Snart nakenkatt???

En solig förmiddag i februari mötte jag i motljuset i vardagsrummet ett avlägg av Bosse. Det kom lojt horisontellt svävande mot mig i ögonhöjd. När jag tömt sandlådorna och rört mig lite omkring i rummet var de fler – avläggen. Dags att städa.
Bosse har mycket päls och vi har vid oräkneliga tillfällen försökt kamma eller borsta honom, men resultatet har bara blivit en missnöjd katt med demonstrativt piskande svans. Han har ofta också genom morr och hugg markerat att han inte tolererar sånt trams.
Skulle en dag lyfta ner honom från diskbänken och upptäckte att det fastnade ju en himla massa to på de våta handskarna. Men att bli ”klappad” från huvud till svans med våta diskhandskar på – NÄ se det ville han inte medverka till! Inte den dagen …
Nästa morgon stod han och stampade på Skånskan, som jag ville läsa till frukost.
”Klappa mig” försökte han säga innan han demonstrativt la sig över hela tidningen.
”Jag tar på mig diskhandskarna, så går han” var min föga sympatiska tanke, men det blev inte så.

Han tyckte det var alldeles underbart att bli klappad med noppiga diskhandskar. Medhårs eller mothårs – det var lika skönt och han spann ljudligt. Toet yrde. Kanske blöta handskar kan fånga en del? Testet gick bra. Lite fuktiga strån yr inte – de sitter kvar och här är resultatet av vår nya morronrutin. Varje morron lika mycket! Och inga uppkräkta hårbollar längre! Halleluja! Länge leve diskhandskar med noppor!

Tänk om de kunde tala …

Jag skrev 11/2 om Lisa och Stövelnisse och deras pissande. Fortfarande har jag inte kommit fram till någon lösning. Däremot fann jag denna artikel av Elin Hirsch. Intressant, men är inte lösningen för mina katter. http://tidningen.djurskyddet.se/2018/04/bestraffa-aldrig-en-katt-som-kissat-inomhus/

Att det är någon form av konflikt eller otrygghet i gruppen på nu endast 7 katter är ju alldeles uppenbart. Troligen kommer det att lösa sig med lite varmare och soligare väder så att de vill vistas ute mer.

 För några dagar sedan utbröt ett jätteslagsmål mellan Rosa och Lisa. De satt ungefär en meter ifrån och tittade på varandra. Jag uppfattade det inte som ett provocerande stirrande, men plötsligt anföll Rosa och jagade upp Lisa på en tvärbjälke på vinden. Lisa har en säker reträttplats där. Ingen av de andra har kunnat räkna ut hur hon kommer dit.
Rosa satt alltså en bit ifrån och morrade med allt to på ända. Hon var inte kontaktbar. Jag drog henne i svansen, bankade envist på henne med en sopkvast … Hon bara morrade och ville inte ens vända sig om mot mig. Hon hade bara ögon på Lisa. Varför?
Lisa tittade hjälplöst på mig och slickade sig nervöst rakt upp över nosen. Ögonen var stora, svarta och rädda.
Rosa tröttnade ganska fort och kom ner i rummet och la sig på sin dyna. Lisa var kvar en stund till, men kom sen spankulerande in som om inget speciellt hade hänt. Senare på kvällen buffade de på varandra vid serveringen.

Vad var det som hände? Löste de konflikten? Och vad handlade den om? Tänk om de kunde tala vårt språk! Vi är inte kapabla att förstå deras.

 

Varför gör de så?

Söndag på lantstället. En kopp förmiddagskaffe i väntan på STORMEN. Det regnade ordentligt och blåste. Lönnen hukade sig. Inne andades allt lugn. Rosa, André och Knut sov på var sin dyna. Så sprang Lisa glatt ”kvittrande” in, våt i pälsen, men med svansen rakt upp och med ”gladkrok”. En stund senare lät det som om någon sprayade med blomsprutan.
En utställningsskärm har stått kvar mot väggen bakom TV:n sedan sista utställningen för två år sedan. Jag har många gånger tänkt kasta den. Tur att jag inte gjort det. Lisa stod på bordet framför och såg lycklig ut med stampande baktassar och darrande svans. Hon hade pissat en rejäl stråle mot skärmen! Varför? Hon är en glad och nöjd honkatt. Det finns ingen för mig märkbar stress i gruppen. Hon verkar mycket tillfreds med sin tillvaro.
På eftermiddagen var vi i garaget, Lisa och jag. Så hörde jag LJUDET igen. En rejäl stråle mot en fodersäck! Fram med torrelasen. Det var en rejäl mängd även denna gång. Så skuttade hon upp på en hylla – och satte sig lugnt och pissade en gång till – med blicken rakt in i mina ögon. När hon var färdig gick hon fram och buffade mig på näsan och pannan, som för att säga ”Är jag inte duktig!”
Jo, visst är Lisa en duktig musjägare, men detta kändes bara för mycket.
 Och så, som grädde på moset … När jag ska sätta mig i bilen kom Stövelnisse och strök sig mot mina skenben, om och om igen och så … skickade han iväg en 2-meters rejäl stråle mot en oskyldig lavendelplanta! Jag hann hoppa undan.
Om man nu ska vara positiv, så dricker de ordentligt och har inga njurproblem. Och Stövelnisse är ju bara som pojkar är – de ska pissa på något. Tänk på den lilla flugan i urinoaren … Men Lisa???? Hur skulle en kattexpert förklara det? Och det var inget sprayande från någon av dem, utan rejäla raka STRÅLAR.

