Kattvärlden verkar ha gått i spinn …

… över Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:08). Så här skrev en förening
” Att släppa ut sin fertila hankatt eller honkatt är inte tillåtet enligt nya föreskriften som gäller från och med 15/6 2020.”
SVEKATT skrev först såhär
”Ett efterlängtat krav träder snart i kraft! Idag släpper Jordbruksverket ett pressmeddelande gällande de nya föreskrifterna för hund och katt som vinner laga kraft den 15 juni. I de nya föreskrifterna kommer det bli ett krav att man som ägare ser till att hålla sin katt kastrerad, eller på annat sätt ser till att hindra att katten förökar sig. Detta är ett kliv för katternas status och förhoppningsvis kommer kravet ge en effekt vad det gäller antalet hemlösa katter i Sverige.”
Och någon dag senare förtydligades att.
 ”Föreskrifter – de är en del av djurskyddslagen, de är man absolut skyldiga att följa som djurägare till 100%” .
Det efterlängtade kravet har nämnts flera gånger i Rapport, Aktuellt och TV4-nyheterna. Och naturligtvis i tidningar med djuranknytning. Fast är det nu så mycket att yvas över egentligen?

Av 22 sidor text handlar 9 sidor om enbart hundar, 5 sidor om enbart katter, 3 sidor om mått och förvaringsutrymmen, 2 sidor är innehållsförteckning osv.

Avsnittet Särskilda krav för hållande av hundar och katter utomhus (20 rader) trodde jag skulle handla om katter i TNRM-grupper, gårdskatter och liknande. Men nej, det handlade om utelevande hundar och katter inom inhägnat område. Självfallet viktigt det också! Hur många har sådana katter?

Det jag menar att kattföreningar och journalister har gått i spinn över är de här små undangömda raderna i 6 kap:
2 § Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.
Allmänna råd till 6 kap. 2 §:
Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.

Ingenting om ID-märkning och ägarregistrering. Det är nog så att ansvariga kattägare redan tar hand om sin katt på detta sätt. De andra kommer inte att bry sig nu heller. Och så är det kostnaden. Har man ex vis 15 katter på en gård kostar det ca 25.000 att förhindra fortplantningen på alla! Eller som en gårdsägare uttryckte det ”Varför ska jag lägga pengar på det. De springer ju ändå ut på vägen och blir överkörda!” Föreningarna för förvildade katter lär få fortsätta sitt ideella arbete!

Varför vänta?

Katt har setts ströva omkring i ett bostadsområde en hel höst och vinter – mager, tovig och bekymrad. En boende har förbarmat sig och ger den mat på balkongen. Den sitter på fönsterblecket och tittar och längtar in i värmen och tryggheten. Vill bli klappad … Får inte flytta in … Blir inte omhändertagen och kastrerad heller, eftersom det inte finns något stödhem som kan ta hand om den. Just denna förening för hemlösa katter anser att den ska klara sig själv därute tills ett hem står redo att ta in den. Varför?
Katten skulle må mycket bättre av att bli omhändertagen enligt TNRM. Kastrerad och återutsläppt. Ett litet frigolitbo på balkongen skulle den vara tacksam för. Matfrågan är ju redan löst. Varför inte göra det bästa av situationen istället för att förlänga djurets lidande. Risken är väldigt stor annars att föreningen får ännu fler små katter att ta hand om!

16 polisinspektorer, jurister, assessorer …

Nu är det snart dags för en ny lag gällande ID-märkning och registrering av katter. DS21:2019 heter förslaget och sista dag för remissvaren är 13 januari 2020. Sen vidtar det omfattande arbetet med att läsa och sammanställa svaren och det hela är tänkt att utmynna i en ny lag januari 2021. Snabbt och bra med tanke på hur det har dragits i långbänk tidigare. Man har liksom inte kunnat enas om vad man ska göra med alla övergivna och förvildade katter. De lyder ju nu under, jag tror, fem olika lagar. I förslaget till ID-märkning och registrering av katter är det tänkt att ägaren ska ta hand om sina katter. Det är väl klokt tänkt, eller hur?

Minst 16 polisinspektorer, jurister, assessorer och stadsjurister, minst tre år av utredande – vad är nu detta? Jo, ett kattärende jag ”snubblade” över när jag försökte städa undan gammalt material i min dator.

