Kattungar

Oj, det blev ett långt uppehåll i mitt bloggande! Orsaken stavas K A T T U N G A R – många. Och risken var stor att de snart skulle bli fler.
Två grannar hade under sommaren och hösten gemensamt tagit hand om en väl sammansvetsad grupp katter. Ena grannen dog hastigt och oväntat och så stod den andre ensam kvar med 7 stycken ca 5-månaders kattungar och mamman. Pappan till alla barnen var inte lika stationär utan kom och gick som han behagade. Han bor troligen på fler ställen.
Vad gör man då som ofrivillig kattägare? Jo, ringer Djurens Vänner och hoppas på hjälp, men de har ingen personal som kan åka ut och hjälpa. Däremot kan de låna ut fällor för att fånga. Det var inte riktigt aktuellt i det här fallet. ”Någon” hos Djurens Vänner hade läst denna blogg och tänkte att ”Kanske kan hon hjälpa till?”
Sagt och gjort. Kontakt togs. Läget bedömdes akut. 5-månaders kattungar av okänt kön, mild höst, snart mars … De löper snart … om de inte redan har börjat …
Tid bokades hos veterinär, några fällor behövdes inte. Ungarna tyckte det var jättespännande att gå in i transportboxarna. Inte lika spännande när luckan stängdes bakom dem. Och så iväg! Fyra åt gången! En blev kvar – han tyckte det var för stökigt med en okänd människa som kom och gick och kompisarna som försvann och kom tillbaka.
När man skaffar katt eller börjar mata en katt (eller flera) är det viktigt att ha en plan B. Vad ska jag göra med katterna om förhållandena ändras eller rent utav det otänkbara händer?

Eremitagets katter

Vad var det som hände? Med förra inlägget! Har kopierat fel fil! Så här skulle det varit:
Fick för några dagar sedan ett mejl från en läsare med en spännande spinnande idé. Han heter Roland Jakobsson och skriver såhär:

”Har en idé om varför folk gillar katter.
Katter är så otroligt bra på att njuta av livet, och normalt funtade människor med-njuter då (jfr motsatsen med-lida).
Därav slutsatser att katt-gillande människor som regel är empatiska.
Har en idé att man lurar in arbetssökande att vänta ensam 10 minuter med en katt innan anställningsintervjun. Om personen börjar gosa med katten så är det sannolikt en med-kännande person. Genom att anställa katt-gosare så undviker arbetsplatsen att dras med egoister!”

Idén är inte helt ny. I slutet av förra årtusendet besökte jag St Petersburg och Eremitaget. Vi blev lite tagna av att det fanns katter därinne bland konsten. Guiden, Anna tror jag hon hette, var kattälskare och berättade att det funnits katter anställda där sedan 1700-talet för att hålla ordning på råttor och möss. ”Cheferna låter de anställda gosa och klappa dem. Katterna tar fram det bästa hos oss! De ger oss en lugnare arbetsmiljö!”

Så Roland har säkert rätt! Fram för fler katter på kontoren!

Spinnande!

Julklappstips

Flerfaldigt prisbelönta författaren Mari Bister har i år gett ut barnböckerna Uppdrag djurräddning Förgiftningen och Hoten, och Djurdeckarna Hundäventyret. Senaste priset är Svekatts Guldtassen, som hon fick i november.

Snart kommer också del 3 i serien Uppdrag djurräddning som heter Lämnade. Den handlar om katter, både övergivna kattungar och vanvårdade vuxna katter, och jakten på den skyldige.

Läs mer om Mari och böckerna på https://www.idusforlag.se/mari_bister Beställ genast om du ska ha en chans att få dem före julafton!

Ringorm

Egentligen hade jag tänkt fortsätta med kattmyterna ett tag till, men jag fick häromdagen ett mejl som jag måste bedöma som åtminstone lite akut. Läsaren undrar över ringorm. Några utdrag ur hennes mejl. Såhär skriver hon
”Jag funderar på att köpa en kastrerad avelskatt som är två år av en uppfödare. … hennes katter har haft ringorm …” Kastrerad avelskatt??!!! Är man inte antingen eller? Eller … ?

Fast det var ju inte det saken gällde utan ringorm.

”… jag blir osäker om jag vågar köpa honom …” skriver hon vidare.

Utan att ha några stora erfarenheter av ringorm och utan att vara veterinär tycker jag du ska simma lugnt. Älskar du katten och är beredd att dela ditt liv med honom minst 15 år framåt – köp den!

Jag har rådfrågat Statens Veterinärmedicinska Anstalt
https://www.sva.se/djurhalsa/djursjukdomar-a-o/ringorm-hos-katt/
och de verkar inte överdrivet oroliga. Svampen tycks finnas hos mängder av katter utan att de visar några symptom.