”Det känns gott att välja med hjärtat”

Så sant, så sant! Att en katt startar företag är nog inte så vanligt. Nåja, medskyldig …. får man väl kalla det. Läs mer om hittekatten Pax på Pax Brygghus i Flyinge http://www.paxbrygghus.se/ längst ner på deras startsida.

På Eslövs kattvänners FB https://www.facebook.com/groups/387084358069964/  7 januari kan ni läsa att de har gjort det igen. Under rubriken ”Lavin gör sig redo” – att ta hand om kontorsråttorna. Och hon har andra talanger också. Läs själva! Visst är det härligt med positiva nyheter!

Svårt att bli utvald och ta ansvaret

En läsare skrev: ”Vissa dagar vill han ut och in heeeela tiden. Ganska jobbigt med tanke på att jag inte får stänga dörren och det är typ 2 grader ute!? Härom dagen var det kuling och då hade vi cirkus här hemma för jag kunde inte öppna dörren han brukar använda. Jag fick springa ut i regn och stark vind, gå runt huset och locka honom till södersidan med en räka! Väl där så kom han försiktigt in via framdörren.”
Så kan man ju inte ha det! Jag skulle sätta en igloo eller något annat mysigt krypin och maten framför. Gå därifrån och ge honom lugn och ro att ensam undersöka det nya inslaget. Kanske accepterar han och vill stanna inne. Jag vet inte – har inte provat.
Till alla våra landetkatter har vi uthusdörren på glänt, hönsastege upp till jällen och öppning till boningshusets vind. Där bodde de alla 7 den första vintern. Sen kom Juns och han visste hur man öppnar dörrar …

Läsaren: ”Jag undrar också om maten. Han äter väldigt mycket, han brukar få 85gr blötmat x 3 och torrfoder finns alltid tillgänglig inomhus. När jag lagar kött tar jag en liten bit till honom innan jag kryddar. Han får det kokt.”
Jag skulle ge mycket mer tills han känner sig trygg med att vara inne. Kanske en 190-gr kartong eller mer varje gång han ätit hela den föregående portionen. Förvildade katters största trygghet är maten (servera den rumsvarm). De vet ju inte när de hittar mat nästa gång. Blötmat innehåller väldigt mycket vätska. Jag skulle ge rått kött istället för kokt. Det smakar ju mer som bytesdjur, men gillar han kokt är det ju OK.
Troligen har han också mask i magen eftersom han fångar möss, fåglar och kanske andra smådjur. Masken kräver ju sin del av maten han äter. Avmaska med spot-on i nacken så snart det går! Äter han sig proppmätt blir han också, precis som vi, trött och kanske lägger han sig då i sin igloo eller låda och putsar pälsen. I så fall har du nått långt!

Att fånga en förvildad katt i fälla kräver sin kvinna, men när det är gjort och katten varit hos veterinär för behandling så brukar det bli lugnare. Lycka till!

 

En dag för katten …

… skriver SkD idag på sidan Personligt. Idag är det den internationella kattdagen. Då firas katter över hela världen och deras livssituation uppmärksammas av International Fund for Animal Welfare.

Ja, den behöver verkligen uppmärksammas, livssituationen, för det är ju precis som Höörs Hemlösa Katters Helen Westergren uttalade i en artikel för några veckor sedan: Ogreppbart många katter behöver hjälp

Många skänker en slant, sänder små hjärtan och uppmuntrande tillrop och liknande på FaceBook, men till syvende och sist behöver många rent fysiskt tas omhand. Och då menar jag att ALLA KAN INTE BLI INNEKATTER. Katter som kanske under lång tid levt ute, kanske sedan flera generationer, vill i många fall fortsätta leva så med regelbunden matning, veterinärvård vid behov och ett varmt ställe att vila på. En öppen bod, en källardörr på glänt eller en bolåda. Låt dem komma närmare när de själva vill. Det kallas TNR eller mer adekvat TNRM.

Bengt, min kattskötande granne på landet, ringde igår och berättade att store matglade Andrée hade fångat en fågel. Han åt den på brunnslocket – med fjädrar, ben, näbb, ALLT! FIBERRIKT! Han struntade i blötmaten Bengt serverade några meter bort!

