De osynliga djuren

Med förra veckans förfärliga bilder och reportage från en mjölkgård i färskt minne har jag nu läst ”Veterinärutbildning i ett föränderligt samhälle” i Svensk Veterinärtidning nr 12:2019.
I Uppdrag Granskning bedyrades att detta var ett företag, en ägare, som missköter sina djur – de allra flesta sköter sig! Min första tanke var, hur många fler djur har det som i reportaget? De är väl undangömda i gigantiska lador på landsbygden. De osynliga djuren.
Djurskyddsinspektörer och veterinärer ska göra besök, men de är för få. Det hinner gå lång tid innan de arma djuren får hjälp. Mannen i reportaget misskötte inte bara sina djur, utan även sin ekonomi. Han skulle rekonstruera företaget. Troligen går det före djuren väl.

Men artikeln i Veterinärtidningen då? Jo, den handlade om veterinärstudenternas vikande intresse för lantbrukets djur, inte bara i Sverige, utan även internationellt. Orsaken ger tidningen själv: brist på naturlig kontakt med lantbrukets djur anses vara huvudanledningen.
En annan aspekt är enligt artikeln, att blivande veterinärstuderande vill slippa vissa obligatoriska delar av utbildningen: besök och praktik på gårdar och slakteri, praktisk färdighetsträning på kadaver, osv. Kontakten med döden är inte lika naturlig för alla.

Men alla kan inte arbeta med små söta sällskapsdjur! Och så får lantbrukets djur sitta emellan – de livsmedelsproducerande!

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com