Året var 2003. Då hade man sedan några år noterat ett ökande antal förvildade och övergivna katter i Malmö och även på andra ställen. Allt fler människor klagade. Skyddsjägarna hade mycket att göra. Begära skottlossningstillstånd för varje katt de beordrades att skjuta av jakträttsinnehavaren, som oftast var kommunen, men också bostadsrättsföreningar och andra markägare.

Med start sommaren 2003 begärde de skriftligen generellt tillstånd hos polisen att skjuta de katter som folk ville ha bort. Det var ju jobbigt att ringa polisen för varje enskild katt när just den polisman som råkade svara i regel sa ”JA, skottlossningstillstånd beviljas”. Polisen som myndighet sa NEJ på sex sidor text. Sedan följde en lång rad överklaganden. Till Länsstyrelsen, Länsrätten, Kammarrätten i Göteborg, dåvarande Djurskyddsmyndigheten yttrade sig i april 2005 och det tog inte slut där, men då gav jag upp läsningen och raderade alltihop.

Men skyddsjägarna gav inte upp så lätt, utan överlämnade i början av 2005 till en stadsjurist att föra deras talan. Denna kom med den geniala idén att åberopa jaktlagstiftningen!

Det fick Djurskyddsmyndigheten att påpeka: Om förvildade eller övergivna katter skulle omfattas av jaktlagstiftningen istället för djurskyddslagstiftningen skulle de vara helt fredade. Eftersom det ingenstans i jaktlagstiftningen finns några bestämmelser om jakt på katt är de fredade jämlikt 3§ jaktlagen (1987:259). Även enligt äldre rätt skulle katter ha varit fredade; någon allmän jakttid enligt jakttidsförordningen (1976:432) fanns inte för katt, varför de skulle ha varit helt fridlysta enligt 1§ jaktstadgan (1938:279).

Kanske kan en ny lag om ID-märkning och registrering av katter bringa lite ordning i oordningen. Det återstår att se. God fortsättning!

Idogt sökande …

… nej inte efter bortsprungen katt den här gången, utan efter nya föreskrifter. I DS 2019:21 Märkning och registrering av katter – ett förslag och dess konsekvenser stod att Jordbruksverket skulle ha kommit med nya hund- och kattföreskrifter. Och mycket riktigt, på deras hemsida stod stolt att på Djurskyddskonferens 21 november 2019 skulle De nya hund- och kattföreskrifterna presenteras. Jag skrev alla tänkbara sökord och meningar i deras SÖK-ruta – inget matchande dokument. Det fanns istället här:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselavhundochkatt/saskoterdudinkatt.4.207049b811dd8a513dc80001987.html

Länk till PDF:erna finns på högersidan.

Dessa nya hund- och kattföreskrifter gäller sedan april 2019. Om det skett någon förändring utöver det lagstiftade förbudet mot att överge djur har det i så fall gått mig spårlöst förbi. Läs själva. Det handlar om några hundra sidor, men det som gäller katter brukar inte vara så mycket. Hundar är viktigare.

Jag fann nog att Motiv till föreskrifterna …  var intressantare än själva föreskrifterna.

Kattens status ska höjas

En motion (nr 2018/19:1047) av Kristina Nilsson och Elin Lundgren (båda S) har nu blivit ett förslag utarbetat av Ulrika Geijer och Maria Jacobsson. Än en gång kan jag notera att det är idel kvinnor. HEJA TJEJER! Läs mer här https://www.regeringen.se/4a7c9f/contentassets/54c5b7fe3e04459ab3957dcbfb7ccf59/markning-och-registrering-av-katter—ett-forslag-och-dess-konsekvenser.pdf

En liten varning – det hela är på 141 sidor! Sammanfattning i början av varje avsnitt. Läs och bilda er en egen uppfattning. Köp inte detta som enbart positivt för katterna.