För övrigt anser jag att Skånskans webbredaktion ska ge mig tillbaka statistiken, som togs bort för snart ett år sedan. Trots flera påminnelser är den fortfarande borta. Jag vill ju så gärna veta hur många som läser min blogg.

John eller Harry?

Den lille sockertoppssöte jag skrev om i förra inlägget döptes till John, eftersom vi tyckte att han helt enkelt var en liten John. Fast det var förhastat. Som ni säkert minns så får mina katter namn efter alla de som förr bodde vid vår väg och det finns en nu livs levande John någon kilometer bort. Det insåg vi först när han en dag promenerade förbi.
Det fick bli Harry istället eftersom det bodde en man vid namn Harry i vårt hus för ca 75 år sedan.

Fast är han nu så sockertoppssöt då? Njae. Jo till utseendet, men karaktären …

 Jag trodde rangordningen var etablerad när jag såg dem såhär i kö vid myntacigarren. Några dagar senare upptäckte jag att både Stövelnisse ( = Kattis) och vite Åke undviker honom och till och med går undan när han stirrar stelt och provocerande på dem.

En dag gav han sig plötsligt på gamla döva kattan Olga. Han förstår inte att hon har mammastatus efter att ha fött många kullar på gården där hon tidigare bodde. Olga gav igen. Fräste och satte klorna i hans hjässa, samtidigt morrade Oscar ljudligt och kom till Olgas hjälp, Andrée uppe på bordet reste sig och fräste och såg ut som om han ville kasta sig över Harry nere på golvet, Stövelnisse ställde sig i dörröppningen och såg ut som om han bara undrade vad som stod på. Kom sen inte och påstå att katter inte kan samarbeta!

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Nisse / Sigge dramat är nu avslutat

Jag skrev om dem senast 2017-05-04 och 2017-06-20. Nisse hade bott på gården många år när Sigge flyttade in. De drog inte jämt. Nej, FEL. Sigge ville ta över gården. Dramat avslutades en dag i förra veckan. Husse och matte hade kvällen innan träffat en granne, som berättat att Sigge lite då och då kom till deras gård och käkade. Inte bara det. Han hade också skrämt vett och sans ur alla deras fem katter.  ”När dom ser att han är på ingång så sticker dom”.
Fast några dagar tidigare hade Sigge trillat i urinbrunnen hemma. Matte trodde att han skulle sätta fart efter Nisse, som var på andra sidan. Sigge tog ett språng upp på kanten, tappade balansen och trillade i! Urinbrunnen var halvfylld med bara vatten och hade inte använts på många år. Sigge plaskade omkring och försökte förtvivlat ta sig uppför de lodräta väggarna. Han slet klorna blodiga innan matte lyckades ta honom i nackskinnet och närmast slänga upp honom på land. Då var han inte så kaxig och sprang för livet. Några timmar senare kom han lite stukad tillbaka fortfarande våt på svansen. Om inte matte sett vad som hände hade han drunknat.
Sigge är (var) inte bara en mycket dominant och tydligen skrämmande för andra katter. Han var en mobbare och en ögontjänare, men samtidigt mycket vacker och trevlig mot människor. Nisse var så rädd för honom att de inte kunde vara ute samtidigt. En lösning som testades en tid var att stänga in Sigge i köket medan Nisse och matte var ute och promenerade. Inte riktigt hållbart i längden. Och så gick det som det gick …
Matte blev sen en morgon och husse skulle se till så att inte Sigge anföll Nisse. Jo, det har hänt flera gånger med blodvite och veterinärbesök som följd för Nisses del. Sen skulle husse bara gå in en sekund … Och då passade Sigge på att anfalla. De två blev ett stridande nystan med oerhört höga vrål och skrik. Nisse kom loss och for upp i gårdens högsta björk. Husse for ut och då la sig Sigge på rygg och ville gosas. Då rann sinnet på husse. Han hämtade bössan. När han kom ut igen var Sigge på väg upp i björken. PANG! Ingen Sigge mer.
Nisse fattade direkt och ville ner, men kunde inte på egen hand. Det krävdes både stege, lastare och stege igen. Väl nere i trygghet på jorden spankulerade han runt en lång stund i sin rabatt. Det har han inte kunnat göra i lugn och ro sedan vintern 2017 då Sigge flyttade in.
Nu har han också återtagit sitt stallfönster. Se ovan.

 

Djurdeckarna och REDE

REDE har bedömt att Djurdeckarna passar deras arbete och värderingar. Mycket glädjande! Stort grattis till författaren Mari Bister! – och naturligtvis till REDE som gjort ett klokt val!

Vad är då REDE? Respekt, Empati, Djur, Etik – ett långsiktigt djurskyddsarbete som startar i förskolan. Läs mer på http://www.rede.se Under Inspiration finns många exempel på både faktaböcker, barnböcker och hemsidor.

Och ni lärare kan väl nu under sportlovsveckan ta er tid att botanisera bland övningarna. Deras nästa introduktionskurs är 17 april.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com