Svårt att bli utvald och ta ansvaret

En läsare skrev: ”Vissa dagar vill han ut och in heeeela tiden. Ganska jobbigt med tanke på att jag inte får stänga dörren och det är typ 2 grader ute!? Härom dagen var det kuling och då hade vi cirkus här hemma för jag kunde inte öppna dörren han brukar använda. Jag fick springa ut i regn och stark vind, gå runt huset och locka honom till södersidan med en räka! Väl där så kom han försiktigt in via framdörren.”
Så kan man ju inte ha det! Jag skulle sätta en igloo eller något annat mysigt krypin och maten framför. Gå därifrån och ge honom lugn och ro att ensam undersöka det nya inslaget. Kanske accepterar han och vill stanna inne. Jag vet inte – har inte provat.
Till alla våra landetkatter har vi uthusdörren på glänt, hönsastege upp till jällen och öppning till boningshusets vind. Där bodde de alla 7 den första vintern. Sen kom Juns och han visste hur man öppnar dörrar …

Läsaren: ”Jag undrar också om maten. Han äter väldigt mycket, han brukar få 85gr blötmat x 3 och torrfoder finns alltid tillgänglig inomhus. När jag lagar kött tar jag en liten bit till honom innan jag kryddar. Han får det kokt.”
Jag skulle ge mycket mer tills han känner sig trygg med att vara inne. Kanske en 190-gr kartong eller mer varje gång han ätit hela den föregående portionen. Förvildade katters största trygghet är maten (servera den rumsvarm). De vet ju inte när de hittar mat nästa gång. Blötmat innehåller väldigt mycket vätska. Jag skulle ge rått kött istället för kokt. Det smakar ju mer som bytesdjur, men gillar han kokt är det ju OK.
Troligen har han också mask i magen eftersom han fångar möss, fåglar och kanske andra smådjur. Masken kräver ju sin del av maten han äter. Avmaska med spot-on i nacken så snart det går! Äter han sig proppmätt blir han också, precis som vi, trött och kanske lägger han sig då i sin igloo eller låda och putsar pälsen. I så fall har du nått långt!

Att fånga en förvildad katt i fälla kräver sin kvinna, men när det är gjort och katten varit hos veterinär för behandling så brukar det bli lugnare. Lycka till!

 

Industrikatterna i Eslöv

”Vad skaaa jag göra? Säg mig vad skaaa jag göra?” upprepade en gammal klient till mig. Det var länge sedan och hon har gått ur tiden, men ibland kan jag nästan höra hennes uppgiva röst. Lösningen i hennes fall var väldigt enkel, men hon visste sig ingen levandes råd och på grund av psykisk sjukdom kunde hon inte heller ta till sig någon information. Ja, vad ska JAG göra? Vad kan VI göra? Tillsammans? Vi har ingen Greta.

Höörs Hemlösa Katters blogg http://bapplar.blogspot.com/ innehåller mycket information om situationen för de övergivna, de icke önskvärda och de icke LÄNGRE önskvärda. Många av de kattungar som föds upp och säljs för en femhundring (okastrerade, ovaccinerade) är de som senare blir övergivna och kanske har turen, eller oturen, att tas omhand av en kattförening för övergivna och förvildade katter.

I Eslövs kattvänners FB https://www.facebook.com/groups/387084358069964/ är desperationen ibland överväldigande. Inlägget var publicerat i sin helhet i mitten av augusti, men verkar nu vara borttaget.
”Fick idag samtal av en bekymrad vän som sa: -detta måste du komma o se!
Vid ett garage på ett industriområde i Eslöv fanns det katter som behövde hjälp.
Kom dit såg 3 kattungar direkt och kom bara fler o fler.
Räknade upp till 15 kattungar.
Minst 5 vuxna magra honor ev någon dräktig igen. …”

Och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet.

