inga synliga skador.

Min vackre Kahli som älskade att skrubba

ryggen i fågelbadet.

 

 

Stel, genomblöt, kall och ensam dog han nära hemmet – nära räddningen.

 

Vad är REDE?

Jag fick en e-post från jeanette.polsater@djurskyddet.se igår.

”Vad är REDE?
REDE – Respekt Empati Djur Etik är ett djurinriktat värdegrundsmaterial som hjälper barn att utveckla sin empati. Materialet riktar sig lärare och pedagoger och det finns i två ålderskategorier; förskolan 1- 6 år (Mini-REDE) och skolan årskurs F-5 (REDE). Det är anpassat efter läroplanen och har sin grund i forskning kring empatisk utveckling och relationen mellan människa och djur.  REDE-materialet är ett långsiktigt djurskyddsarbete som har används flitigt av lärare och pedagoger runt om i Sverige sedan 2007.”
Läs mer på https://rede.se/

De kommer att finnas på läromedelsmässan 18 – 19 oktober 2018
Tid: 09:00 – 16:30
Plats: Malmömässan

”Sätt på kaffet! Vi tar med oss fikabröd och kommer ut till din arbetsplats! Där drar vi en 20-minuters presentation om REDE för dig och kollegorna – helt kostnadsfritt
Målet är att så många pedagoger som möjligt ska få höra talas om REDE och bli inspirerade att börja arbeta med materialet. Besöket tar 20 minuter – vi samlas förslagsvis i ert fikarum där vi under avslappnade former berättar om materialet. Vi behöver ingen projektor eller annan utrustning.
Fika med REDE är en tidsbegränsad kampanj för förskolor och skolor inom Sverige.  Gör en intresseanmälan för din arbetsplats innan 30 november! Tipsa gärna närliggande förskolor och skolor om ni har möjlighet – då vi prioriterar städer där vi kan göra flera besök.”
Anmälan och mer information finns på https://rede.se/kurser/kampanj-fika-med-rede/

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com