Julklappstips

Flerfaldigt prisbelönta barnboksförfattaren Mari Bister går från klarhet till klarhet! Hon har påbörjat en ny serie böcker för barn som kommit lite längre i läsningen.

Tidigare utgivna på Idus förlag (www.idusforlag.se ) är bl a Gräsandsäventyret (om skräp i naturen) och Hundäventyret (om hundar i varm bil).

Allra första boken i serien om Djurdeckarna Katthemsäventyret rekommenderas av Djurskyddet Rede (www.rede.se ). REDE står för Respekt, Empati, DJUR och ETIK.

Böckerna används också bl a på 4H-läger runt om i landet, på flera av Sveriges naturum i nationalparkerna och hos Naturskoleföreningen.

Både Mari Bister och illustratören Kristian har tilldelats varsitt miljöpris för sina insatser att sprida kunskap om djur och natur bland våra yngsta.

I hennes senaste bok Förgiftningen råkar två katter, en hund och en igelkott illa ut. Är de sjuka? Har de ätit något olämpligt av misstag? Är det någon som med flit vill förgifta djuren? I så fall varför och vem? Boken tar också upp vad djur kan bli dåliga av att äta hemma.

Att djur kan må dåligt av både julstjärna och hyacinter vet jag av egen erfarenhet. Och de åt inte ens av dem, utan det var enbart doften.

Ringorm

Egentligen hade jag tänkt fortsätta med kattmyterna ett tag till, men jag fick häromdagen ett mejl som jag måste bedöma som åtminstone lite akut. Läsaren undrar över ringorm. Några utdrag ur hennes mejl. Såhär skriver hon
”Jag funderar på att köpa en kastrerad avelskatt som är två år av en uppfödare. … hennes katter har haft ringorm …” Kastrerad avelskatt??!!! Är man inte antingen eller? Eller … ?

Fast det var ju inte det saken gällde utan ringorm.

”… jag blir osäker om jag vågar köpa honom …” skriver hon vidare.

Utan att ha några stora erfarenheter av ringorm och utan att vara veterinär tycker jag du ska simma lugnt. Älskar du katten och är beredd att dela ditt liv med honom minst 15 år framåt – köp den!

Jag har rådfrågat Statens Veterinärmedicinska Anstalt
https://www.sva.se/djurhalsa/djursjukdomar-a-o/ringorm-hos-katt/
och de verkar inte överdrivet oroliga. Svampen tycks finnas hos mängder av katter utan att de visar några symptom.

Första gången jag såg ett fall var en kall och snöig vinter och det var en ungkatt som levde ute i ett villaområde. Den var mycket mager och olycklig och hade stora cirkulära kala fläckar över hela kroppen. Jag ringde naturligtvis veterinär för att få råd – och möttes av ett gapskratt. ”Det bästa du kan göra är att lägga den i solariet!” Och hur tokigt det än först lät så hade det säkert hjälpt, men omständigheterna var inte sådana. Kattstackaren fick en fristad i en villakällare, mycket god mat och lugn och ro och fick komma och gå när den ville. När den började ligga ute i vårsolen försvann de kala fläckarna.

Detsamma gällde för min egen Emil. En hel höst och vinter hade han några små kala fläckar och jag bara väntade att det skulle komma på de andra elva katterna också. De delade ju liggplatser, men ingen annan drabbades och på våren försvann fläckarna och kom aldrig tillbaka.

Det är mina erfarenheter av ringorm. Alla stora djursjukhus och kliniker borde ha information på sina hemsidor om det.

Kattmyt 2 på Internationella kattdagen

Rubriken Uppmärksamma din jamare på personligt-sidan i SkD talar om att det är Internationella kattdagen.
Då hyllas våra älskade huskatter och situationen för alla hemlösa katter i världen uppmärksammas. Dagen instiftades 2002 av den kanadensiska org International Fund for Animal Welfare (IFAW).

