Brott mot djur

En utredning om Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem tillsattes av regeringen i augusti 2018 med syfte att se till att de allvarligaste brotten mot djur har tillräckligt stränga straff och att bestämmelserna om brott och straff är ändamålsenliga och effektiva.

Tisdagen 11 februari 2020 bjöds det in till pressträff i Lilla Pressrummet kl 12:50. Redan här kan man väl ana att de inte tror att intresset är så stort. Idag har det fortfarande inte nämnts i någon nyhetssändning.

Hämtat från regeringens hemsida (www.regeringen.se )::
Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem
Publicerad 11 februari 2020
Utredningen lämnar över sitt slutbetänkande av uppdraget att göra en översyn av straffbestämmelserna i djurskyddslagen (2018:1192) och brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri.

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/02/sou-20207/   Varning! Det handlar om 546 sidor. Läs sammanfattningen på sid 11 först.

De osynliga djuren

Med förra veckans förfärliga bilder och reportage från en mjölkgård i färskt minne har jag nu läst ”Veterinärutbildning i ett föränderligt samhälle” i Svensk Veterinärtidning nr 12:2019.
I Uppdrag Granskning bedyrades att detta var ett företag, en ägare, som missköter sina djur – de allra flesta sköter sig! Min första tanke var, hur många fler djur har det som i reportaget? De är väl undangömda i gigantiska lador på landsbygden. De osynliga djuren.
Djurskyddsinspektörer och veterinärer ska göra besök, men de är för få. Det hinner gå lång tid innan de arma djuren får hjälp. Mannen i reportaget misskötte inte bara sina djur, utan även sin ekonomi. Han skulle rekonstruera företaget. Troligen går det före djuren väl.

Men artikeln i Veterinärtidningen då? Jo, den handlade om veterinärstudenternas vikande intresse för lantbrukets djur, inte bara i Sverige, utan även internationellt. Orsaken ger tidningen själv: brist på naturlig kontakt med lantbrukets djur anses vara huvudanledningen.
En annan aspekt är enligt artikeln, att blivande veterinärstuderande vill slippa vissa obligatoriska delar av utbildningen: besök och praktik på gårdar och slakteri, praktisk färdighetsträning på kadaver, osv. Kontakten med döden är inte lika naturlig för alla.

Men alla kan inte arbeta med små söta sällskapsdjur! Och så får lantbrukets djur sitta emellan – de livsmedelsproducerande!

 

Industrikatterna i Eslöv

”Vad skaaa jag göra? Säg mig vad skaaa jag göra?” upprepade en gammal klient till mig. Det var länge sedan och hon har gått ur tiden, men ibland kan jag nästan höra hennes uppgiva röst. Lösningen i hennes fall var väldigt enkel, men hon visste sig ingen levandes råd och på grund av psykisk sjukdom kunde hon inte heller ta till sig någon information. Ja, vad ska JAG göra? Vad kan VI göra? Tillsammans? Vi har ingen Greta.

Höörs Hemlösa Katters blogg http://bapplar.blogspot.com/ innehåller mycket information om situationen för de övergivna, de icke önskvärda och de icke LÄNGRE önskvärda. Många av de kattungar som föds upp och säljs för en femhundring (okastrerade, ovaccinerade) är de som senare blir övergivna och kanske har turen, eller oturen, att tas omhand av en kattförening för övergivna och förvildade katter.

I Eslövs kattvänners FB https://www.facebook.com/groups/387084358069964/ är desperationen ibland överväldigande. Inlägget var publicerat i sin helhet i mitten av augusti, men verkar nu vara borttaget.
”Fick idag samtal av en bekymrad vän som sa: -detta måste du komma o se!
Vid ett garage på ett industriområde i Eslöv fanns det katter som behövde hjälp.
Kom dit såg 3 kattungar direkt och kom bara fler o fler.
Räknade upp till 15 kattungar.
Minst 5 vuxna magra honor ev någon dräktig igen. …”

Och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet.

