Ringorm

Egentligen hade jag tänkt fortsätta med kattmyterna ett tag till, men jag fick häromdagen ett mejl som jag måste bedöma som åtminstone lite akut. Läsaren undrar över ringorm. Några utdrag ur hennes mejl. Såhär skriver hon
”Jag funderar på att köpa en kastrerad avelskatt som är två år av en uppfödare. … hennes katter har haft ringorm …” Kastrerad avelskatt??!!! Är man inte antingen eller? Eller … ?

Fast det var ju inte det saken gällde utan ringorm.

”… jag blir osäker om jag vågar köpa honom …” skriver hon vidare.

Utan att ha några stora erfarenheter av ringorm och utan att vara veterinär tycker jag du ska simma lugnt. Älskar du katten och är beredd att dela ditt liv med honom minst 15 år framåt – köp den!

Jag har rådfrågat Statens Veterinärmedicinska Anstalt
https://www.sva.se/djurhalsa/djursjukdomar-a-o/ringorm-hos-katt/
och de verkar inte överdrivet oroliga. Svampen tycks finnas hos mängder av katter utan att de visar några symptom.

Första gången jag såg ett fall var en kall och snöig vinter och det var en ungkatt som levde ute i ett villaområde. Den var mycket mager och olycklig och hade stora cirkulära kala fläckar över hela kroppen. Jag ringde naturligtvis veterinär för att få råd – och möttes av ett gapskratt. ”Det bästa du kan göra är att lägga den i solariet!” Och hur tokigt det än först lät så hade det säkert hjälpt, men omständigheterna var inte sådana. Kattstackaren fick en fristad i en villakällare, mycket god mat och lugn och ro och fick komma och gå när den ville. När den började ligga ute i vårsolen försvann de kala fläckarna.

Detsamma gällde för min egen Emil. En hel höst och vinter hade han några små kala fläckar och jag bara väntade att det skulle komma på de andra elva katterna också. De delade ju liggplatser, men ingen annan drabbades och på våren försvann fläckarna och kom aldrig tillbaka.

Det är mina erfarenheter av ringorm. Alla stora djursjukhus och kliniker borde ha information på sina hemsidor om det.

Katter, katter, katter

Jag har aldrig varit i Rom och inte heller känt någon nyfikenhet på varken staden eller landet som den ligger i, men en artikel i Kattliv nr 5/2020 blev ändå en ögonöppnare.
Författaren, Annette Rimont, blev under ett besök på 80-talet förskräckt över stadens hemlösa katter – både antalet och skicket. När hon återkom tio år senare var katterna borta. Myndigheterna hade fått nog och många katter avlivades medan andra flyttades till två stora kattreservat där de fick omvårdnad och blev kastrerade. Kostnaderna blev dock för höga för de ideella krafterna och i början av 90-talet ökade populationen p g a att fler och fler katter dumpades.
År 2001 utsågs Roms katter officiellt som en del av dess s k BioHeritage och en lag infördes om att alla katter har rätt till en fristad. De får inte dödas, men ska fångas in, kastreras och släppas ut igen (=TNRM). Antalet katter har därmed minskat kraftigt.
Men så var det ju det som Rom också är berömt för: SOPOR. Sopstrejk innebär mycket mat för råttor. 2015 drabbades staden av en råttinvasion. Någon beräknade att de nu endast cirka 120.000 katterna skulle hålla ordning på 6.000.000 råttor! Det gick inte. Katterna förökade sig ju inte.
Kommunpolitikern Antonio Razzi tyckte han kom med ett både innovativt och kostnadseffektivt förslag när han tyckte att Rom skulle importera 500.000 katter från Asien för att ta hand om råttorna. Han menade att ”katterna kunde tas omhand av vackra gamla kattladies”. Ingen kostnad för kommunen – samma tänk där som här. Kommunerna har aldrig velat se problematiken och inte velat skjuta till pengar. Allt har legat på ideella krafter – i många fall vackra gamla kattladies.

Nästa inlägg kommer att handla om myter.

Ännu mer om kattungar

Minns ni den här lilla krabaten? Så mager att den inte troddes överleva natten och så rädd att den darrade okontrollerat. En liten stund i makens stora hand hjälpte. En granne tog hand om den utan diskussion där på sena kvällen. Den klarade inte torrfoder, men en liten burk blötmat slank lätt ner. Natten tillbringade den i dotterns säng, kattmjölk inhandlades och lapades under dagen.

