Kattmyt 5: Katter kan äta lite vad som helst

Javisst, precis som vi människor om vi är tillräckligt hungriga. Men vi mår då inte särskilt bra. Minns en arbetskamrat som flytt från kriget i forna Jugoslavien. ”Du anar inte vad man kan äta när man är riktigt hungrig”, sa hon. Nä, jag vågar inte tänka på hur hon haft det.
 Samma med katter. Gårdskatter i min barndom fick ofta bara mjölk och i bästa fall rester från hushållet. Oftast gick det dock till bandhunden. De blev inte så gamla. Varken hunden eller katterna.

Rosa är en duktig jägare. Möss och i detta fall vattensork äter hon med päls, ben och svans. FIBERRIKT OCH RIKTIGT GOTT! Men det ger mask i magen.

Jag fick för några dagar sedan ett mejl från Royal Canin med uppmaning att ”Håll dig uppdaterad om näring för din katt eller hund” och vill att jag ska uppdatera informationen om min katt så att de kan skicka info som passar just mitt sällskapsdjur. Mjau, de tänker ju då kanske mest på innelevande katter.
Jag har det senaste halvåret på olika sätt fått kontakt med (mest) stora lantgårdar, en del hästgårdar och även husägare som drabbats av det nästan oundvikliga på landsbygden: katter flyttar in från kringliggande gårdar eller överges i närheten. Snälla människor som bara vill väl matar och så plötsligt en dag är den klädsamt runda lilla katten bara hälften så tjock. Hjälp! Kattungar! Var? Vad göra?
Får man plötsligt kanske ytterligare 5 katter i maten då gäller inte individuell näringstillförsel utan en mer generell. 10-kg säckar istället för 85-grams burkar.
Katterna i exemplet kan efter 4-5 månader vara 30 om de slipper äta ”lite vad som helst”! Flyttar en katt in och ni vill att den ska få stanna kvar så kastrera. Det är inte så dyrt om man ser det på lite sikt.
Och visst kan katter äta matrester och kanske till och med gilla det! MEN DE KAN INTE ÄTA LITE VAD SOM HELST OCH DESSUTOM MÅ BRA.

Kattmyt 4 Innekatt som råkat komma ut …

… springer inte så långt utan gömmer sig i närheten. Det har jag läst många gånger på olika föreningars FaceBook. Jo, kommer den ut ”lugnt” så att säga kan det nog vara så, förutsatt att det finns något i närheten där den kan gömma sig. Buskar, under en bil, in genom en öppen dörr … En innekatt som blir skrämd kan däremot springa långt i panik.

Oavsett vilket, gäller det att försöka tänka som katten. Kontrollera var katten kom ut så snart man upptäcker att katten inte är inne längre. Om man känner sin katt vet man också om den är rädd för hundar eller reagerar på motorljud eller andra höga ljud. Eller rent av söker kontakt med första bästa människa.

Kom den ut genom ett öppet fönster två våningar upp? Föll den ner på en hård trottoar utan gömställen i närheten? Risken är då stor att den i panik sprungit långt bort eller ligger kvar skadad. Finns det buskage, rabatter eller bilparkering? Spring inte omkring och leta utan gå lugnt och metodiskt tillväga. Spana in under vad som finns i katthöjd. Eller sätt dig ner och locka på den. Tänk på att rösten låter annorlunda ute. Vänta en liten stund på varje ställe. Utvidga sökområdet efter hand.

Gör inte som ägarna till den vackra svarta honkatt som kom till vårt lantställe mitt i den senaste riktigt kalla vintern. Hon var ung och löpte för första gången. Satt vid dörren och ”ville ut”. Ett himla störande moment tyckte 3-årige sonen och öppnade dörren utåt gatan. Det dröjde många timmar innan mamma och mormor upptäckte att katten verkligen var borta och inte bara gömt sig. På kvällen och natten och de följande dygnen satt de och lockade på trädgårdssidan med god kattmat. Deras katt kom inte, den hade ju släppts ut på andra sidan huset, men ett flertal andra lockades dit av den goda maten.

Två veckor senare kom den alltså till vårt lantställe! Smal, hungrig och – troligen gravid. Den hade på egen hand tagit sig ca två kilometer över öppna fält och i snö och minusgrader hem till bananlådan på vår uteplats.

Tänk alltså som katten! Kontakta grannarna. Sätt upp efterlysningslappar med foto – även på ICA, Macken och Pizzerian. Mall finns på ww.vilse.nu.