Information? Jag försökte själv med föreläsning i Studiefrämjandets regi. Trots att den var gratis kom endast några redan engagerade. Vi utbytte erfarenheter.
Informationsbroschyr i brevlådan? Tas för reklam.
Kommunal hjälp? Inget intresse – inte ens med en liten infotext på hemsidan.
Kontakta fastighetsägare? Om man kastar sina sopor i rabatten kan man bli vräkt, men om man sätter ut sin icke längre önskade katt i samma rabatt händer ingenting. Likaså om man släpper ut sin fertila katt att para sig med vilken katt som helst i området. ”Katter måste få leva ett naturligt liv!” (ironi)
Kontakta företag i industriområden? Kanske. Det finns engagerade människor som kanske bara behöver en liten puff för att bli utmärkta som TNR-ansvariga.

Jag håller med http://bapplar.blogspot.com/ och min gamla klient. Vad ska man göra?

Stämma i bäcken? Jag menar innan nästa års parningssäsong.

Pengar till kastrering tycks vara en orsak. Är då priset 1.500 för en honkatt och 800 för en hankatt, eller däromkring, en oöverstiglig summa? Nej, det motsvarar 10 eller 15 dagens rätt! Eller några askar cigarretter. Ta med matlåda istället och sluta röka och snusa.
”Det har bara inte blivit av”. ”Jag har inte haft tid.” ”Hon löper ju inte så ofta.” Ja, det har jag hört ofta, men när jag erbjuder mig att ta hand om saken då blir det annat ljud i skällan! ”Oh, så snällt! Kan du göra det meddetsamma?”

En dag för katten …

… skriver SkD idag på sidan Personligt. Idag är det den internationella kattdagen. Då firas katter över hela världen och deras livssituation uppmärksammas av International Fund for Animal Welfare.

Ja, den behöver verkligen uppmärksammas, livssituationen, för det är ju precis som Höörs Hemlösa Katters Helen Westergren uttalade i en artikel för några veckor sedan: Ogreppbart många katter behöver hjälp

Många skänker en slant, sänder små hjärtan och uppmuntrande tillrop och liknande på FaceBook, men till syvende och sist behöver många rent fysiskt tas omhand. Och då menar jag att ALLA KAN INTE BLI INNEKATTER. Katter som kanske under lång tid levt ute, kanske sedan flera generationer, vill i många fall fortsätta leva så med regelbunden matning, veterinärvård vid behov och ett varmt ställe att vila på. En öppen bod, en källardörr på glänt eller en bolåda. Låt dem komma närmare när de själva vill. Det kallas TNR eller mer adekvat TNRM.

Bengt, min kattskötande granne på landet, ringde igår och berättade att store matglade Andrée hade fångat en fågel. Han åt den på brunnslocket – med fjädrar, ben, näbb, ALLT! FIBERRIKT! Han struntade i blötmaten Bengt serverade några meter bort!

För övrigt anser jag att Skånskans webbredaktion ska ge mig tillbaka statistiken, som togs bort för snart ett år sedan. Trots flera påminnelser är den fortfarande borta. Jag vill ju så gärna veta hur många som läser min blogg.

Kastreringskampanj har nu dragits igång

Varje år på våren är det kastreringskampanj för katter. Det är Cityveterinärernas blänkare jag uppmärksammat http://malmo.cityvet.se/  och deras kampanj verkar gälla endast utelevande katter. De kör den i samarbete med Malmö Djurskyddsförening. En nyhet är att de inte bara ID-märker med ett nummer i vänster öra, utan chippar och istället för nummer så tatueras CHIP i vänster öra. Tatuerade nummer blir ju oftast oläsliga med tiden. Ett mycket bra initiativ tycker jag.
För några år sedan kom jag i konflikt med en annan stor djurskyddsorganisation angående deras kastreringskampanj. Den vände sig till ägare av tama innekatter. Inget fel i det, men jag tyckte liksom att det var fel målgrupp. Kattföreningarna sliter år ut och år in med sin ekonomi och att då förvänta sig att innekatter ska släppas ut … Nej, jag kunde inte låta bli att påtala det orimliga. Och så blev det sura miner, MYCKET sura kommentarer. Den organisationen har ingen kastreringskampanj i år. Ännu …

Kring vårt lantställe har nu två unga hankatter börjat slå sina lovar. En har hållit sig i närheten under några månader. Vi har sett honom då och då. I lördags kom en ny svartvit över bondens nysådda fält. Siktet var inställt på vårt ställe. Han kom med raska steg ända tills han såg mig. Då blev han platt som en pannkaka. Han tittade sig oroligt omkring efter ett bra gömställe. Fanns inget 200 meter ute på en likaledes platt åker. Han valde att ligga kvar och hoppas på det bästa. Kanske lärde han sig av detta att inte gena.