Första gången jag såg ett fall var en kall och snöig vinter och det var en ungkatt som levde ute i ett villaområde. Den var mycket mager och olycklig och hade stora cirkulära kala fläckar över hela kroppen. Jag ringde naturligtvis veterinär för att få råd – och möttes av ett gapskratt. ”Det bästa du kan göra är att lägga den i solariet!” Och hur tokigt det än först lät så hade det säkert hjälpt, men omständigheterna var inte sådana. Kattstackaren fick en fristad i en villakällare, mycket god mat och lugn och ro och fick komma och gå när den ville. När den började ligga ute i vårsolen försvann de kala fläckarna.

Detsamma gällde för min egen Emil. En hel höst och vinter hade han några små kala fläckar och jag bara väntade att det skulle komma på de andra elva katterna också. De delade ju liggplatser, men ingen annan drabbades och på våren försvann fläckarna och kom aldrig tillbaka.

Det är mina erfarenheter av ringorm. Alla stora djursjukhus och kliniker borde ha information på sina hemsidor om det.

Katter, katter, katter

Jag har aldrig varit i Rom och inte heller känt någon nyfikenhet på varken staden eller landet som den ligger i, men en artikel i Kattliv nr 5/2020 blev ändå en ögonöppnare.
Författaren, Annette Rimont, blev under ett besök på 80-talet förskräckt över stadens hemlösa katter – både antalet och skicket. När hon återkom tio år senare var katterna borta. Myndigheterna hade fått nog och många katter avlivades medan andra flyttades till två stora kattreservat där de fick omvårdnad och blev kastrerade. Kostnaderna blev dock för höga för de ideella krafterna och i början av 90-talet ökade populationen p g a att fler och fler katter dumpades.
År 2001 utsågs Roms katter officiellt som en del av dess s k BioHeritage och en lag infördes om att alla katter har rätt till en fristad. De får inte dödas, men ska fångas in, kastreras och släppas ut igen (=TNRM). Antalet katter har därmed minskat kraftigt.
Men så var det ju det som Rom också är berömt för: SOPOR. Sopstrejk innebär mycket mat för råttor. 2015 drabbades staden av en råttinvasion. Någon beräknade att de nu endast cirka 120.000 katterna skulle hålla ordning på 6.000.000 råttor! Det gick inte. Katterna förökade sig ju inte.
Kommunpolitikern Antonio Razzi tyckte han kom med ett både innovativt och kostnadseffektivt förslag när han tyckte att Rom skulle importera 500.000 katter från Asien för att ta hand om råttorna. Han menade att ”katterna kunde tas omhand av vackra gamla kattladies”. Ingen kostnad för kommunen – samma tänk där som här. Kommunerna har aldrig velat se problematiken och inte velat skjuta till pengar. Allt har legat på ideella krafter – i många fall vackra gamla kattladies.

Nästa inlägg kommer att handla om myter.

Ännu mer om kattungar

Minns ni den här lilla krabaten? Så mager att den inte troddes överleva natten och så rädd att den darrade okontrollerat. En liten stund i makens stora hand hjälpte. En granne tog hand om den utan diskussion där på sena kvällen. Den klarade inte torrfoder, men en liten burk blötmat slank lätt ner. Natten tillbringade den i dotterns säng, kattmjölk inhandlades och lapades under dagen.

 

Och 24 timmar efter räddningen lekte den med allt i närheten. Lite vingligt men den dock …

Mer om kattungar

FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE

MEN så en kväll tidigt på vårkanten hände det som bara inte får hända …

En kväll var Nisse borta när matte kom hem! Efter en stund upptäcktes att ett fönster stått öppet och de misstänkte att han av nyfikenhet tittat ut och trillat ner. De ropade, letade och lyste med ficklampor i alla vrår i stallar och lador, men när det började mörkna gav de upp och ringde till grannarna. Nej ingen hade sett Nisse.
Plötsligt kom en av dem med en gammal och medtagen katt han funnit vid vägkanten. Det var inte Nisse. De körde hem igen för att kontakta veterinär. Katten mådde inte alls bra. Bara en liten stund senare kom de tillbaka! De hade sett blänket av kattögon i en vägkrök på väg hem, men också sett katten springa iväg. Färg? Nä, i skymning är alla katter grå.
De körde dit och gick försiktigt längs vägen och ropade och lockade på honom. De lät ljuset från ficklamporna svepa över både vägrenen och ut över åkrarna. Och plötsligt – reflexer från kattögon! Han släpade sig fram ur ett buskage!

