Det var på tiden …

Varför har jag inte skrivit något här i bloggen på länge? Därför att jag inte kunnat logga in! Skånskan har bytt nåt ”datachosaan” och inte meddelat mig de nya inloggningsuppgifterna och så har det varit han Corona, som insisterat på viss uppmärksamhet. Och just nu har jag en rejäl gammaldags bonnförkylning. Det går inte att formulera sig och skriva med bollebank.
Fick en fråga häromdagen: ”Hur lång tid tar det för en katt att bli tam?” Frågeställaren hade köpt en halvstor kattunge från en kattförening och ville gärna ha den i knät och mysa. Omgående – liksom.
En del katter vill aldrig någonsin ligga och mysa i knät. Vår Bosse är en av dem. Men han kan ligga och mysa ensam i sängen t ex. Det närmaste vi kommer honom är vid frukosten. Då ska han ligga framför gröttallriken, men inte klappas, bara följa skeden med blicken och spinna förnöjt. Vissa katter vill inte ha någon närkontakt med människor alls. Harriette på vårt lantställe är nog en sådan även om vi vet att hon haft kontakt – hon är ju öronmärkt.
Frågeställarens katt hade fått lämna sin grupp på katthemmet där hen levt hela sitt liv och nu hamnat alldeles ensam i en helt främmande miljö. Klart att det är en chockartad upplevelse. Vad skulle kattägaren själv tycka om att bli uppryckt ur sin trygga värld med kompisar, släktingar och bostad?

Mitt råd: Tvinga dig inte på katten. Lek med den, lägg dig ner på golvet och låt den själv komma fram. Det gör den – katter är lika nyfikna som människor.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com