Åtgärder måste vidtagas med det snaraste = efter påsk. De såg båda mycket magra och slitna ut. Naturligtvis var de båda på jakt efter flickkatter, men hos våra tre honor har de inget att hämta. De är kastrerade och luktar inte ”rätt”.

Internationella kattdagen idag!

Idag 8:e augusti är det Internationella kattdagen! Vad är nu det? Vad skiljer den från Kattens dag i december?
Enligt Hufvudstadsbladet i Finland är Internationella kattdagen en dag då man ska uppmärksamma de hemlösa katterna
”Av 10.000 hemlösa katter hittar bara var tionde tillbaka hem – ”Vi har ett stort djurskyddsproblem i Finland”
I dag firas den internationella kattdagen för att uppmärksamma de hemlösa katterna runtom i världen. Enligt uppskattningar kan över 500 miljoner av jordens katter leva ute i naturen utan ett bestående hem.”

Kattens dag har firats 1:a advent sedan 1983. Vad är skillnaden?
Enligt Royal Canin är Kattens dag en hyllning till Sveriges alla katter och alla deras passionerade ägare …
Enligt SVERAK lever traditionen vidare och Kattens Dag har numera blivit ett begrepp för andra organisationer och företag som passar på att fira katten

Och Västerbottenskuriren då? Läs själva https://www.vk.se/2155639/laddar-for-kattens-dag
Inte mycket till övers för de övergivna och förvildade där inte.

Och på Gotland simmar en mycket olycklig katt omkring.
http://www.helagotland.se/samhalle/kattens-dag-fran-bondgard-till-swimmingpool-14982665.aspx

Inte för att hemlöshet är något att fira, men det känns mer sympatiskt att fira Internationella kattdagen idag och så hoppar jag Kattens dag. Företagen och organisationerna får fira katten då! Fast jag utnyttjar gärna alla deras extraerbjudanden på kattmat!

GPS-halsband för katter …

… ja, det hade underlättat en hel del för katten i föregående inlägg. En kattförening hämtade ju katten, men igår såg trädgårdsägaren en efterlysning på katten i närbutiken. Jag uppmanade henne att ringa kattägaren och föreningen. Kommer hon att göra det? Kommer föreningen att återlämna katten?
Så enkelt med GPS! Då hade katten troligtvis varit hemma i trygghet!

Fick för ett tag sedan ett meddelande från Rasmus på  http://www.tryggpunkten.com angående just GPS:er och han undrade om jag tror att det kan vara något för kattägare. Det tror jag definitivt, speciellt om man släpper ut katten på egen hand i tätbebyggt område. https://tryggpunkten.com/collections/gps-for-katt/products/mini-a9-gps-for-katt

Bortsprungen

Regnig natt i Portland. Michael, en av många trashankar i USA:s storstäder, var frusen och genomblöt. Tre dollar i växel skramlade i hans fickor. Ett hugg av hunger bröt igenom hans alkoholdimma när han såg reklamen för ägg och våfflor vid en uteservering. Något under ett av borden fångade hans blick. Hämtkartong med lite matrester? Nej, en genomblöt och skälvande liten katt.
Michael blev besviken, men såg kattens tillstånd. Hon var i ett miserabelt skick. Rädd, skadad och mager, men hon lät sig infångas. Han beslöt att behålla henne över natten. Hon åt hungrigt av maten han köpte för sina sista tre dollar och boade sedan in sig i hans sovsäck.

Så inleds i korthet Britt Collins bok Bortsprungen. Katten tog kommandot och bestämde sig för att stanna hos Michael och hans vagabonderande kompisar. De stannade en tid i Portland, men när vintern kom följde katten, Tabor, med på en äventyrlig resa. Hon älskade uppmärksamheten hon fick när de tiggde sig fram genom nordvästra USA på väg mot det varmare Kalifornien.
De knöt ett alldeles särskilt band mellan sig, band som bara kan knytas genom att ta hand om varandra. Lättsamma Tabor lyfte Michael ur depressionen. Hon kände trygghet vart de än kom – bara de två var tillsammans.
Det var bara det att katten egentligen hette Mata och var en mycket älskad inne/utekatt och kvar i Portland fanns hennes ägare, som förtvivlat sökte efter henne. Han gav aldrig upp, han visste att hon fanns levande någonstans därute.
Ingen av de tre gav någonsin upp.