Det jag uppmärksammat, men ännu inte läst i sin helhet, är sidan 87 Vilka katter ska märkas och registreras? Vill man skilja på katter och katter och ägare och ägare?
Detta med tanke på vad LRF och dess medlemsorganisationer skrev i remissvaret till Nya Djurskyddslagen:
”LRF anser att förslaget om obligatorisk märkning av katter bör begränsas till tätorter och stadsplanerade områden.
Vad gäller katter på landsbygden bedömer LRF att det kan komma att ge praktiska problem och få alltför långtgående konsekvenser om det i framtiden kommer att ställas krav på märkning även av katter utanför stadsplanerat område, något LRF inte förordar. Som LRF uppfattat så kan konsekvensen av en omärkt katt på gården i så fall bli att man får en anmälan på sig eller ett föreläggande och ett myndighetsingripande, vilket LRF inte anser vara i paritet med förseelsen. Däremot kan det vara bra med ett märkningssystem för katter inom stadsplanerat område då det skulle underlätta identifiering av de katter som ”flyttar in” på en gård från en tätort. Att antalet katter på en gård blir så stort att det utgör ett djurskyddsproblem bedöms som mycket ovanligt inom lantbrukssektorn. Katternas antal hålls hela tiden efter så de inte blir för många.”  (Det är min markering med fetstil)

Alla vi som arbetar med kringstrykande katter i föreningar och som enskilda på landsbygden vet att det är precis tvärtom. Katter söker sig från landsbygden till byar och samhällen istället. Förvisso har de som blivit övergivna ”fått hjälp” att flytta till landsbygden. ”En katt klarar sig ju alltid…”

Vad händer nu då? Enligt Djurens Rätt www.djurensratt.se  ska förslaget inom kort remitteras till myndigheter, organisationer och intressenter innan regeringen tar ställning till nästa steg. Verkar bli snabba ryck alltså. Håll er uppdaterade om ni vill vara remissinstans.

Stannade till och sköt katt

Så står det i Metro idag https://www.metro.se/artikel/stannade-till-och-skottskadade-katt-som-tvingades-avlivas

Att en ny djurskyddslag ska träda ikraft i maj 2019 har jag inte riktigt noterat förrän igår när jag läste Tidningen Djurskyddet. Den är en ramlag och innehåller inga detaljer – de kommer i tillämpningar och förordningar.

Det känns väl positivt efter många års utredande, men …
”Den här lagstiftningen är väldigt tydlig i att man får omhänderta och avliva husdjur som ägaren inte kan hålla reda på”. Sagt av Isak From (S) i en debatt med Jens Holm (V). Det var väl inte riktigt det som alla remisskrivelser från ”förvildade-katt-föreningar” gick ut på. Vi får fortsätta att vänta på detaljerna.
Isak, Jens och andra sa naturligtvis mycket mer. Läs på vidare på http://tidningen.djurskyddet.se/2018/06/en-ny-djurskyddslag-ar-klubbad/

Djurskydd i klinik

I dagens SkD kan vi läsa bl a om oseriösa uppfödare under rubriken ”Parade sin hund vid tio månaders ålder – frias”. Frias från ”det värsta ärendet som hon (=djurskyddsinspektören) har stött på vad beträffar överanvändandet av en tik vid avel”. Och hur många sådana finns det i undanskymda hus och lägenheter? En veterinär slog larm då hon skulle besiktiga valparna, men ”Tingsrätten friar paret helt både vad gäller aveln och åklagarens påstående om att de har brustit i tillsyn”. Brottet anses preskriberat – det hade anmälts för sent.

Att anmäla ett missförhållande gällande djur, eller för den delen människor, är inte helt lätt varken för en behandlande veterinär eller privatperson. Därför har Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap tagit fram riktlinjerna Djurskydd i kliniken – Hantering av djurskyddsfall i smådjursklinisk verksamhet. Riktlinjerna är naturligtvis avsedda för veterinärer och för alla djurslag, men en del kan användas även av privatpersoner. Framför allt det avsnitt som handlar om dokumentation i form av foto. Foto måste finnas på hela djuret och inte enbart på den aktuella skadan. Djuret måste också kunna identifieras. Hela broschyren finns här
http://www.svf.se/Documents/S%C3%A4llskapet/SVS-projekt/Riktlinje%20Djurskydd%20i%20kliniken%20%E2%80%93%20hantering%20av%20djurskkyddsfall%20i%20sm%C3%A5djursklinisk%20verksamhet.pdf

För övrigt anser jag att det borde finnas djurpolis och domstolar med djurkunniga jurister så vi slipper dessa friande domar eller minimala straff i helt uppenbara vanvårdsfall.

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Mer om inflyttade katter

Jag fick ett e-mail från en läsare i fredags. Det är långt. Skrivet av en f d kommunpolitiker. Det mesta handlar om framtida lagstiftning, men jag tycker sista stycket är intressant. Kan kommunerna och kattföreningarna samarbeta om de övergivna katterna? Vill de? 

