Med en tass i löksillen

Nu har dom firat sitt nya år igen. Människorna. Ja, inte våra med mer än lite annan mat, som luktar annorlunda. Vi har fått lukta noga på allt och smakat också. Bosse, den tönten, vill alltid ta lite på tassen och smaka på det där istället för på tallrik. Och det gick väl bra tills han i ett obevakat ögonblick stoppade ner vänstertassen bland löksillen. Han är vänsterhänt. Sen tillbringade han någon timme i enskildhet under sängen.

Lite före tolv var det dags. Hela batteriet drogs igång och det blev bara värre och värre. Öronbedövande. Jättekul tyckte Bosse till att börja med! Han stod på tå i fönsterkarmen och försökte fånga stjärnorna och allt vad det var, men till slut blev det för mycket t o m för honom. Han såg lite skärrad ut innan han gömde sig bakom gardinen i det mörkaste hörnet av sovrummet. Under sängen hade jag ju lagt beslag på ett par timmar tidigare.

Vid ett hade det lugnat ner sig så pass att matte och jag kunde dela säng igen. Suck o pust – ett år till nästa gång. Vi tog lite sovmorron.

Morronrutiner

Hej!

Det är jag Hasse igen. Vi har våra morronrutiner, Bosse och jag, eller rättare sagt: HAN har sin rutin och den måste vi andra följa annars blir han alldeles olidlig. Det är alltid han som startar … och han har inte ställt om till normaltid än. SUCK! Halv sex varje morron kuttrar han en gång – ett lågt rrrrrrrrrrrrrrr. Nej, inte morr, utan en drrrrrrrrr-ill. Därefter följer total tystnad i tre sekunder och sen börjar han yla. Högt. Mjauuu! Veritabla nödrop i långa, långa serier.

Vi andra sover, husse och matte på längden i sängarna och jag på tvären, fast inte så länge efter att han satt igång. Husse ger upp direkt och gör han inte det så studsar Bosse upp i sängen med en energi som säger att JAG GER MIG ALDRIG! Husse vacklar till köket för att lägga upp blötmat – försöka lägga upp blötmat åt oss. Det lyckas aldrig. ”Kom och ta bort Bosse!” ropar han varje morgon. Matte stiger upp. Går fram till köksdörren, klappar i händerna och ropar ”Bosse, Posse, Posse, lille vännen, kom kom kom kom!” Bosse ligger kvar under stolen längst in i hörnet. Inte förrän hon ropar ”Maaat!” kommer han rusande ut i hallen och husse kan stänga köksdörren och lägga upp vår mat.

Jag väntar lugnt. Jag vet att jag får mat. Ingen anledning att bli upprörd. Det smakar alltid bra på morgonen. Sen läser vi Skånskan alla fyra och sen kommer fåglarna … De liksom bara faller ner från taket, ner framför köksfönstret. Stora och svarta i 100-tal. Det tar bara några sekunder, men det är lika häftigt varje morron.

Ha en bra dag!

Hasse

Hittekatt eller ädel katt?

De senaste söndagarna har jag noterat lite olika annonser i SkD:

Katthjälpen.nu har haft ”Öppet hus för adoptionsintresserade. Många katter söker bra hem, 1000 kr …”

Djurens Vänner har en bild på en svart/vit katt (de minst efterfrågade) ”- Jag har inget hem. Akut läge för många hemlösa katter. Hjälp oss att hitta hem till de vi har inne, så vi kan hjälpa fler av de som behöver komma in. … 700 kr styck”

Och så har det varit ”Lady och Lucifer vill ha nya seriösa ägare. Mysiga och sociala spinnmaskiner. … Pris 7000 kr”

SAMSUNG DIGITAL CAMERA     Vilket värde har vi? Ingenting i pengar. För vi är hittekatter, men vi vet att vi är högt älskade av vår husse och matte. De skulle ALDRIG ens tänka tanken att sälja oss. Eller dumpa oss. Vi kan känna oss trygga!
Hasse och Bosse

Suck!