Information? Jag försökte själv med föreläsning i Studiefrämjandets regi. Trots att den var gratis kom endast några redan engagerade. Vi utbytte erfarenheter.
Informationsbroschyr i brevlådan? Tas för reklam.
Kommunal hjälp? Inget intresse – inte ens med en liten infotext på hemsidan.
Kontakta fastighetsägare? Om man kastar sina sopor i rabatten kan man bli vräkt, men om man sätter ut sin icke längre önskade katt i samma rabatt händer ingenting. Likaså om man släpper ut sin fertila katt att para sig med vilken katt som helst i området. ”Katter måste få leva ett naturligt liv!” (ironi)
Kontakta företag i industriområden? Kanske. Det finns engagerade människor som kanske bara behöver en liten puff för att bli utmärkta som TNR-ansvariga.

Jag håller med http://bapplar.blogspot.com/ och min gamla klient. Vad ska man göra?

Stämma i bäcken? Jag menar innan nästa års parningssäsong.

Pengar till kastrering tycks vara en orsak. Är då priset 1.500 för en honkatt och 800 för en hankatt, eller däromkring, en oöverstiglig summa? Nej, det motsvarar 10 eller 15 dagens rätt! Eller några askar cigarretter. Ta med matlåda istället och sluta röka och snusa.
”Det har bara inte blivit av”. ”Jag har inte haft tid.” ”Hon löper ju inte så ofta.” Ja, det har jag hört ofta, men när jag erbjuder mig att ta hand om saken då blir det annat ljud i skällan! ”Oh, så snällt! Kan du göra det meddetsamma?”

En går – en annan kommer

Fredagskvällen 23 augusti var alldeles, alldeles underbar, om man bortser från fukten och den begynnande dimman. Det var alldeles vindstilla, varmt och tyst. Riktigt TYST!

Gamla döva kattan Olga hade jag inte sett till på hela dagen. I den fallande skymningen såg jag henne så plötsligt titta fram ur häcken. Hon stannade till helt kort och tittade på mig, sen ville hon springa fram till mig som vanligt. Det gick inte. Hon föll på höger sida och försökte sedan dra sig fram med hjälp av framtassarna. En riktigt eländig syn.

Sen tänkte jag mig inte för, utan hämtade lite blötmat. Hon åt snabbt upp och sedan ömsom vacklade, ömsom släpade hon sig in under närmsta nyponbuske. Jag skulle naturligtvis satt maten i en transportbur och låtit henne gå in där. Istället blev det grannen Bengt som fick rycka in och ta fram henne med hjälp av grova arbetskläder och dito handskar. Taggarna var flera centimeter långa.

Vi var överens om att ge henne en chans. Det kunde ju vara övergående. Hon fick smärtstillande Metacam och fick sedan sova i hundburen i min säng. Och hon sov verkligen. Hela natten.

På morgonen tyckte jag mig se en böj på lårbenet där det inte borde vara någon led. Jag nöp henne försiktigt i trampdynorna – ingen reaktion. Skada på ryggraden också? Det blev veterinärbesök lördag morgon kl nio och med hänsyn tagen till hennes ålder och andra krämpor fick hon somna. Lårbenet var nämligen rakt avbrutet och stumparna måste ha gnidits och flisats mot varandra när hon försökte gå.

Efteråt har jag fått följande kommentarer
”Så kan man väl inte göra! Ett benbrott kan man ju gipsa! Och så hade hon blivit bra!” Nej, det går inte att gipsa ett kattben. Musklerna är inte tillräckligt starka för att bära gipset. Resultatet hade blivit att musklerna förtvinat och så hade hon haft ett nytt problem. Man spikar istället, men med hänsyn till att hon är (var) en gammal TNR-katt var det inte aktuellt.
”Man måste ju röntga!” Nej, inte med hänsyn taget till övriga omständigheter. Resultatet hade blivit detsamma.
”Man ska aldrig avliva en katt utan diagnos!” Jo, man måste se till vad som är bäst för KATTEN. Ingen vill lida av svår smärta eller sjukdom. Vi visste dessutom vad som hänt. Påkörd av en bil eller traktor, minst 15 år gammal, lite ålderskrämpor och kraftigt avmagrad de senaste månaderna.