Med anledning av inlägget om paret i Sjöbo som behövde hjälp med inflyttade hemlösa katter.
”Kommun och länsstyrelse hänvisar paret att klara av problemet själv.” Det är här det största problemet ligger! Om inte myndigheter ska hjälpa till vem ska då göra det? I ny djurskyddslag som är på gång har kattfrågan hänskjutits till ”vidare utredning”, detta efter 6 års utredande redan. Även straffsatser för brott mot djurs ska utredas vidare? Strider de här frågorna mot marknadskrafterna eller vad är problemet? En sekretessbrytande regel är heller ”inte modernt” enligt någon konstig förklaring. På flera punkter i ny djurskyddslag tappas djuren väl bort. 

En del av medborgarna i Sverige orsakar problemet med hemlösa katter och en annan del får tydligen, inte frivilligt, lösa problemet med hemlösa katter. Detta utan hjälp från myndigheter! Är det någon som tycker detta är rätt lösning? Blir det annat lösning med ny lag om ID och reg?
Det är valår och Djurens Rätt har listat en tabell med bl a frågan om ID-märkning och registrering av katter. V partiet har klart tagit ställning för. S, MP och SD är också för men måste ”utreda mer”? MEN notera att det ”blåa” blocket inte bryr sig. Finns bara enstaka medlemmar som har agerat, inte partierna. Värt att tänka på i valtider. Visar etiken i politiken.  

”Angående katterna ser regeringen att det skulle kunna underlätta myndigheternas praktiska arbete med herrelösa katter, men den anser inte att djurskyddsutredningen har tillräckligt underlag.”: detta enligt artikel i tidningen Djurskyddet nr 2:2018.

Djuret katten är fortfarande inte intressant bara hur myndigheterna ska få lättnad.
Det är här det går i kors och blir lite konstigt. Vad ska myndigheterna göra när en ID och reg-lag träder i kraft som de inte redan idag kan göra??! Hade myndigheterna då åkt ut till paret i Sjöbo?? Om katterna ifråga inte var märkta och reg hade de då avlivats direkt? Skulle samarbetet med kattorganisationerna ändras och katterna förhoppningsvis hamnat där eller? 

eva

Så lätt och ändå så svårt

Ett äldre par i Sjöbo vädjade i måndagstidningen om hjälp med hemlösa katter som flyttat in på deras tomt. Kommunens råd var glasklart liksom länsstyrelsens: det får ni lösa själva, det är nu ert ansvar. Kanske fick de också rådet att kontakta en kattförening eller katthem. Kära nån! Katthemmen svämmar över av kattungar och skulle alla placeras som innekatter hade alla i Sverige måst ta hand om minst en katt! Läs gärna mer i bloggen på www.fhhk.se

Men lösningen kan vara väldigt enkel, men också väldigt, väldigt svår.

Vi är många som blivit kattägare mot vår vilja. Blivit tvingade att ta hand om andras katter. Vi har löst det på olika sätt. En familj i Svedala gick samman med några grannar och hjälptes åt att fånga in de 12 katter som vistades i området. De kastrerades och man delade på kostnaden, liksom man nu gör med matkostnaden. En uthusdörr ställdes på glänt och katterna lever nu i en TNR-koloni med tillsyn minst två gånger per dag enligt lag.
En familj utanför Eslöv såg en dag en grupp katter vid en ödegård. Dumpade, svältande. En katthona vacklade omkring med några ungar och försökte finna mat. De fick flytta hem till familjen och lever nu inne/uteliv och är otroligt tacksamma för att ha fått fortsätta leva.
Det 30-tal som kommit till vårt lantställe lever TNR-liv med hjälp av en djurvänlig granne. Nej, de kom inte alla på en gång, utan några varje år sedan 2008.

Det finns hos länsstyrelserna och kommunerna ett stort motstånd mot TNR (trap, neuter, return), d v s fånga in, kastrera, återföra – en metod som används över hela världen för att minska förvildade populationer av katter och hundar. Enligt min mening är det enda sättet att ta hand om de många överskottskatter som föds. I Sverige gäller naturligtvis att de inte sen ska lämnas åt sitt öde, utan tas omhand enligt svensk djurskyddslag och få mat, vatten, tillsyn 2 gånger dagligen och naturligtvis veterinärvård vid behov.

Gå samman med några grannar och hjälps åt. Frågan är fri. Då får ni också veta om ni har goda grannar eller bara grannar.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com