Hästar = brödrostar. Så är det tydligen i EU:s regelverk. Fredrick Federley, EU-parlamentariker för (C) skrev för några dagar sedan i SkD att han försöker tänka på hur ”vad vi gör i EU påverkar folk i vardagen”. Det gäller inte bara de stora besluten. Det finns bisatser också. Hur många begrep egentligen vad de röstade JA till då för länge sedan? Det viktigaste för de flesta var att slippa visa passet vid gränserna. Ja, ja, tiderna de ändras!
Kan då hästar och brödrostar behandlas lika? Ja, enligt Konsumentköplagen och enligt EU:s regelverk. ”Du har samma ångerrätt med en häst som med en brödrost”. En köpare kan alltså enligt F F lämna tillbaka en häst flera år efter köpet och kräva tillbaka köpesumman plus kostnaden för hästens uppehälle under tiden. Oavsett i vilket skick hästen befinner sig, även ifall den har vanvårdats.
”Hästägare drar sig ibland för att sälja till privatpersoner, just av skälet att hästen betraktas som en förbrukningsvara eller en attiralj”. Är det fler än jag som häpnar inför denna totala brist på kompetens hos de valda ledamöterna? Tänk om fler än F F på ett lättfattligt sätt kunde berätta om andra galenskaper från EU. För det finns säkert många.
”En enkel maskin är inte lik ett komplicerat djur”, skriver F F vidare. Nä, djur är inte komplicerade. Människor är komplicerade. Alla utom människor vill leva ett naturligt liv i naturliga skogar, på naturliga slätter, i naturliga vatten. Inte springa för livet med en liten kärra efter sig. Inte simma runt, runt i nätkassar i trängsel tills de blir upplyfta och kvävs till döds i luften. Inte transporteras utan mat, vatten och vila till en befriande död i annat land.
”Djur och djurägande väcker många känslor.” Man har haft ett första möte om hästägande och hästens roll i Europa. Jo, ekonomiska intressen väger tungt, men alla de andra då? De som inte har något ekonomiskt värde?

Läs hela Fredrick Federleys artikel: http://www.skd.se/2017/05/20/hastar-ar-inte-som-brod%C2%ADrostar/

Så har vi åter nåtts av fasansfulla filmer och bilder på oacceptabla djurtransporter. Denna gång vid gränsövergången mellan Bulgarien och Turkiet. EU vill bli av med sitt överskott av nötkött och har valt att skriva handelsavtal med Turkiet. Före det avtalet fanns ingen handel med levande djur till Turkiet. Byråkraterna och politikerna kunde nog inte förstå att det gällde levande djur. Råvara.
100-tusentals lamm fraktas på fartyg från Australien till länderna i Mellanöstern och Östafrika enbart för att dö. Reportage har endast fått göras på de tomma och rengjorda fartygen. Det är förbjudet att filma hur djuren lastas, transporteras och lossas i destinationshamnen.
Det vore ju bra om någon journalist kunde intressera sig för de arma djuren också. Inom Sverige handlar det ”bara” om några timmars panik vid transporter och väntan på döden.
Att människan mår bättre av vegetarisk kost är väl ställt utom allt tvivel, men verkligheten ser inte så ut. Världen över äter vi mer kött än någonsin – och vi kastar mer kött än någonsin. Någonstans har jag läst att kött motsvarande 40.000 nötkreatur kastas i soporna enbart i Sverige varje år. Betänk att de har varit levande varelser med tankar och känslor. Kanske levande transporterats långt under stor stress.
I det tidigare vegetariska Indien äter nu t o m rättrogna hinduer kött. Mängder av kor och bufflar slaktas vid den heliga floden Ganges stränder. Floden är vid Kanpur ett stinkande avloppsdike illa förorenat av blod och kemikalier för framställning av läder. De ansvariga skyller på västvärldens omåttliga begär efter läder. Jag vill påstå att det handlar om pengar.

Viktigt för ett gott djurskydd är en stark lagstiftning – förutsatt att den efterlevs. Viktigast är aktiva konsumenter.

Ja, det ska man minsann ha i Vollsjö kyrka på söndag enligt dagens Skånska. Fokus ska vara på naturens och djurens betydelse för oss människor. Psalmer och musik ska gå i naturens tecken. Efteråt blir det grillfest. Vad ska grillas?

För några år sedan fick jag besök på vårt lantställe av två medlemmar i Jehova Vittnen. De kom direkt från grannbonden, som vid besöket höll på att ”mata kossorna”, som den ena sa. D v s utfordra tjurarna som stod uppbundna inomhus i sommarvärmen. ”Jag har nog aldrig varit så nära en ko förut!” kvittrade hon.

Det förde oss ganska omedelbart in på följande frågor:
”Får vi människor behandla djuren hur som helst, utan att behöva ha dåligt samvete för det?”
”Har vi Guds godkännande till att själva avgöra hur vi väljer att behandla djuren?”  och
”Står det något om det Bibeln?”
Med viss ledning formulerade de själva frågorna, men verkade aldrig ha funderat på saken.

Någon vecka senare fick jag en e-post med ett antal bibelcitat. Alla uttrycker att vi får lov att använda djuren för vår vinning, men kanske inte missköta dem.