Att avliva en katt eller annat djur är aldrig lätt, men tack och lov kom hon hem. Hon låg inte bara död och bortslängd i ett dike. Hon vilar nu i liljerabatten där hon tillbringat så mycket tid och verkligen njutit.

Det är ett pris man som ägare får betala för att tidigare herrelösa katter ska kunna leva ett liv i frihet.

 Senare på dagen satt en stor röd och vit hankatt, alltså gul och vit som synes, på köksgolvet och käkade torrfoder. Han har sedan några månader rört sig kring vårt lantställe. Kanske någon gång per vecka har vi sett honom. Han verkar inte vara ID-märkt i örat, kanske chippad. Det får visa sig senare.

En går – en annan kommer.

En dag för katten …

… skriver SkD idag på sidan Personligt. Idag är det den internationella kattdagen. Då firas katter över hela världen och deras livssituation uppmärksammas av International Fund for Animal Welfare.

Ja, den behöver verkligen uppmärksammas, livssituationen, för det är ju precis som Höörs Hemlösa Katters Helen Westergren uttalade i en artikel för några veckor sedan: Ogreppbart många katter behöver hjälp

Många skänker en slant, sänder små hjärtan och uppmuntrande tillrop och liknande på FaceBook, men till syvende och sist behöver många rent fysiskt tas omhand. Och då menar jag att ALLA KAN INTE BLI INNEKATTER. Katter som kanske under lång tid levt ute, kanske sedan flera generationer, vill i många fall fortsätta leva så med regelbunden matning, veterinärvård vid behov och ett varmt ställe att vila på. En öppen bod, en källardörr på glänt eller en bolåda. Låt dem komma närmare när de själva vill. Det kallas TNR eller mer adekvat TNRM.

Bengt, min kattskötande granne på landet, ringde igår och berättade att store matglade Andrée hade fångat en fågel. Han åt den på brunnslocket – med fjädrar, ben, näbb, ALLT! FIBERRIKT! Han struntade i blötmaten Bengt serverade några meter bort!

För övrigt anser jag att Skånskans webbredaktion ska ge mig tillbaka statistiken, som togs bort för snart ett år sedan. Trots flera påminnelser är den fortfarande borta. Jag vill ju så gärna veta hur många som läser min blogg.

Kastreringskampanj har nu dragits igång

Varje år på våren är det kastreringskampanj för katter. Det är Cityveterinärernas blänkare jag uppmärksammat http://malmo.cityvet.se/  och deras kampanj verkar gälla endast utelevande katter. De kör den i samarbete med Malmö Djurskyddsförening. En nyhet är att de inte bara ID-märker med ett nummer i vänster öra, utan chippar och istället för nummer så tatueras CHIP i vänster öra. Tatuerade nummer blir ju oftast oläsliga med tiden. Ett mycket bra initiativ tycker jag.
För några år sedan kom jag i konflikt med en annan stor djurskyddsorganisation angående deras kastreringskampanj. Den vände sig till ägare av tama innekatter. Inget fel i det, men jag tyckte liksom att det var fel målgrupp. Kattföreningarna sliter år ut och år in med sin ekonomi och att då förvänta sig att innekatter ska släppas ut … Nej, jag kunde inte låta bli att påtala det orimliga. Och så blev det sura miner, MYCKET sura kommentarer. Den organisationen har ingen kastreringskampanj i år. Ännu …

Kring vårt lantställe har nu två unga hankatter börjat slå sina lovar. En har hållit sig i närheten under några månader. Vi har sett honom då och då. I lördags kom en ny svartvit över bondens nysådda fält. Siktet var inställt på vårt ställe. Han kom med raska steg ända tills han såg mig. Då blev han platt som en pannkaka. Han tittade sig oroligt omkring efter ett bra gömställe. Fanns inget 200 meter ute på en likaledes platt åker. Han valde att ligga kvar och hoppas på det bästa. Kanske lärde han sig av detta att inte gena.

