God Jul!

 Den allra första julen jag bodde hos mina människor hade de tagit in en riktig gran från skogen. Jag hade aldrig sett en gran tidigare, men den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler. En tidig morgon började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …

Ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar ivägen …
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Granen hade först lutat sig lugnt och stilla mot bokhyllan, sedan gled den allt snabbare utåt golvet och landade till slut i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Längst bort.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då stack jag och gömde mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
De höll på och städade och torkade en lång stund. Det blev gemensam sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik.

Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik. Fast inte köttbullarna som luktade så gott för det var lök i dem.

 

Borsta katter

Så här skrev foderföretaget Hill´s i ett av sina nyhetsbrev

”Att borsta kattens päls är ett bra sätt att komma nära varandra. Kattens lyckliga spinnande när du borstar mjukt och försiktigt gör det väl värt besväret. Den här månaden hjälper vi dig med din relation till Hasse genom att ge tips på bra päls- och hudvård.
Det är bäst att sköta om din katt när den är trött och avslappnad. Om den inte verkar tycka om att bli omskött, börja med lite omskötsel varje dag så kommer din katts tolerans snart att öka. Tänk på att ge mycket kärlek och uppskattning till din katt efter varje omskötsel – så kanske din katt snart ser fram emot att bli omskött med längtan!”

Jag skrev ju för ett bra tag sedan om Rosa på vårt lantställe. Hon la av sig nästan all underull under den varma sommaren. Samma gjorde Hasse, vår innekatt i stan, och det sätter ju sina spår i form av kringdrivande fluffiga hårbollar på golvet. De är inte så lätta att jaga ifatt ens med dammsugare.
Enligt Hill´s skulle alltså Hasse spinna lyckligt när jag borstar honom. Det gjorde han INTE. Han satte utan förvarning tänderna i min handled redan vid första taget. Han visste att den stackars borsten inte var skyldig. Det var jag. Nåja, tänder och tänder. Han är väldigt tandlös, men tro mig det finns kraft även i tandlösa käkar. Efter bettet, som han först inte ville släppa, började svansen piska allt mer irriterat.
Jag strök honom försiktigt över huvudet och ryggen med andra handen. Han släppte efter ett tag med en grimas och slängde med huvudet och tungan som om han ville spotta ut något. Inget gott kött det där, NEJ.
Jag försökte en gång till. Då reste han sig demonstrativt, blängde riktigt svart på mig och gick därifrån. Han stampade.

Hasses funderingar: Ett nattligt beslut

När en förening för förvildade katter lämnade Bosse hos oss hösten 2009 skaffade husse och matte naturligtvis ytterligare en sandlåda. Vi katter vill ju ha en per katt och helst ytterligare en. Så säger kattexperterna.
Han var så liten att han rymdes i mattes handflata, men jag gillade honom ändå inte. Han skulle bara bo hos oss tre dagar, därefter fanns det ett s k stödhem som skulle överta honom. Det fanns naturligtvis inget stödhem och Bosse är fortfarande kvar hos oss.
Jag var åtta år då och insåg från början att det var fel av dem att ta in Bosse. Bäst att ta kommandot och så snart matte hällt upp ny sand i nya lådan invigde jag den därför omgående med både big-thing och small-ting. För säkerhets skull. Bosse har faktiskt respekterat det och ALDRIG använt MIN låda. Förrän inatt …
Han väckte oss med sitt högljudda, genomträngande och uppfordrande
”Jag är hungrig!”
Klockan var 02.03 och matte hade riktigt svårt att vakna, men både hon och jag vet att det är bäst att ge lite mat annars är risken stor att han kräks en skvätt vitt skum – gärna på den persiska matta. Hon kravlade sig upp efter ett tag. Och han var verkligen hungrig. Ibland vill han nämligen bara leka en stund … och hon ställer upp på det också. Alltså på småtimmarna! Jag fick naturligtvis också mat. Ganska gott med ett litet nattmål. Fast JAG kunde väntat – inte han. Vi somnade om.
Klockan 04.22 nytt vrål i natten och så kom han studsande över fotänden och mig.
”Du kan inte va hungrig igen”, muttrade matte men steg upp.
Ibland på nätterna vågar han inte gå till sin sandlåda ensam! Och det var precis vad det nu handlade om. Med taklampan tänd och i mattes sällskap sprang han direkt till MIN låda och la en kabel trots att hans egen låda var oanvänd.
Så får han ju bara inte göra! Nu måste jag insistera på ny sand i nytvättad låda.

