Katter, katter, katter

Jag har aldrig varit i Rom och inte heller känt någon nyfikenhet på varken staden eller landet som den ligger i, men en artikel i Kattliv nr 5/2020 blev ändå en ögonöppnare.
Författaren, Annette Rimont, blev under ett besök på 80-talet förskräckt över stadens hemlösa katter – både antalet och skicket. När hon återkom tio år senare var katterna borta. Myndigheterna hade fått nog och många katter avlivades medan andra flyttades till två stora kattreservat där de fick omvårdnad och blev kastrerade. Kostnaderna blev dock för höga för de ideella krafterna och i början av 90-talet ökade populationen p g a att fler och fler katter dumpades.
År 2001 utsågs Roms katter officiellt som en del av dess s k BioHeritage och en lag infördes om att alla katter har rätt till en fristad. De får inte dödas, men ska fångas in, kastreras och släppas ut igen (=TNRM). Antalet katter har därmed minskat kraftigt.
Men så var det ju det som Rom också är berömt för: SOPOR. Sopstrejk innebär mycket mat för råttor. 2015 drabbades staden av en råttinvasion. Någon beräknade att de nu endast cirka 120.000 katterna skulle hålla ordning på 6.000.000 råttor! Det gick inte. Katterna förökade sig ju inte.
Kommunpolitikern Antonio Razzi tyckte han kom med ett både innovativt och kostnadseffektivt förslag när han tyckte att Rom skulle importera 500.000 katter från Asien för att ta hand om råttorna. Han menade att ”katterna kunde tas omhand av vackra gamla kattladies”. Ingen kostnad för kommunen – samma tänk där som här. Kommunerna har aldrig velat se problematiken och inte velat skjuta till pengar. Allt har legat på ideella krafter – i många fall vackra gamla kattladies.

Nästa inlägg kommer att handla om myter.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com