Åtgärder måste vidtagas med det snaraste = efter påsk. De såg båda mycket magra och slitna ut. Naturligtvis var de båda på jakt efter flickkatter, men hos våra tre honor har de inget att hämta. De är kastrerade och luktar inte ”rätt”.

Fräsiga Tuss – en pigg 90-åring

Tuss är en elegant och stridbar dam. Hon påstås vara 19 år (motsv ca 90 människoår) och har levt ute hela sitt liv. Hon lär ha fött omkring 40 ungar innan en förening lyckades fånga henne första gången och kastrera henne.
Hon har levt inom ett ganska snävt område och ingått i en TNR-koloni, som till stor del bestått av hennes egna barn och barnbarn. De senaste åren har hon varit ensam kvar och naturligtvis fått mat och omvårdnad efter den ansvariges bästa förmåga. Hon var inte helt lätt att tas med. Högljutt fräsande och morrande om någon kom för nära. Klippte gärna också till med högertassen. Hon gillar inte människor, men under den gångna hösten/vintern har ägaren lagt ner oerhört mycket tid på att komma henne närmare – och lyckats.
Vi var många som tyckte att hon skulle få leva i sitt kända revir till slutet, men tomten skulle saneras och Tuss kunde inte vara kvar. Vi var också flera som tyckte att det bästa kanske skulle vara att låta henne somna in. Det skulle bli för stor omställning för henne att flytta in och om hon var i gott skick eller ej var svårt att avgöra eftersom hon sov och vilade i sitt bo den mesta tiden. Men många morgnar låg det döda huvudlösa råttor på tomten. Tuss var alltså aktiv tidiga morgnar.
Tuss fångades alltså in, togs till veterinär och sövdes, bara det är en stor risk för en så gammal katt. Och hon befanns vid undersökningen vara i ett strålande skick! Hon hade nästan alla tänder kvar, bara lite tandsten, mycket vax och lite skabb i ena örat. Det andra örat innehöll bara lite ”vanlig” smuts. Och så fick hon sina naglar klippta, sen åkte hon hem till sin nya bostad.
Hon bor nu inne tillsammans med sitt ena barnbarn och en annan mycket snäll honkatt. Hon sover mycket, precis som hon gjorde i sitt bo på tomten. Så fort ägaren sätter sig på golvet för att leka med de andra, så kommer hon fram och buffar och vill bli klappad. Andra fräser hon bara åt! Hon har funnit sig väl tillrätta i sin nu ännu mindre värld.
Naturligtvis är det tack vare det goda omhändertagandet som hon är så frisk, lite stelhet i lederna hör till åldern.

 

Är de totalt befriade från sunt förnuft?

Hörde på Rapport igår om Ture och hans katter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/katterna-ruinerade-91-ariga-ture-har-inte-rad-med-sin-egen-begravning Att fånga in och avliva hans 21 katter kostar honom 208.693 kr! 9.937 kr per katt! Här kunde man med hjälp av en kattförening använt TNR-metoden till en avsevärt lägre kostnad.
Veterinärkostnad och kastrering högt räknat 1.500 /katt = 31.500 kr.
Resa till och från södra Sverige, där föreningarna finns, kanske lika mycket. Och Ture hade kunnat ha kvar sina älskade katter utan att de blivit fler.
Ibland hör/läser jag om liknande händelser på den skånska landsbygden där kattägande gått överstyr. Nu senast nära Gårdstånga. Låt katterna vara kvar i sitt kända revir, men kastrerade och med tillsyn enligt lag. Tvinga dem inte att bli innekatter till varje pris.

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Internationella kattdagen idag!