”Han kom sakta emot oss på tre ben. Vänster framtass hängde blodig och obrukbar. Han var ordentligt smutsig och jämrade sig när vi tog i honom. Istället för att lyfta honom så föste vi med lätt våld in honom i transportboxen och for naturligtvis iväg till närmaste djursjukhus”.
Två tår var illa skadade, men bedömdes ändå inte vara så akut att de skulle opereras där på natten. De skulle återkomma dagen efter.
”Han låg i min famn hela resten av natten och spann intensivt av smärtan och chocken. Naturligtvis också av lättnad över att vara hemma i trygghet igen”.
 Tillbaka på djursjukhuset dagen därpå opererades två tår bort. Matte tog ledigt från jobbet resten av veckan för att sköta om sjuklingen. Att han uppskattade det väldigt mycket visade han genom att följa henne vart hon än gick och vad hon än gjorde. Såret skulle tvättas två gånger dagligen och så skulle han ha krage. Det var inte alls populärt, så den struntade de i. Sysselsättning gav honom ingen tid att slicka på såret och trötthet som måste sovas bort. Han tillfrisknade kroppsligt ganska fort, men chocken satt i länge.

Några år senare kom en ny katt till gården. Denna gång en ungkatt med mycket lång, tunn och lurvig päls. Innepäls med tovor. Även denna var tam. Han fungerade inte alls tillsammans med Nisse och omkom på ett tragiskt sätt. På hösten 2019 sågs så Morris första gången. Liten, ensam, rädd och mycket, mycket hungrig. Han har anpassat sig väl. Nisse tolererar honom, men de går inte i vägen för varandra.

 Igår fanns plötsligt denna knäpptysta, hungriga, ensamma och skräckslagna lilla kattunge i en av ladorna. Den hade tryckt sig in i ett hörn, nästan omöjlig att se. Hur hade den hamnat där? Ingen kattmamma har synts till.

Tänk som det kan bli kring en liten katt!

Som jag skrev i förra inlägget skulle alltså Harry II snarast fångas i fälla eftersom hen verkade ha blivit lite rund om magen. Gravid eller bara mat? Kl 21.00 var dead-line, men ingen katt fanns i fällan efter fyra timmars väntan.
”Inget konstigt alls”, säger alla som varit med förr. Fällan stod i hallen. De andra katterna var inlåsta i köket. Grannen Bengt föreslog själv att han skulle sätta fällan på vinden. Lite lugnare där och så blev det. Under stort skrammel och suck och stön misstänker jag.
Fem i åtta söndag morron anlände jag och minsann satt det en förvirrad liten katt i fällan! SMS till veterinären. Svar ”OK kl 9”. Han gissade att katten var ca 1,5 år gammal och under hans starka lampa kunde vi se en tydlig öronmärkning i grönt!
MEN …
Enligt w.djurID.se tillhör numret en 12-årig honkatt bosatt i Huddinge! Tel till ägaren:
”Hej, jag ringer om din katt Elsa ….”
”Jaså!!!! Jaha ??? Varför det? Hon ligger här och sover på soffan, som hon brukar …”
Elsa i Huddinge var innekatt. Även hennes nummer gick att läsa utan problem enligt ägaren.

Det är ju egentligen två nya problem som uppstått. Ja förutom då vad hon ska heta. Det lutar nog åt att det blir HarryEtt eller Harry I eller troligast Harriette.
1. Hur kan två katter ha samma nummer? Mänskliga faktorn naturligtvis.
2. Hur ska det rättas till? Kanske genom att chippa ”min katt” och notera på registreringen att tatueringen är fel.

Vi får väl se. Fortsättning lär väl följa.

 

Idogt sökande …

… nej inte efter bortsprungen katt den här gången, utan efter nya föreskrifter. I DS 2019:21 Märkning och registrering av katter – ett förslag och dess konsekvenser stod att Jordbruksverket skulle ha kommit med nya hund- och kattföreskrifter. Och mycket riktigt, på deras hemsida stod stolt att på Djurskyddskonferens 21 november 2019 skulle De nya hund- och kattföreskrifterna presenteras. Jag skrev alla tänkbara sökord och meningar i deras SÖK-ruta – inget matchande dokument. Det fanns istället här:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselavhundochkatt/saskoterdudinkatt.4.207049b811dd8a513dc80001987.html

Länk till PDF:erna finns på högersidan.

Dessa nya hund- och kattföreskrifter gäller sedan april 2019. Om det skett någon förändring utöver det lagstiftade förbudet mot att överge djur har det i så fall gått mig spårlöst förbi. Läs själva. Det handlar om några hundra sidor, men det som gäller katter brukar inte vara så mycket. Hundar är viktigare.

Jag fann nog att Motiv till föreskrifterna …  var intressantare än själva föreskrifterna.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com