Nu har hon tagit fram dammsugaren igen! Då lägger vi oss under sängen tills han har lugnat ner sig.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Hasses funderingar

Hej allihopa! Minns ni mig?  SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Det är jag som är Hasse. Nu ska snart matte skriva en stund igen. Då lägger jag mig på min DG201 Multi WAN Residential Gateway. Den surrar lite svagt och så är den varm som ett knä och så kommer ljuset uppifrån. När hon sen kopplar in sin LapTop och fäller upp locket så får jag en skyddad plats där bakom. Mysigt! Hoppas hon ska sitta kvar länge. Fast hon sa nåt om att titta på Vetenskapens värld. Det skulle handla om engelska katter. Ligger på SVT Play också några dagar framåt. Jag bryr mig inte om att se det. Dom pratar så konstigt. Jag tar en eftermiddagslur istället i väntan på kvällsmaten.   Hej då!

Hasses funderingar

SAMSUNG DIGITAL CAMERAIdag har vi haft fönsterputsare. Han är stor och bullrig och så luktar han rök. Bosse och jag ligger under sängen när han ringer på dörren. Nästan INNAN han ringer på dörren. Matte säger att det egentligen är för att få bort alla kattnosar på insidan och så måslortarna på utsidan annars regnar det mesta bort. Förr eller senare. Måslortarna kan sysselsätta Bosse långa stunder, speciellt när de är nya. Nu är de rena. Fönstren.

Både husse och matte är förkylda. De är faktiskt väldigt störande då. Plötsliga explosioner ibland flera i följd och oftast åtföljda av ett ilsket fräsande och morrande, men eftersom vi inte talar riktigt samma språk så svarar jag inte med samma mynt. Numera blir jag inte rädd när de håller på för det är nog inget illa ment.

Hasses funderingar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA  Ibland förstår jag mig inte på mina människor. I går kväll t ex blev jag tvungen att säga ifrån ordentligt. Jag hade lagt mig i mattes säng. På tvären som alltid och med ryggen mot kudden. Den ska man ju ha som ryggstöd, eller hur?

Matte tycker man ska ligga på längden. Det gör hon alltid. Löjligt, tramsigt, obekvämt, eller hur? Och så svängde hon mig runt så jag istället kom att ligga på längden och på ytterkanten och så tänkte hon ligga bredvid. Förstår ni? Varför kan inte hon också ligga på tvären?

Även om hon sa snällt ”Hasse lille, nu får du faktiskt flytta dig!” så blev jag tvärarg när pälsen kom i oordning. Jag slog till ordentligt med högran och sen steg jag upp och gick till husses säng istället. Och jag STAMPADE hela vägen dit.

2 timmar senare skulle han också lägga sig – på längden. Och vet ni vad han gjorde? Han lyfte i lakanet och tippade över mig mot mattes säng! SUCK! Hamnade i sprickan IGEN … Lugnare att ligga vid fotänden.

Vid 2-tiden hade hon ångrat sitt tilltag och klappade först mig på huvudet och sedan klappade hon på sängen bredvid sig. ”Kom, Hasse, koooom!” Nåja, jag är inte långsint … Jag la mig som en snäcka bredvid henne med huvudet på hennes arm och efter en stund sträckte jag på mig lite … satte baktassarna mot hennes mage och med lite lirkande så hade jag snart baxat ut henne i sprickan och så låg jag på tvären. Varför så omständigt när vi kunde legat så här från början?

Hasses funderingar

Igår var Bosse och jag ensamma hemma nästan hela dagen. Det var lugnt och skönt. Ingen musik, inget spring hit och dit som människor har för sig. Vi sov en stund efter frukost och sen var det bara lugnt och tyst – ända tills Bosse, den tönten, fick för sig att leka med glaslampetten som hänger i stora fönstret.