Hasses funderingar: Jag är en Europé!

Det kom min matte fram till när hon läste Kattliv nr 6 2017 igår kväll. Tänk att hon missat det! Jag är ingen vanlig bondkatt, huskatt eller hittekatt. Jag är en Europé – och det är jag stolt över! Hör bara här:
Vi européer härstammar från fritt levande kattpopulationer i Norden, troligen uppblandade med de katter vikingarna hämtade från Sydeuropa och europeisk vildkatt. 1982 fick vi egen rasstandard i FIFe. Vi ska ha ett eget utseende och får inte utseendemässigt påminna om någon annan ras. Européen har också utsetts till Finlands nationalkatt – de´ ni!

Kattliv skriver att vi bl a är
kraftiga och muskulösa – helt rätt
livfulla, godmodiga och kloka – så klokt sagt, oh yes
anspassningsbara och tålmodiga – bara att hålla med
Men så kommer det:
passar bra i barnfamilj och går bra ihop med andra djur – NÄ, inte jag inte! Jag har haft närkontakt med ett enda barn i hela mitt liv och han lyfte upp mig från golvet i nackskinnet och liksom inspekterade mig, sen tryckte han flera gånger sitt illaluktande, klibbiga lilla pekfinger mot min näsa samtidigt som han sa Tut, tut-tut, tut, TUUUT. Jag kunde inte försvara mig. Det var ju min mammas grepp. Matte räddade mig.
Om de med andra djur menar möss, så okej, men för länge sedan när jag var ung och stark så träffade jag grannen Bengts systers Pixie. En gällt skällande liten sak. Det mötet slutade med att Pixie darrande gömde sig bakom sin matte, medan jag med pälsen stående på ända ända ut på svansspetsen stampade omkring framför dem. Hon lär inte ha närmat sig nån katt efter det.

Enligt Kattliv kan ni läsa mer om Européer på www.europeringen.se och Jordbruksverkets ”Handlingsplan för långsiktigt uthållig förvaltning av svenska husdjursgenetiska resurser under perioden 2010-2020” (http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/bevara-nyttja-och-utveckla.html ). Fast matte hittade ingenting om katter där.

Hasse

 

Ska vi få spenat i dag också?


Vad gör man en mörk och regnig morgon? Bosse och jag? Frukosten serverades vid 7-tiden. Igår fick vi spenatstuvning till lunch. Fick och fick … Vi tog oss friheten att först doppa varsin tass i … Han var först. Matte hade vänt ryggen till. Han slickade på tassen och högg sen in. Man måste ju smaka. Jag tyckte också det var gott. Med stekt korv till …

Idag tar vi det nog lugnt. Matte blev lite upprörd igår. 

 

Måste ta hand om det här själv

Nu måste jag alltså själv ta tag i det här bloggandet. Hon, min matte alltså, bara nyser och hostar och snörvlar och för oväsen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Hon orkar knappt göra nåt annat. Det är störande. Explosioner i långa långa serier. Rösten känner jag inte heller igen. Bosse blev jätterädd när hon började mitt i påskhelgen. Nu har han vant sig. Det gör inte jag. Vi håller oss båda på säkert avstånd.

Hälsningar från Hasse

Mitt första nyår …

… upplevde jag utomhus i buskarna vid det stora huset. Jag hade ännu inte flyttat in hos människorna. Några dagar före nyårsafton hade det börjat smälla så konstigt. Jag mindes ju smällarna då min mor och de andra katterna blev skjutna och trodde detta var detsamma, men det var det ju inte. De här smällarna hade också ett otäckt visslande ljud. Det här tog liksom aldrig slut. Jo, från sent på nätterna och till frampå eftermiddagarna var det tyst. Men sen … Flera dagar i sträck var det likadant.
Så en dag blev det än värre. Jag trodde hela min värld skulle gå under! Från ett flertal smällare under några timmar blev det till ett dånande inferno där hela himlen lystes upp gång på gång! Jag sprang för livet. Jag visste inte vart. Jag visste bara att jag måste bort. Bort! Bort! Men ingenstans var det tyst och ingenstans var det mörkt. Bara detta hemska dånande, visslande och ljuset som flammade över himlen gång på gång och överallt samtidigt! Och så alla dessa människor som var ute!
Jag försökte gömma mig på olika ställen, men det var efter mig överallt. Jag kunde inte springa ifrån det. Till slut visste jag inte var jag var någonstans. Jag var långt, långt hemifrån.