 

Och 24 timmar efter räddningen lekte den med allt i närheten. Lite vingligt men den dock …

Mer om kattungar

FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE

MEN så en kväll tidigt på vårkanten hände det som bara inte får hända …

En kväll var Nisse borta när matte kom hem! Efter en stund upptäcktes att ett fönster stått öppet och de misstänkte att han av nyfikenhet tittat ut och trillat ner. De ropade, letade och lyste med ficklampor i alla vrår i stallar och lador, men när det började mörkna gav de upp och ringde till grannarna. Nej ingen hade sett Nisse.
Plötsligt kom en av dem med en gammal och medtagen katt han funnit vid vägkanten. Det var inte Nisse. De körde hem igen för att kontakta veterinär. Katten mådde inte alls bra. Bara en liten stund senare kom de tillbaka! De hade sett blänket av kattögon i en vägkrök på väg hem, men också sett katten springa iväg. Färg? Nä, i skymning är alla katter grå.
De körde dit och gick försiktigt längs vägen och ropade och lockade på honom. De lät ljuset från ficklamporna svepa över både vägrenen och ut över åkrarna. Och plötsligt – reflexer från kattögon! Han släpade sig fram ur ett buskage!

”Han kom sakta emot oss på tre ben. Vänster framtass hängde blodig och obrukbar. Han var ordentligt smutsig och jämrade sig när vi tog i honom. Istället för att lyfta honom så föste vi med lätt våld in honom i transportboxen och for naturligtvis iväg till närmaste djursjukhus”.
Två tår var illa skadade, men bedömdes ändå inte vara så akut att de skulle opereras där på natten. De skulle återkomma dagen efter.
”Han låg i min famn hela resten av natten och spann intensivt av smärtan och chocken. Naturligtvis också av lättnad över att vara hemma i trygghet igen”.
 Tillbaka på djursjukhuset dagen därpå opererades två tår bort. Matte tog ledigt från jobbet resten av veckan för att sköta om sjuklingen. Att han uppskattade det väldigt mycket visade han genom att följa henne vart hon än gick och vad hon än gjorde. Såret skulle tvättas två gånger dagligen och så skulle han ha krage. Det var inte alls populärt, så den struntade de i. Sysselsättning gav honom ingen tid att slicka på såret och trötthet som måste sovas bort. Han tillfrisknade kroppsligt ganska fort, men chocken satt i länge.

Några år senare kom en ny katt till gården. Denna gång en ungkatt med mycket lång, tunn och lurvig päls. Innepäls med tovor. Även denna var tam. Han fungerade inte alls tillsammans med Nisse och omkom på ett tragiskt sätt. På hösten 2019 sågs så Morris första gången. Liten, ensam, rädd och mycket, mycket hungrig. Han har anpassat sig väl. Nisse tolererar honom, men de går inte i vägen för varandra.

 Igår fanns plötsligt denna knäpptysta, hungriga, ensamma och skräckslagna lilla kattunge i en av ladorna. Den hade tryckt sig in i ett hörn, nästan omöjlig att se. Hur hade den hamnat där? Ingen kattmamma har synts till.

Tänk som det kan bli kring en liten katt!

Som jag skrev i förra inlägget skulle alltså Harry II snarast fångas i fälla eftersom hen verkade ha blivit lite rund om magen. Gravid eller bara mat? Kl 21.00 var dead-line, men ingen katt fanns i fällan efter fyra timmars väntan.
”Inget konstigt alls”, säger alla som varit med förr. Fällan stod i hallen. De andra katterna var inlåsta i köket. Grannen Bengt föreslog själv att han skulle sätta fällan på vinden. Lite lugnare där och så blev det. Under stort skrammel och suck och stön misstänker jag.
Fem i åtta söndag morron anlände jag och minsann satt det en förvirrad liten katt i fällan! SMS till veterinären. Svar ”OK kl 9”. Han gissade att katten var ca 1,5 år gammal och under hans starka lampa kunde vi se en tydlig öronmärkning i grönt!
MEN …
Enligt w.djurID.se tillhör numret en 12-årig honkatt bosatt i Huddinge! Tel till ägaren:
”Hej, jag ringer om din katt Elsa ….”
”Jaså!!!! Jaha ??? Varför det? Hon ligger här och sover på soffan, som hon brukar …”
Elsa i Huddinge var innekatt. Även hennes nummer gick att läsa utan problem enligt ägaren.

Det är ju egentligen två nya problem som uppstått. Ja förutom då vad hon ska heta. Det lutar nog åt att det blir HarryEtt eller Harry I eller troligast Harriette.
1. Hur kan två katter ha samma nummer? Mänskliga faktorn naturligtvis.
2. Hur ska det rättas till? Kanske genom att chippa ”min katt” och notera på registreringen att tatueringen är fel.

Vi får väl se. Fortsättning lär väl följa.

