Myt 9: Arga katter får rivet skinn

Lördag kväll. Halvsover framför TV:n. Ser trots det en svart katt kika in genom den halvöppna köksdörren. Ny katt. Den backar när våra blickar möts. En stund senare gör den ett nytt försök. Försiktigt, försiktigt … först sätts utsidan av höger framtass ner, sedan insidan … Samma på vänster. Långsamt, långsamt. Framme vid matskålen. Smakar lite försiktigt på torrisarna. Inte särskilt hungrig.
Någon minut senare kliver Harry frimodigt in. Han har flyttat hemifrån och in på granngården. Han ser inte Den Nye. Ska först hälsa på mig. Det gör han genom att småmorra när jag klappar honom. Så gör han inte hos nya hussen och matten. Där bara spinner han.
Så upptäcker han Den Nye under skänken. Morrandet tilltar, toet reser sig och han går mot Den Nye. Jag kastar en väl använd myntacigarr för att avleda honom. Det skulle jag alltså inte gjort … Den studsar och råkar hamna mitt emellan dem.
Harry har bara ögon för Den Nye. Den Nye är större och bryr sig inte om Harry, utan ser myntacigarren som ett intressantare projekt. Han närmast kryper mot den, skjuter på med bakbenen tills han ligger raklång med en framtass sträckt mot myntacigarren. Då går Harry till aktion. Reser sig så högt han kan utan att stå på bakbenen, stryker öronen bakåt, svansen piskar missnöjt och ljudnivån stiger dramatiskt. Den Nye intar snabbt exakt samma position men säger inte ett ljud. Ansikte mot ansikte, glänsande vite tänder – en decimeter emellan.
Långa sekunder segar sig fram. Sen kan inte Den Nye behärska sig längre utan tar tag i myntacigarren med en klo. Får ordentligt fatt och kan inte släppa. Han viftar med tassen och myntacigarren slår en ofrivillig volt och hamnar närmare honom. Han skiter i Harry. Han kan sitta där med sin stora päls och morra.
En egen myntacigarr är LYCKA! Han rullar runt, runt, saliven flödar över golvet. Harry tystnar och intar blötmat istället. Enligt grannen Bengt gick de en verbal match utomhus lite senare. Om jag filmade? Jovisst, men en svart och en mörkt gråspräcklig katt blir inte så mycket att visa, tyvärr.

 Detta är Oscar. Han var inte heller arg, snarare en mycket snäll katt. Ändå fick han rivet skinn. Det gula är öronbrosk. Det var en skada han knappast kan ha rivit upp själv. Han hade mycket, mycket ont och blev lättad när jag tog fram transportboxen. Han ville åka till veterinären. Det gick inte att reparera skadan. Veterinären klippte bort de värsta flikarna, tvättade rent och sen åkte vi hem med smärtstillande i bagaget. Allt såg fint ut efter två dagar.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com