Citat ur hans e-post:
”Som en avslutning skulle jag vilja lägga fram en profetia som visserligen handlar om hur de andliga ledarna har burit sig illa åt mot folket som de skulle ta hand om på det andliga planet. Men eftersom det dras en parallell till hur herdarna skulle behandla fåren som de skulle ta vård om, så är det ändå ett mycket belysande skriftställe att titta på i detta sammanhang, det är Hesekiel 34:3, 4 ”Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst.”

Då och då skymtar det förbi i TV-reportage – hur 1000-tals kycklingar hälls ut på ett rostfritt bord och sorteras för hand. De som får leva slängs åt höger, de övriga (=tuppkycklingar) slängs åt vänster rakt ner i ett metallrör med roterande skivor, som mal deras små kroppar till … Förhoppningsvis inträder döden snabbt.

Under rubriken ”En human metod för äggframställning” i Skånskans Opinion 2015-11-04 belyses mest den ekonomiska sidan av saken. Att det är ett ekonomiskt slöseri att ”ruva” äggen i tre veckor i maskiner som drar en del el och att manuellt sortera bort kanske hälften av kycklingarna för destruktion är givetvis ett ekonomiskt slöseri.

En ny tysk metod ska redan dag nio kunna se vilket kön kycklingembryot har och sortera bort de oönskade tuppäggen. Det skulle vara både mer humant och billigare. Jaha, men hönorna är ju inseminerade under stor plåga, äggen är värpta i fabrik, transporterade på lastbil till kläckeriet … Det finns säkert fler kostnader. Bara för att tupparna aldrig ska kläckas …???
Läs mer här
http://www.slu.se/sv/institutioner/husdjurens-utfodring-vard/om-institutionen/avdelningen-for-fagel/lasvart-om-fjaderfa/avel-och-klackning/
http://www.brahma.dinstudio.se/gallery_36.html
http://www.raddningstjansten.org/byebyeegg/fakta.htm

Majoriteten konsumenter vill ha billiga plastförpackade kycklingbröst utan könstillhörighet. Varför inte transportera de oönskade tuppkycklingarna till kycklingfabrikerna istället? Nä, se det går inte. Äggproducerande höns är en speciellt framavlad ras, kycklingbröstproducerande är en helt annan. Båda lever upp till människors krav på lågt pris.

Forskare har redan framställt kött i provrör. Det växer till sig i svindlande hastighet och det har provätits av forskarna själva. Konsistensen var det inte någon anmärkning mot, men däremot smaken. So what? Vi har under många år lärt oss att kycklingkött ska smaka just ingenting utan kryddor, att en stor del går bort i vattenånga och att det som är kvar är så nyttigt sååå!

Måste kött växa på levande djur? Om det skulle ligga artificiellt kött i köttdisken till ett lägre pris än det konventionellt framställda skulle människor garanterat köpa det. Det är ju billigt! Och smaken då? Vem skulle bry sig? Det finns ju kryddor!

Läs mer på t ex http://svenska.yle.fi/artikel/2014/03/10/kott-i-labb-battre-naturen

Det är stor efterfrågan just nu på renkött, men det tar vi en annan dag!

En väninna tipsade om en artikel i Jordbruksaktuellt 4/10, som handlar om ekologiska kycklingar av rasen Rowan Ranger. Det är en skotsk långsamväxande ras och tydligen ganska ny i Sverige.

Nykläckta kycklingar väger ca 50 gram. Efter 3 dagar väger de 89 gram och när de slaktas vid 10 veckors ålder ska de väga 2 – 2,2 kg. Om jag har räknat rätt betyder det en viktökning på 78% de första dagarna och totalt 4.300% när döden inträder. De dubblar lite drygt sin vikt varje dag. Kan det verkligen vara rätt? Hur mår de?

Uppfödaren satsar på ett nytt koncept, Reko kyckling, för att möta en allt större efterfrågan på kycklingkött. I anläggningen kommer 200.000 kycklingar att födas upp varje år. En bråkdel av de 84 miljoner som äts i Sverige varje år. Svindlande siffror. En hel kyckling i veckan per svensk! Oräknat de importerade …

”Förut hade KRAV väldigt krångliga regler som var svåra att följa. Nu är det enklare och det verkar som att man tar hänsyn till att det måste fungera i praktiken när reglerna sätts och kontrollerna utförs”. Har man då tagit hänsyn till kycklingarnas välmående också eller bara uppfödarens plånbok? Läs mer på (läs kommentarerna också!) http://www.ja.se/artikel/48441/arnes-gang-satsar—pa-ekokyckling.html och http://www.ja.se/artikel/46568/delad.html

I fredags var det stort möte om kycklingar i Stockholm med deltagande av 150 delegater från EU. Drygt 25 procent av kycklingbröstfilén som konsumeras inom EU är importerad från länder utanför unionen. Importen av kyckling är större än importen av något annat köttslag inom EU. Ofta från länder som har en helt annan kvalitet både när det gäller djuromsorg och livsmedelskvalitet än vi har här. Läs mer på http://www.ja.se/artikel/48530/stort-mote-kring-kyckling.html

Köpa hel svensk ekologisk kyckling eller delar av importerad? För mig är valet lätt även om det enligt KRAV:s regler får vara 10 kycklingar per kvadratmeter. D v s varje kyckling har knappt ett A4-papper att leva sitt liv på inomhus. De ska också ha möjlighet till utevistelse. Konventionellt uppfödda får trängas dubbelt så många. Kanske enbart inomhus.