Och självklart: ID-märk din katt både med chip och örontatuering och registrera den!

Kattmyt 3: En katt klarar sig alltid …

… även om man släpper ut den i det vilda. Det gör den naturligtvis inte. Fast ibland kan man ju undra …

Besökte en hästgård för några dagar sedan. Man behövde hjälp att fånga in och kastrera en hankatt som man ville ha som inne-/utekatt, gårdskatt. Den hade först visat sig för ca två år sedan. Då i en skogsdunge i hästhagen. Liten unge, kanske bara några månader gammal, ensam, hungrig och mager. Hur hade den hamnat där? Och vad hade den ätit? Kilometrar från närmsta väg. Nej, den var troligen inte övergiven. Jo, av mamma, som kanske varit en ”otam” från någon annan gård.
Gårdsägarna satte kattmat och under lång tid ”matade de in” den allt närmare gården. Efter något halvår vågade den vila och sova i en ombonad trälåda klädd med frigolit och med massor av hö.
Då nu drygt ett år gått ville man kastrera katten för att den inte skulle ge sig iväg på friarstråt. Den hade kommit allt närmare gårdens folk.
”Vi har velat kastrera den katten i ett helt år, men vi vet inte hur vi ska göra! Den vill ju absolut inte att vi rör den.”
Nemas problemas! Nu är den kastrerad, örontatuerad, chippad, ohyrebefriad och lever ett gott inne-/uteliv som den vill och har lagt lite på hullet.

Nej, en katt klarar sig inte på egen hand. Den behöver och söker själv människor för att överleva. Hur många liknande fall finns det därute som aldrig upptäcks? Som ingen bryr sig om? Som dör av svält för att ingen ser dem eller inte bryr sig om man nu råkar se dem?

Just denna katt hade också lyckan att vara ovanligt vacker.

Kattmyt 2 på Internationella kattdagen

Rubriken Uppmärksamma din jamare på personligt-sidan i SkD talar om att det är Internationella kattdagen.
Då hyllas våra älskade huskatter och situationen för alla hemlösa katter i världen uppmärksammas. Dagen instiftades 2002 av den kanadensiska org International Fund for Animal Welfare (IFAW).

Äkta raskatt, halväkta eller huskatt? En katt som bor i ett hus, till skillnad från de hemlösa? Nej, det är en katt utan stamtavla och registreringsbevis! Sen må den se ut som en Maine Coon eller Ragdoll eller Bengal eller vad som helst. Det säljs katter dyrt som är en %-sats av någon raskatt.

www.kattstatus.se skriver Malin Sundqvist initierat om Varning för säljare av oäkta raskatt. Mamma- och pappakatt ska vara av samma ras, annars blir avkomman huskatt. Följ länken. Malin Sundqvist vet oerhört mycket mer än jag om detta.

De katter som för ett halvsekel sedan levde kring bondgårdar och därmed kallades bondkatter var oftast gråspräckliga eller svart/vita och korthåriga, men numera kan de ha drag av både Norsk Skogkatt, Birma eller Russian Blue. Varför? Någon har tröttnat på sin katt eller den har av någon anledning kommit ut på egen hand och parat sig med en ”vanlig bondkatt” kanske många kattgenerationer tillbaka.

Trots förbud är det fortfarande människor som överger sin katt vid någon bondgård i tron att det bor djurvänner där som med glädje tar emot ytterligare en katt. Många gårdar står idag öde och tomma på både människor och djur. Vid besök på flera gårdar har jag kunnat konstatera att man skiljer på katter och katter. Man har en eller två omhuldade överviktiga innekatter med halsband och så ett större antal stallkatter. De tillhör inte alls samma kast.

Tänk dig för innan du köper en dyr tre- eller fyrvägskorsning. En katt från en kattförening är minst lika söt och trevlig och genom att ta hand om en sådan gör du dessutom en god gärning.