 

Idogt sökande …

… nej inte efter bortsprungen katt den här gången, utan efter nya föreskrifter. I DS 2019:21 Märkning och registrering av katter – ett förslag och dess konsekvenser stod att Jordbruksverket skulle ha kommit med nya hund- och kattföreskrifter. Och mycket riktigt, på deras hemsida stod stolt att på Djurskyddskonferens 21 november 2019 skulle De nya hund- och kattföreskrifterna presenteras. Jag skrev alla tänkbara sökord och meningar i deras SÖK-ruta – inget matchande dokument. Det fanns istället här:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselavhundochkatt/saskoterdudinkatt.4.207049b811dd8a513dc80001987.html

Länk till PDF:erna finns på högersidan.

Dessa nya hund- och kattföreskrifter gäller sedan april 2019. Om det skett någon förändring utöver det lagstiftade förbudet mot att överge djur har det i så fall gått mig spårlöst förbi. Läs själva. Det handlar om några hundra sidor, men det som gäller katter brukar inte vara så mycket. Hundar är viktigare.

Jag fann nog att Motiv till föreskrifterna …  var intressantare än själva föreskrifterna.

Oscar med öronen

Minns ni Oscar, som jag skrev om 9 och 10 juli 2017? Han hade då uppenbara problem med sitt vänsteröra. Eftersom några av de andra hade öronskabb tog jag för givet att han också hade det, men en koll hos veterinären visade blodöra. Snabbt tråcklades öronlappen ihop och han tillfrisknande på någon vecka.

I onsdags förmiddag var han inte hemma när vi kom till vårt lantställe. Han kom vid 14-tiden och såg oerhört lidande och hjälpsökande ut. Insidan av höger öra var ett enda blött kladd. Flikigt i ytterkanten ner mot kinden. En stor varliknande gul klump syntes tydligt. Han kämpade förtvivlat för att inte få örat rengjort. Det luktade vidrigt.
Jag var ganska säker på att även detta var ett blodöra, som han kliat sönder. Beskrev tillståndet för veterinären Jiri Hospes och fick följande svar
”Det finns två möjligheter: antingen låter du honom vara eller behandlar vi!”
?!!!?? Jo, han sa vi! Att låta stackars Oscar leva med den uppenbart stora smärtan och obehaget fanns bara inte på kartan. Tid fixades halvannan timme senare.
Eftersom Oscar inte är riktigt bekväm med veterinärbesök fick han en lätt narkos och efter rengöring såg örat ut så här.
  Ett ”snitt” på ca 2 cm framifrån som han inte kunnat tillfoga sig själv. Inget blodöra alltså, utan en slagsmålsskada. Lille korte Oscar som inte gör en fluga förnär! Vem är den skyldige?
Den gula varklumpen då? Det var öronbrosket. Hud och päls var bortslitet och eftersom skadan var gammal (kan ha inträffat dagen innan) gick den inte att sy samman.
Efter den, enligt Oscar, upprörande behandlingen med transport i liten klämbur, veterinär behandling och ytterligare transport hem var han så trött att han somnade med näsan i maten. Morgonen efter var han nästan som vanligt och försvann ut efter frukost och kom tillbaka för kvällsmål. Då mådde han väldigt mycket bättre och ville till och med leka!
Ja, sånt kan hända med ute-/ inne katter. Skador sker även om det är kilometrar till närmsta stora väg.

Veterinären visade en artikel som handlade om vilka skador och sjukdomar som kan drabba innekatter jämfört med utekatter. Det tar vi en annan dag.

 

Mer om inflyttade katter

Jag fick ett e-mail från en läsare i fredags. Det är långt. Skrivet av en f d kommunpolitiker. Det mesta handlar om framtida lagstiftning, men jag tycker sista stycket är intressant. Kan kommunerna och kattföreningarna samarbeta om de övergivna katterna? Vill de? 

Med anledning av inlägget om paret i Sjöbo som behövde hjälp med inflyttade hemlösa katter.
”Kommun och länsstyrelse hänvisar paret att klara av problemet själv.” Det är här det största problemet ligger! Om inte myndigheter ska hjälpa till vem ska då göra det? I ny djurskyddslag som är på gång har kattfrågan hänskjutits till ”vidare utredning”, detta efter 6 års utredande redan. Även straffsatser för brott mot djurs ska utredas vidare? Strider de här frågorna mot marknadskrafterna eller vad är problemet? En sekretessbrytande regel är heller ”inte modernt” enligt någon konstig förklaring. På flera punkter i ny djurskyddslag tappas djuren väl bort. 