Jag förstår inte varför han alltid tycks sträva uppåt. Han tittar ofta uppåt. Lyfter matte upp honom så tittar han också uppåt. Det tycks aldrig bli högt nog. Han hoppar upp på bokhyllor och annat högt. Ju högre dess bättre verkar han tycka. Vad har han för glädje av det? Nu gick det som det gick med lampan – och fönstret. Han nådde inte riktigt upp så han ställde sig högt på tå, till slut bara på ett ben, och stödde vänstra framtassen mot rutan. Med högertassen slog han till lampan. Först en gång och sen en gång till och så var den i gungning. Bosse följde den lyckligt med blicken. Fram och tillbaka. Han slog till den flera gånger. Jag såg den komma, O´YES!  SMÄLLEN! Rutan sprack, Bosse föll till golvet och sen ringde det på dörren! Och vi som var ensamma hemma!

Vad kunde jag göra annat än gömma mig under sängen? Bosse var redan där. SUCK! Nåja, det kom ju ingen så efter ett tag så ville jag dricka vatten ur badkarskranen. Det gör jag alltid vid tandborstningen. Våra människors alltså. Borstar. Fast det gick ju inte. De var inte hemma. Inte ens lönt att jama. Jag drack inte. Inte nyttigt med stillastående vatten. Nä. Jag tog en ny tupplur.

Jag vaknade av att Bosse knaprade torrisar. Stup i kvarten varje dag hör jag hans knaprande. Att han bara orkar. Man äter väl ordentligt 2 eller 3 gånger om dan!

Till slut kom de hem – våra människor. Bosse blev alldeles till sig och buffade mot både dem och mig och allt annat som kom i hans väg. Jag däremot visade dem vad jag tycker om att bli lämnad ensam. Om det tycker jag INTE! Jag är väl ett sällskapsdjur! Och de förstår, det vet jag.

Hasses andra brev …

… till sina räddare

Den förvildade katten Hasse hade bott knappt ett år i buskaget vid parkeringsplatsen och dagligen fått mat av Christer och Yvonne. Han blev min första katt. Det här är ett av hans brev till dem:

”Hej!
Jag är en ovanligt ståtlig efterföljare till Felis lunensis! En dag när mattes väninna Anna besökte oss och fikade tog jag mod till mig och gick ut i köket för att titta på henne. Först blev hon alldeles tyst flera sekunder när hon såg mig kliva fram. Sedan utbrast hon andlöst ”Ååååh, han rrrööör sig ju som en rrriiiktig bengaaleeesisk tiiigeerr!” Och så här sa Martin när jag för första gången bestämde mig för att han med den snälla, låga rösten nog inte är farlig: ”Vilken päls! Vilken päls alltså! Så vacker! Kom kissen, kom får jag klappa dig!” Men där går gränsen. Ingen utanför familjen får röra min lekamen.

Jag brukar ligga i hallen och vänta när matte kommer hem från jobb. Det första hon gör när hon satt skorna är att falla på knä framför mig och klappa om mig riktigt ordentligt. Åh, det är så skönt att ha hela familjen omkring sig! Men så tar hon tag om mina kinder, pussar mig på nosen och liksom masserar hjässan med tummarna och så det värsta av allt: hon säger oumotschiputschiputschipoo – mitt lilla lilla hassegryn. Till mig – en riktig bengalesisk tiger! Och ibland mer än en gång. Oumotschiputschiputschipoo.

En dag bet jag henne riktigt ordentligt i handen. Jag kunde inte behärska mig. Jag var alldeles för varm och så ville hon klappa mig. Blodet sprutade. Så läckert! Men samtidigt blev jag väldigt rädd när jag kom att tänka på buskarna. Dit vill jag inte igen. Men hon bara petade på mig med andra handens pekfinger och sa släpp och då släppte jag. Det blev inget mer oumotschiputschiputschipoo den kvällen. Nu har jag bestämt mig för att inte bitas med huggtänderna mer – det räcker med att gnaga lite med framtänderna för nu begriper hon hur stark jag är. Jag ÄR en riktig bengalesisk tiger.