Kattmyter Nr 1

De gamla myterna lever vidare och frodas trots all forskning och information. Myterna och föreställningarna om dessa mystiska djur – katter. Vissa är harmlösa och rent av löjeväckande och säger mer om den som uttalar dem än om katten.
Jag har hämtat lite från Moderna Djurförsäkringar, Hill´s, Kattjouren och så Kattstatus med hela 36 st! En för mig ny myt har ingen av dem med i sina listor: att det skulle vara smärtsamt livet ut för hankatter att bli kastrerade! Så är det givetvis INTE!
 Hörde det för någon vecka sedan. En dam med kattlucka i källardörren hade fått påhälsning av en fertil hankatt, som ordentligt pissat in sitt nya källarrevir. Inte kul alls – varken för hennes egen katt eller för damen själv. Hon konfronterade kattägaren, som menade att det är smärtsamt och rent djurplågeri att kastrera en hankatt. Så är det givetvis inte. Det var nog snarare i plånboken det sved!
DETTA ÄR  NUMERA INGEN PISSENISSE!
Vad kan man då göra i en sådan situation? Jag personligen skulle kastrera hankatten oavsett vem som äger den. Den är inte ID-märkt. ”Ägaren” skulle troligen inte märka något. Fast kanske hade jag då gjort åverkan på enskilds egendom? En polisiär fråga med andra ord! Prioritet 0,00?
Sedan 15 juni 2020 har vi en ny förordning och allmänt råd som ställer tuffare krav på djurägares ansvar att se till att djuren inte förökar sig oplanerat. Det gäller även hankatter.
En hankattsägare ser förvisso aldrig resultaten av kattens härjningar bland bygdens honkatter. Det gör däremot alla kattföreningar, som varje år får ta hand om massor av kattungar som ingen vill ha. Många, många är också de privatpersoner, som tar hand om både stora och små katter utan känd ägare.
Vad gjorde då damen ifråga? Jo, hon installerade ny kattlucka som bara öppnar för hennes egen katt. En kostnad för henne – inte för den oansvarige kattägaren.
Sedan den nya förordningen trätt ikraft kan man anmäla ett sådant fall till Länsstyrelsen. Prioritet … ?

Myt nr 9: Innekatt är djurplågeri

En katt som är ensam i lägenhet eller hus hela dagarna utan sysselsättning har inte särskilt roligt och sover troligen bort den mesta tiden. Det går dock går utmärkt att ha sin katt enbart inomhus om man som ägare kompenserar för den motion, det jakt-, klös- och klätterbeteende som katten behöver få utlopp för. Att innekatter skulle må bra av att få en kattkompis, vilken som helst, är bara ännu en myt.
Och att släppa ut en innekatt för att den ska få leva lite naturligt en stund är också en myt. Den kommer ju ut i en värld med nya dofter och ljud den inte alls känner till. Utsläppta innekatter kan mycket väl sitta skrämda och paralyserade under en buske ända tills dörren öppnas igen och den får komma in. 

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Att få möjlighet att sitta i fönsterkarmen och titta ut på fåglar och löv som rör sig uppskattar de flesta katter mycket mer. Man måste också som ägare vara medveten om att om man släpper ut sin katt, så kanske den försvinner för alltid. Kanske räddad av någon kattförening om den inte är öron- och/eller chipmärkt och registrerad.
OBS! Veterinären tar inte hand om registreringen som många tycks tro.

 

Kattmyt 8: Katter sprider sjukdomar

En orsak till bristande grannsämja kan vara utegående katter, som gör sina behov i sandlådor eller rabatter eller lägger sig på dynorna i trädgårdsmöblerna. Visst är det otrevligt att hitta kattbajs där små barn leker, men samtidigt har väl dessa stackars barn föräldrar som kan lära dem vad som är lämpliga leksaker. Hälsoriskerna på grund av närkontakt med katter är väldigt små. Inte ens den av många fruktade ringormen brukar ge några besvärliga eller bestående problem för människor. Ringorm på katt kan inte medicineras bort, utan man får invänta att de ultravioletta strålarna från solen ska ta död på svampsporerna.

Svensk Veterinärtidning 2016:15 skrev om Toxoplasmos på sid 21. Från Veterinärkongressen 2016
”Andrew Sparks från England redogjorde för sanningen om toxoplasmos hos katt och människa. Toxoplasmos Gondii är den mest omtalade zoonos som människor kan få från katter, men det råder mycket missförstånd kring denna sjukdom och kattens roll. I stort sett alla varmblodiga djur kan infekteras av den encelliga parasiten men det krävs katter för att komplettera dess livscykel. Trots kattens roll för parasitens utveckling är infektion till människa sällan orsakad av katten utan smittan kommer via intag av dåligt tillagat kött innehållande parasiten, alternativt kontakt med oocyter i vatten, jord eller damm. Oftast ger sjukdomen bara milda symtom men kan hos personer med nedsatt immunförsvar orsaka svår sjukdom och de kanske mest fruktade aborterna hos gravida kvinnor.”