Det tog mig tre dagar att hitta hem igen. Varken mat eller vatten hittade jag och inte heller någonstans att sova och gömma mig. Christer och Yvonne, mina kompisar, hade varit mycket oroliga förstod jag på deras sätt att klappa om mig när jag äntligen hittat hem igen.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA

 

Hälsningar från er Hasse 

Första julen hos människorna

Första julen jag bodde hos människorna hade de en riktig julgran från skogen. Den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler.
En tidig morgon när det fortfarande var mörkt började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man kanske leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …
Jag tog ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Jag gick runt, runt flera varv. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar i vägen …
Granen, som först hade lutat sig lugnt, tyst och stilla mot bokhyllan, gled allt snabbare utåt golvet och landade till slut med ett klirrande ljud mitt i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Tycker inte alls om att bli blöt om tassarna.
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då gömde jag mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
Sen städade de en lång stund. De höll på ända till gryningen. Det blev sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik. De hittade bara en enda hel kula och den hängde de inte upp. Jag fick nöja mig med krypen.
Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA
GOD JUL! från mig Hasse

Näää, fyyy faaan!

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Det här hände för några dagar sen och det är jag, Hasse, som tycker så. Matte har inte haft tid att hjälpa mig att skriva förrän nu. Jag har lite svårt med fingersättningen. När jag själv skriver blir det .äklöklhjgvjhfgtrswwa och ingen människa förstår vad jag vill säga.
Det var såhär alltså:
Jag blev utelåst på balkongen. Det var minus 6. Fullmånen sken. Matte skulle hämta något på därute vid halv åttatiden. Antagligen inget livsviktigt och jag gick efter. Och så gick hon in och stängde dörren. Jag går ofta ditut och äter gräs eller rosenblad och hon vill alltid att jag ska komma in igen innan jag har ätit färdigt. Alltid, men inte just den kvällen. Hon tittade inte efter mig, utan gick bara in och stängde dörren. Jag tycker inte om stängda dörrar. Jag försökte öppna. Det gick inte. Den var inte som innerdörrarna.
Jag skrek högt, men nej det hjälpte inte. De varken såg eller hörde mig. Jag hoppade upp på vilstolen, högst upp på ryggstödet, dynan trillade ner och jag med. Upp igen, upp på fönsterblecket och så satt jag där och slog hårt på rutan med framtassarna. De gick omkring därinne OCH DE SAKNADE MIG INTE!
Inte förrän klockan åtta när de skulle servera oss blötmat började de undra varför inte jag kom och åt. Då hade jag nästan gett upp. Iskall i pälsen och nästan fastfrusna tassar. Det var inget kul alls. DÅ äntligen tittade hon ut och fick se mig. Hon öppnade och fångade in mig när jag rusade in. Och så fick jag sitta i knät och värma mina iskalla tassar. Det slutade bra för mig, men det slutar inte bra för alla som lämnas ute i kylan.

 

10 bra anledningar

Tio anledningar att skaffa katt. Så skriver Tidningen Land på sin hemsida http://www .tidningenland.se De skulle vara

  1. Du får en evigt trogen vän
  2. Du känner dig alltid behövd
  3. Ditt hjärta mår bättre och du minskar risken för hjärtproblem
  4. Du blir lugnare när du umgås med en katt
  5. Du blir gladare
  6. Du har alltid någon som väntar på dig
  7. Du har någon att krama
  8. Du slipper vara ensam
  9. Du blir mer lekfull
  10. Du får sovsällskap

Visst har tidningen rätt, men det finns stor anledning att också skriva om vilket stort ansvar det är att skaffa katt och att det inte är gratis! Sen är det inte alla katter som vill bli kramade. Och det där med sovsällskap … Det har min Hasse haft vissa synpunkter på. Att sova på tvären eller längden kan ju diskuteras vilket som är bäst.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com