Läs den fängslande berättelsen om ”En älskad katt, en hemlös man och deras osannolika resa” utgiven av Lind & Co.

Är det så att katten är på väg att få högre status genom alla böcker som de senaste åren getts ut? Gubbe med katt, Gatukatten Bob m fl och nu Bortsprungen. Visserligen är de alla tamkatter från början, men vem vet kanske spiller något lite intresse över på de övergivna och förvildade. Författaren Britt Collins skriver i ett slutord
Rädda – köp inte. Jag hoppas den här boken ska inspirera er till att hjälpa alla nödställda djur som korsar er väg”.
Det hoppas jag också!

Tärna katten …

Skulle googla på något med katt- häromdagen och fick plötsligt upp förvalet kattkött.

Visst vet jag att man i Kina, Vietnam och kanske fler delar av Ostasien äter ”allt som går med ryggen mot himlen” och är stolta över det, men artikeln jag fick fram handlade om Australien …

”Tärna katten, bryn köttet och stuva med citrongräs. Med det förslaget vann en kvinna nyligen en matlagningstävling i Alice Springs. Djurvänner rasar – men vinnaren säger att fler borde stoppa katten i grytan. Det handlar om vildkatter, ättlingar till vanliga tamkatter och numera ett av de största hoten mot det unika djurlivet i Australien. Katterna kom till kontinenten med de brittiska nybyggarna och har spritt sig sedan dess. Ute i vildmarken äter de nästan allt, inklusive mindre pungdjur, ödlor, fåglar och spindlar som inte har en chans mot det främmande rovdjuret.
Nu har några av invånarna runt ökenstaden Alice Springs beslutat slå tillbaka mot katterna.
Vid den årliga Bushfoods/Wildfoods Culinary Competition, en matlagningstävling med vildmarken som specialitet, vann Jenny Hains med sitt recept på stuvad vildkatt.
– Alla australier kan hjälpa till att lösa problemet genom att helt enkelt laga till dom. Inte bara katterna utan andra skadedjur också, som duvor och kameler.
Hains tycker att det är betydligt mer konstruktivt att äta upp problemet än att bara jaga och döda vildkatterna, som betraktas som skadedjur.” 

Visst finns det väl kanske en bra poäng i det. I Australien. Men att gå från ord till handling – NÄ.

Tärna Hasse? Fyra portioner!?

NÄÄÄÄ.

Inte ens förvildade katter.

NÄÄÄ.

 

Efter huggningen …

… som jag skrev om i förra inlägget, så blev det en viss annan aktivitet i kattgänget. Plötsligt var det enklare att jaga mössen – inte en massa höga grässtrån i vägen. Ibland har vi sett alla 9 sitta, mer eller mindre på rad, och vakta vid musahålen. Att vakta på det sättet med full uppmärksamhet lär vara mycket bra motion för en katt. Gladorna bara glider sakta omkring högt däruppe och har sin jaktmetod.
Hur många möss katterna verkligen fångar vet jag naturligtvis inte, men de är många. Den som högljuddast talar om att ”NU HAR JAG FÅNGAT EN MUS! DU MÅSTE TITTA! JAG KOMMER IN I KÖKET OCH VISAR DIG!” är naturligtvis Rosa.
Kvittrande och jamande i högan sky kommer hon springande med musastackaren hängande och svängande och dinglande i munnen. De brukar vara döda, men just denna var högst levande. Hon släppte den på vårt nystädade köksgolv. Efter en stunds lek gav den upp andan och då tyckte jag att jag kunde få ta den på sopskyffeln och kasta ut den. Det tyckte inte hon. Hon högg tänderna i den och backade morrande in under vasken. Jag gick ut när det började krasa.
Det tog några minuter för henne att äta upp hela den stora feta musen med päls och ben och allt. Nästan allt – en liten del lämnas alltid kvar. Massor med naturliga fibrer för en katt alltså. Inget spannmål som kattmatsfabrikanterna fyller ut torrfodret med. Fast nyttigt vet jag inte … men det är inte havre, vete, ris eller soja heller. Enligt veterinärtidningen misstänker man att just det stora inslaget av kolhydrater från spannmål är orsaken till ökningen av diabetes hos katter.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com