Kattmyt 7: Katter är lömska och oberäkneliga och kan rivas och bitas utan förvarning

Om man upplever katter så, betyder det att man inte kan uppfatta eller känner till hur deras språk fungerar. De kommunicerar med hela kroppen. På nära håll med ögonen, öronens och morrhårens ställning och med ansiktsuttryck. På avstånd används kroppshållning och rörelser för att skicka meddelanden. Det är ett subtilt, men tydligt språk för de invigda. Svårare för oss okunniga människor. Om en katt bits eller rivs av ilska är det ALDRIG utan förvarning. De förvarnar alltid minst en gång. Ta varningssignalerna på allvar.
Exempel: Anna ville hålla lilla katten Lisa i famnen. Lisa vill aldrig bli upplyft på något sätt och därför gör jag själv aldrig det. Lisa protesterade när Anna höll henne allt hårdare, hon blev allt svartare i ögonen och stretade emot med benen. Inte ens det räckte för att få komma ner på marken. Hon varnade flera gånger. Till slut kom klorna fram. Enda vägen ur Annas famn var upp över vänster axel. Det blev åtta rejäla rivsår på ena armen. Vem ska man skylla på? Anna, naturligtvis, som trodde Lisa kunde behandlas som en leksak.
Behandla katten med respekt och läs av signalerna och du får en vän för livet.
Det är bara människor som kan vara lömska och beräknande.

Enligt Moderna Djurförsäkringar kommunicerar katter med upp till 16 olika läten. Läs mer här https://www.modernaforsakringar.se/djurforsakringar/tips-och-rad/forsta-katten/

Kattmyt 4: Honkatter mår bra av att få en kull ungar

En mycket välutbildad och i övrigt förnuftig arbetskamrat utbrast en gång högt och indignerat i vårt fullsatta lunchrum
”Varför ska jag kastrera min honkatt? Honkatter löper ju bara i mars och den korta tiden kan jag hålla henne inne. Och förresten mår honkatter bara bra av att få åtminstone en kull ungar.”
Verkligheten är att katter löper året runt om förutsättningar finns. Vissa en gång i månaden om de inte blir betäckta, andra bara några gånger om året. Oavsett hur ofta, så handlar det om mycket slitsamma hormonstormar när kattstackaren ylar och för oväsen och varken äter, dricker eller sover – och inte låter andra sova heller.
En granne med nyinköpt honkattunge lydde mitt råd att kastrera den vid ca 3-4 månaders ålder, men hon hann inte före första löpet.
”Det var det värsta jag varit med om! Inte en gång till! Jag har tid hos veterinären om tio dagar.”
Kattstackaren startade löp nr 2 samma dag de skulle till veterinären.
Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) rekommenderar tidig kastrering av katter som inte ska användas i avel. Kastrering minskar risken för framtida hormonrelaterade sjukdomar. P-piller ökar risken och vem vill vara orsak till sin katts lidande och sjukdom?
Att kastrera sin innehankatt anses som mera självklart. Det är liksom något med själva doften …

Kastrera din katt oavsett om det är en älskad innekatt eller en stallkatt, hankatt eller honkatt. Kan du inte själv fånga in dina stallkatter eller andra grupper i ex vis koloniområden, så kontakta någon kattförening. De flesta hjälper till – allt för att minska trycket på katthemmen. Katterna tar inte slut som en mellanskånsk storbonde befarade.

Kattmyt 3 Se hans stil

Myten säger att honkatter är bättre musjägare än hankatter och att kastrerade katter inte bryr sig om att jaga alls. De bara slöar.
Tills för några veckor sedan var jag böjd att hålla med om att honkatter är bättre musjägare, men nu har Åke och Stövelnisse gått från klarhet till klarhet. Några gånger när grannen och kattskötaren Bengt och jag haft våra ”mitt-i-veckan-samtal” har han i förbigående nämnt att
”Det måste va gott om möss i år”.
I tisdags såg jag detta:

Stövelnisse utförande viss akrobatik över en stendöd mus och vid Bengts och mitt samtal i torsdags utropade han plötsligt
”Nu kommer Åke längs vägen med en musjävel till! Jag måste stänga ytterdörren …”

Tidigare har det mest varit Lisa och Rosa som visat upp sina byten. Stövelnisse stannade tack och lov ute på gräsmattan. Han åt upp hela med hull och hår trots ordentlig frukost bara en halvtimme tidigare.

Kastrerade katter är tvärtemot myten bättre musjägare. De behöver inte spilla någon tid och energi på att föra släktet vidare. De njuter av friheten att roa sig!

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com