Äkta raskatt, halväkta eller huskatt? En katt som bor i ett hus, till skillnad från de hemlösa? Nej, det är en katt utan stamtavla och registreringsbevis! Sen må den se ut som en Maine Coon eller Ragdoll eller Bengal eller vad som helst. Det säljs katter dyrt som är en %-sats av någon raskatt.

www.kattstatus.se skriver Malin Sundqvist initierat om Varning för säljare av oäkta raskatt. Mamma- och pappakatt ska vara av samma ras, annars blir avkomman huskatt. Följ länken. Malin Sundqvist vet oerhört mycket mer än jag om detta.

De katter som för ett halvsekel sedan levde kring bondgårdar och därmed kallades bondkatter var oftast gråspräckliga eller svart/vita och korthåriga, men numera kan de ha drag av både Norsk Skogkatt, Birma eller Russian Blue. Varför? Någon har tröttnat på sin katt eller den har av någon anledning kommit ut på egen hand och parat sig med en ”vanlig bondkatt” kanske många kattgenerationer tillbaka.

Trots förbud är det fortfarande människor som överger sin katt vid någon bondgård i tron att det bor djurvänner där som med glädje tar emot ytterligare en katt. Många gårdar står idag öde och tomma på både människor och djur. Vid besök på flera gårdar har jag kunnat konstatera att man skiljer på katter och katter. Man har en eller två omhuldade överviktiga innekatter med halsband och så ett större antal stallkatter. De tillhör inte alls samma kast.

Tänk dig för innan du köper en dyr tre- eller fyrvägskorsning. En katt från en kattförening är minst lika söt och trevlig och genom att ta hand om en sådan gör du dessutom en god gärning.

Kattmyter Nr 1

De gamla myterna lever vidare och frodas trots all forskning och information. Myterna och föreställningarna om dessa mystiska djur – katter. Vissa är harmlösa och rent av löjeväckande och säger mer om den som uttalar dem än om katten.
Jag har hämtat lite från Moderna Djurförsäkringar, Hill´s, Kattjouren och så Kattstatus med hela 36 st! En för mig ny myt har ingen av dem med i sina listor: att det skulle vara smärtsamt livet ut för hankatter att bli kastrerade! Så är det givetvis INTE!
 Hörde det för någon vecka sedan. En dam med kattlucka i källardörren hade fått påhälsning av en fertil hankatt, som ordentligt pissat in sitt nya källarrevir. Inte kul alls – varken för hennes egen katt eller för damen själv. Hon konfronterade kattägaren, som menade att det är smärtsamt och rent djurplågeri att kastrera en hankatt. Så är det givetvis inte. Det var nog snarare i plånboken det sved!
DETTA ÄR  NUMERA INGEN PISSENISSE!
Vad kan man då göra i en sådan situation? Jag personligen skulle kastrera hankatten oavsett vem som äger den. Den är inte ID-märkt. ”Ägaren” skulle troligen inte märka något. Fast kanske hade jag då gjort åverkan på enskilds egendom? En polisiär fråga med andra ord! Prioritet 0,00?
Sedan 15 juni 2020 har vi en ny förordning och allmänt råd som ställer tuffare krav på djurägares ansvar att se till att djuren inte förökar sig oplanerat. Det gäller även hankatter.
En hankattsägare ser förvisso aldrig resultaten av kattens härjningar bland bygdens honkatter. Det gör däremot alla kattföreningar, som varje år får ta hand om massor av kattungar som ingen vill ha. Många, många är också de privatpersoner, som tar hand om både stora och små katter utan känd ägare.
Vad gjorde då damen ifråga? Jo, hon installerade ny kattlucka som bara öppnar för hennes egen katt. En kostnad för henne – inte för den oansvarige kattägaren.
Sedan den nya förordningen trätt ikraft kan man anmäla ett sådant fall till Länsstyrelsen. Prioritet … ?

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com