Varför vänta?

Katt har setts ströva omkring i ett bostadsområde en hel höst och vinter – mager, tovig och bekymrad. En boende har förbarmat sig och ger den mat på balkongen. Den sitter på fönsterblecket och tittar och längtar in i värmen och tryggheten. Vill bli klappad … Får inte flytta in … Blir inte omhändertagen och kastrerad heller, eftersom det inte finns något stödhem som kan ta hand om den. Just denna förening för hemlösa katter anser att den ska klara sig själv därute tills ett hem står redo att ta in den. Varför?
Katten skulle må mycket bättre av att bli omhändertagen enligt TNRM. Kastrerad och återutsläppt. Ett litet frigolitbo på balkongen skulle den vara tacksam för. Matfrågan är ju redan löst. Varför inte göra det bästa av situationen istället för att förlänga djurets lidande. Risken är väldigt stor annars att föreningen får ännu fler små katter att ta hand om!

Tänk om de kunde tala …

Jag skrev 11/2 om Lisa och Stövelnisse och deras pissande. Fortfarande har jag inte kommit fram till någon lösning. Däremot fann jag denna artikel av Elin Hirsch. Intressant, men är inte lösningen för mina katter. http://tidningen.djurskyddet.se/2018/04/bestraffa-aldrig-en-katt-som-kissat-inomhus/

Att det är någon form av konflikt eller otrygghet i gruppen på nu endast 7 katter är ju alldeles uppenbart. Troligen kommer det att lösa sig med lite varmare och soligare väder så att de vill vistas ute mer.

 För några dagar sedan utbröt ett jätteslagsmål mellan Rosa och Lisa. De satt ungefär en meter ifrån och tittade på varandra. Jag uppfattade det inte som ett provocerande stirrande, men plötsligt anföll Rosa och jagade upp Lisa på en tvärbjälke på vinden. Lisa har en säker reträttplats där. Ingen av de andra har kunnat räkna ut hur hon kommer dit.
Rosa satt alltså en bit ifrån och morrade med allt to på ända. Hon var inte kontaktbar. Jag drog henne i svansen, bankade envist på henne med en sopkvast … Hon bara morrade och ville inte ens vända sig om mot mig. Hon hade bara ögon på Lisa. Varför?
Lisa tittade hjälplöst på mig och slickade sig nervöst rakt upp över nosen. Ögonen var stora, svarta och rädda.
Rosa tröttnade ganska fort och kom ner i rummet och la sig på sin dyna. Lisa var kvar en stund till, men kom sen spankulerande in som om inget speciellt hade hänt. Senare på kvällen buffade de på varandra vid serveringen.

Vad var det som hände? Löste de konflikten? Och vad handlade den om? Tänk om de kunde tala vårt språk! Vi är inte kapabla att förstå deras.

 

Brott mot djur

En utredning om Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem tillsattes av regeringen i augusti 2018 med syfte att se till att de allvarligaste brotten mot djur har tillräckligt stränga straff och att bestämmelserna om brott och straff är ändamålsenliga och effektiva.

Tisdagen 11 februari 2020 bjöds det in till pressträff i Lilla Pressrummet kl 12:50. Redan här kan man väl ana att de inte tror att intresset är så stort. Idag har det fortfarande inte nämnts i någon nyhetssändning.

Hämtat från regeringens hemsida (www.regeringen.se )::
Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem
Publicerad 11 februari 2020
Utredningen lämnar över sitt slutbetänkande av uppdraget att göra en översyn av straffbestämmelserna i djurskyddslagen (2018:1192) och brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri.

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/02/sou-20207/   Varning! Det handlar om 546 sidor. Läs sammanfattningen på sid 11 först.

Varför gör de så?

Söndag på lantstället. En kopp förmiddagskaffe i väntan på STORMEN. Det regnade ordentligt och blåste. Lönnen hukade sig. Inne andades allt lugn. Rosa, André och Knut sov på var sin dyna. Så sprang Lisa glatt ”kvittrande” in, våt i pälsen, men med svansen rakt upp och med ”gladkrok”. En stund senare lät det som om någon sprayade med blomsprutan.
En utställningsskärm har stått kvar mot väggen bakom TV:n sedan sista utställningen för två år sedan. Jag har många gånger tänkt kasta den. Tur att jag inte gjort det. Lisa stod på bordet framför och såg lycklig ut med stampande baktassar och darrande svans. Hon hade pissat en rejäl stråle mot skärmen! Varför? Hon är en glad och nöjd honkatt. Det finns ingen för mig märkbar stress i gruppen. Hon verkar mycket tillfreds med sin tillvaro.
På eftermiddagen var vi i garaget, Lisa och jag. Så hörde jag LJUDET igen. En rejäl stråle mot en fodersäck! Fram med torrelasen. Det var en rejäl mängd även denna gång. Så skuttade hon upp på en hylla – och satte sig lugnt och pissade en gång till – med blicken rakt in i mina ögon. När hon var färdig gick hon fram och buffade mig på näsan och pannan, som för att säga ”Är jag inte duktig!”
Jo, visst är Lisa en duktig musjägare, men detta kändes bara för mycket.
 Och så, som grädde på moset … När jag ska sätta mig i bilen kom Stövelnisse och strök sig mot mina skenben, om och om igen och så … skickade han iväg en 2-meters rejäl stråle mot en oskyldig lavendelplanta! Jag hann hoppa undan.
Om man nu ska vara positiv, så dricker de ordentligt och har inga njurproblem. Och Stövelnisse är ju bara som pojkar är – de ska pissa på något. Tänk på den lilla flugan i urinoaren … Men Lisa???? Hur skulle en kattexpert förklara det? Och det var inget sprayande från någon av dem, utan rejäla raka STRÅLAR.

De osynliga djuren

Med förra veckans förfärliga bilder och reportage från en mjölkgård i färskt minne har jag nu läst ”Veterinärutbildning i ett föränderligt samhälle” i Svensk Veterinärtidning nr 12:2019.
I Uppdrag Granskning bedyrades att detta var ett företag, en ägare, som missköter sina djur – de allra flesta sköter sig! Min första tanke var, hur många fler djur har det som i reportaget? De är väl undangömda i gigantiska lador på landsbygden. De osynliga djuren.
Djurskyddsinspektörer och veterinärer ska göra besök, men de är för få. Det hinner gå lång tid innan de arma djuren får hjälp. Mannen i reportaget misskötte inte bara sina djur, utan även sin ekonomi. Han skulle rekonstruera företaget. Troligen går det före djuren väl.

Men artikeln i Veterinärtidningen då? Jo, den handlade om veterinärstudenternas vikande intresse för lantbrukets djur, inte bara i Sverige, utan även internationellt. Orsaken ger tidningen själv: brist på naturlig kontakt med lantbrukets djur anses vara huvudanledningen.
En annan aspekt är enligt artikeln, att blivande veterinärstuderande vill slippa vissa obligatoriska delar av utbildningen: besök och praktik på gårdar och slakteri, praktisk färdighetsträning på kadaver, osv. Kontakten med döden är inte lika naturlig för alla.

Men alla kan inte arbeta med små söta sällskapsdjur! Och så får lantbrukets djur sitta emellan – de livsmedelsproducerande!

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com