En del av medborgarna i Sverige orsakar problemet med hemlösa katter och en annan del får tydligen, inte frivilligt, lösa problemet med hemlösa katter. Detta utan hjälp från myndigheter! Är det någon som tycker detta är rätt lösning? Blir det annat lösning med ny lag om ID och reg?
Det är valår och Djurens Rätt har listat en tabell med bl a frågan om ID-märkning och registrering av katter. V partiet har klart tagit ställning för. S, MP och SD är också för men måste ”utreda mer”? MEN notera att det ”blåa” blocket inte bryr sig. Finns bara enstaka medlemmar som har agerat, inte partierna. Värt att tänka på i valtider. Visar etiken i politiken.  

”Angående katterna ser regeringen att det skulle kunna underlätta myndigheternas praktiska arbete med herrelösa katter, men den anser inte att djurskyddsutredningen har tillräckligt underlag.”: detta enligt artikel i tidningen Djurskyddet nr 2:2018.

Djuret katten är fortfarande inte intressant bara hur myndigheterna ska få lättnad.
Det är här det går i kors och blir lite konstigt. Vad ska myndigheterna göra när en ID och reg-lag träder i kraft som de inte redan idag kan göra??! Hade myndigheterna då åkt ut till paret i Sjöbo?? Om katterna ifråga inte var märkta och reg hade de då avlivats direkt? Skulle samarbetet med kattorganisationerna ändras och katterna förhoppningsvis hamnat där eller? 

eva

Ingen riktigt tyst vår – bara nästan

 

Nej, det var väl inte så illa som det verkade i förra inlägget.
När jag körde på vår lilla grusväg skuttade plötsligt en hare fram och sprang i sakta mak framför bilen. Några meter senare skuttade en mindre kopia fram ur vägkantens gräs.
Näktergalen har återkommit, men inte lika sprudlande sångglad som tidigare år. En ensam tofsvipa attackerade en kråkfågel som var ute efter hennes ägg eller ungar. Alikan gav upp och vipan återvände till sitt bo i gräset som snart ska huggas. Ack ja, kan ungarna hinna bli flygfärdiga innan dess, tro?
Och så var det ett himla kvittrande och flaxande i ligusterhäcken. I den sista biten som vi inte hann såga ner i vintras. Vilken tur! Där har tydligen kläckts ett helt gäng pilfinkar.

Och alla katterna har blivit betydligt slankare. De hade liksom ingen matlust. Ville att det skulle serveras omedelbart jag svängde in på garageuppfarten, men när maten väl låg på tallrikarna så var de inte så hungriga. Så är det varje år när sommaren närmar sig.

 

Bortsprungen

Regnig natt i Portland. Michael, en av många trashankar i USA:s storstäder, var frusen och genomblöt. Tre dollar i växel skramlade i hans fickor. Ett hugg av hunger bröt igenom hans alkoholdimma när han såg reklamen för ägg och våfflor vid en uteservering. Något under ett av borden fångade hans blick. Hämtkartong med lite matrester? Nej, en genomblöt och skälvande liten katt.
Michael blev besviken, men såg kattens tillstånd. Hon var i ett miserabelt skick. Rädd, skadad och mager, men hon lät sig infångas. Han beslöt att behålla henne över natten. Hon åt hungrigt av maten han köpte för sina sista tre dollar och boade sedan in sig i hans sovsäck.

Så inleds i korthet Britt Collins bok Bortsprungen. Katten tog kommandot och bestämde sig för att stanna hos Michael och hans vagabonderande kompisar. De stannade en tid i Portland, men när vintern kom följde katten, Tabor, med på en äventyrlig resa. Hon älskade uppmärksamheten hon fick när de tiggde sig fram genom nordvästra USA på väg mot det varmare Kalifornien.
De knöt ett alldeles särskilt band mellan sig, band som bara kan knytas genom att ta hand om varandra. Lättsamma Tabor lyfte Michael ur depressionen. Hon kände trygghet vart de än kom – bara de två var tillsammans.
Det var bara det att katten egentligen hette Mata och var en mycket älskad inne/utekatt och kvar i Portland fanns hennes ägare, som förtvivlat sökte efter henne. Han gav aldrig upp, han visste att hon fanns levande någonstans därute.
Ingen av de tre gav någonsin upp.

Läs den fängslande berättelsen om ”En älskad katt, en hemlös man och deras osannolika resa” utgiven av Lind & Co.

Är det så att katten är på väg att få högre status genom alla böcker som de senaste åren getts ut? Gubbe med katt, Gatukatten Bob m fl och nu Bortsprungen. Visserligen är de alla tamkatter från början, men vem vet kanske spiller något lite intresse över på de övergivna och förvildade. Författaren Britt Collins skriver i ett slutord
Rädda – köp inte. Jag hoppas den här boken ska inspirera er till att hjälpa alla nödställda djur som korsar er väg”.
Det hoppas jag också!

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com