Hälsningar från
HASSE”

Hasses första brev till sina räddare

Den unge hankatt som senare döptes till Hasse hade bott i buskarna vid vårt hyreshus knappt ett år när han tycktes ha bestämt sig för att flytta in. Vi var flera stycken som engagerat oss i hans liv och försökt ta in honom, men endast Christer och Yvonne hade lyckats vinna hans förtroende. Ja, och så jag då … mig kunde han väl också till nöds tolerera … Jag låter honom själv berätta hur det gick till:

”Hej, jag heter Hasse. Under lång tid bodde jag i buskarna utanför källaringången och varje dag såg jag människor gå ut och in där. De flesta sa ett vänligt ord till mig eller bara tittade medlidsamt på mig. Christer och Yvonne satte mat till mig morgon och kväll och det var tack vare dem som jag överlevde en vinter ute.

Det var ett stort äventyr för mig när Yvonne tog mig i famnen och höll mig fast, men inte för hårt, den där varma 5:e septemberkvällen och jag för första gången fick komma in i källaren dit jag inte riktigt vågat mig på egen hand. Tre dörrar smällde hårt efter oss innan vi gick in i nånting de kallade hiss och den tyckte jag inte om.

Hon släppte mig sedan på en balkong. Den var väldigt bekväm med både sandlåda och mat inom räckhåll och en mjuk heltäckningsmatta att ligga på. Det var annat än stenplattorna, jorden och de stickiga buskarna utanför källaringången!

Första kvällen stannade jag på balkongen och kikade bara in genom den öppna dörren för att se vad de sysslade med därinne. Då och då tittade de på mig, sa någonting och gick emot mig med framsträckta händer. Jag förstod inte vad de ville och de verkade inte farliga, men för säkerhets skull så gick jag bakom några krukor så att de inte kunde ta tag i mig.

När det blev mörkt så försvann de in i ett annat rum och det blev alldeles tyst. Efter en lång stund tog jag mod till mig och smög in. Det var väldigt spännande. Jag tror inte de märkte att jag gick runt och luktade överallt. En gång vaknade matte när jag stod med framtassarna på sängkanten och tittade på henne. Men hon sa ingenting och jag klev tyst ner igen.

Nu har jag, som den dominanta hanne jag är, sakta men säkert tagit kommandot. Varför är det alltid matte som ska sitta i den sköna fåtöljen framför TV:n? Men det räcker att jag går fram till henne med bestämda steg och tittar strängt så flyttar hon sig. Mja, kanske inte alltid. Hon jagar i vart fall inte ner mig om jag skulle ha kommit först.

En gång hörde jag hur de diskuterade vad jag skulle få göra och inte göra. Han får absolut inte gå upp på borden, sa matte. Nej, absolut inte, svarade husse. Nu går jag precis vart jag vill. Brukar lägga mig på tidningen på köksbordet när de äter frukost. Då kan de inte låta bli att klappa mig! Fast ibland kan det bli för mycket av det goda klappandet och inte alltid på rätt ställe. Då hugger jag till! Det gäller att sätta sig i respekt!

Jag lärde mig mycket de första månaderna. Bl a att det där fräsande, puttrande, bubblande odjuret de kallar Spisen inte är så farlig. Den håller sig på sin kant och jag på min. Vi kommer rätt bra överens nu, men jag kan inte säga att jag gillar honom. Hårfönen och Matberedaren tacklar jag lätt. Men Dammsugaren – suck! Jag säger det igen – SUCK! Inte vet jag vad han vill. Ibland ligger han bara där tyst på golvet med snabel och svans utspridda. Sen plötsligt, som genom att trycka på en knapp, så blir han så vild och galen att matte måste hålla hårt i honom. Och när han väl har satt igång så slutar han nästan aldrig. Jag drar mig tillbaka under sängen när han är på det humöret. Men lika plötsligt som han kom fram så försvinner han igen och då drar matte en lättnadens suck och lägger sig och pustar ut.

Nej, snälla ni, nu har jag inte tid längre. Nu ska jag putsa pälsen. Jag berättar mer en annan gång.

Hälsningar
Hasse”

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com