Idag 8:e augusti är det Internationella kattdagen! Vad är nu det? Vad skiljer den från Kattens dag i december?
Enligt Hufvudstadsbladet i Finland är Internationella kattdagen en dag då man ska uppmärksamma de hemlösa katterna
”Av 10.000 hemlösa katter hittar bara var tionde tillbaka hem – ”Vi har ett stort djurskyddsproblem i Finland”
I dag firas den internationella kattdagen för att uppmärksamma de hemlösa katterna runtom i världen. Enligt uppskattningar kan över 500 miljoner av jordens katter leva ute i naturen utan ett bestående hem.”

Kattens dag har firats 1:a advent sedan 1983. Vad är skillnaden?
Enligt Royal Canin är Kattens dag en hyllning till Sveriges alla katter och alla deras passionerade ägare …
Enligt SVERAK lever traditionen vidare och Kattens Dag har numera blivit ett begrepp för andra organisationer och företag som passar på att fira katten

Och Västerbottenskuriren då? Läs själva https://www.vk.se/2155639/laddar-for-kattens-dag
Inte mycket till övers för de övergivna och förvildade där inte.

Och på Gotland simmar en mycket olycklig katt omkring.
http://www.helagotland.se/samhalle/kattens-dag-fran-bondgard-till-swimmingpool-14982665.aspx

Inte för att hemlöshet är något att fira, men det känns mer sympatiskt att fira Internationella kattdagen idag och så hoppar jag Kattens dag. Företagen och organisationerna får fira katten då! Fast jag utnyttjar gärna alla deras extraerbjudanden på kattmat!

Mer om inflyttade katter

Jag fick ett e-mail från en läsare i fredags. Det är långt. Skrivet av en f d kommunpolitiker. Det mesta handlar om framtida lagstiftning, men jag tycker sista stycket är intressant. Kan kommunerna och kattföreningarna samarbeta om de övergivna katterna? Vill de? 

Med anledning av inlägget om paret i Sjöbo som behövde hjälp med inflyttade hemlösa katter.
”Kommun och länsstyrelse hänvisar paret att klara av problemet själv.” Det är här det största problemet ligger! Om inte myndigheter ska hjälpa till vem ska då göra det? I ny djurskyddslag som är på gång har kattfrågan hänskjutits till ”vidare utredning”, detta efter 6 års utredande redan. Även straffsatser för brott mot djurs ska utredas vidare? Strider de här frågorna mot marknadskrafterna eller vad är problemet? En sekretessbrytande regel är heller ”inte modernt” enligt någon konstig förklaring. På flera punkter i ny djurskyddslag tappas djuren väl bort. 

En del av medborgarna i Sverige orsakar problemet med hemlösa katter och en annan del får tydligen, inte frivilligt, lösa problemet med hemlösa katter. Detta utan hjälp från myndigheter! Är det någon som tycker detta är rätt lösning? Blir det annat lösning med ny lag om ID och reg?
Det är valår och Djurens Rätt har listat en tabell med bl a frågan om ID-märkning och registrering av katter. V partiet har klart tagit ställning för. S, MP och SD är också för men måste ”utreda mer”? MEN notera att det ”blåa” blocket inte bryr sig. Finns bara enstaka medlemmar som har agerat, inte partierna. Värt att tänka på i valtider. Visar etiken i politiken.  

”Angående katterna ser regeringen att det skulle kunna underlätta myndigheternas praktiska arbete med herrelösa katter, men den anser inte att djurskyddsutredningen har tillräckligt underlag.”: detta enligt artikel i tidningen Djurskyddet nr 2:2018.

Djuret katten är fortfarande inte intressant bara hur myndigheterna ska få lättnad.
Det är här det går i kors och blir lite konstigt. Vad ska myndigheterna göra när en ID och reg-lag träder i kraft som de inte redan idag kan göra??! Hade myndigheterna då åkt ut till paret i Sjöbo?? Om katterna ifråga inte var märkta och reg hade de då avlivats direkt? Skulle samarbetet med kattorganisationerna ändras och katterna förhoppningsvis hamnat där eller? 

eva

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com