Tänk som det kan bli kring en liten katt!

Som jag skrev i förra inlägget skulle alltså Harry II snarast fångas i fälla eftersom hen verkade ha blivit lite rund om magen. Gravid eller bara mat? Kl 21.00 var dead-line, men ingen katt fanns i fällan efter fyra timmars väntan.
”Inget konstigt alls”, säger alla som varit med förr. Fällan stod i hallen. De andra katterna var inlåsta i köket. Grannen Bengt föreslog själv att han skulle sätta fällan på vinden. Lite lugnare där och så blev det. Under stort skrammel och suck och stön misstänker jag.
Fem i åtta söndag morron anlände jag och minsann satt det en förvirrad liten katt i fällan! SMS till veterinären. Svar ”OK kl 9”. Han gissade att katten var ca 1,5 år gammal och under hans starka lampa kunde vi se en tydlig öronmärkning i grönt!
MEN …
Enligt w.djurID.se tillhör numret en 12-årig honkatt bosatt i Huddinge! Tel till ägaren:
”Hej, jag ringer om din katt Elsa ….”
”Jaså!!!! Jaha ??? Varför det? Hon ligger här och sover på soffan, som hon brukar …”
Elsa i Huddinge var innekatt. Även hennes nummer gick att läsa utan problem enligt ägaren.

Det är ju egentligen två nya problem som uppstått. Ja förutom då vad hon ska heta. Det lutar nog åt att det blir HarryEtt eller Harry I eller troligast Harriette.
1. Hur kan två katter ha samma nummer? Mänskliga faktorn naturligtvis.
2. Hur ska det rättas till? Kanske genom att chippa ”min katt” och notera på registreringen att tatueringen är fel.

Vi får väl se. Fortsättning lär väl följa.

 

Nu gäller det …

… ikväll kl 21.00 närmare bestämt. Ska lille Harry II sitta i fällan eller inte? Är hen en hon eller han? Den lille morraren har bosatt sig på vinden på vårt lantställe och vill inte låta någon röra vid hens lekamen. Hen stryker sig mot allt i närheten – allt utom våra händer. Dem fräser hen åt, om hen inte morrar högt och ljudligt vill säga.

Hen måste vara Harrys syster eller bror. Det är egentligen bara Harrys vita tassar som gör att vi kan skilja dem åt. När Harry II kom funderade vi på att döpa om Harry till Harry I. Men vi kom fram till att man väl inte kan kalla en hankatt för Harry I. Kanske blir det så att Harry II får heta Harry Ett istället. Vi får se. Först ska hen gå i fällan.

”Det känns gott att välja med hjärtat”

Så sant, så sant! Att en katt startar företag är nog inte så vanligt. Nåja, medskyldig …. får man väl kalla det. Läs mer om hittekatten Pax på Pax Brygghus i Flyinge http://www.paxbrygghus.se/ längst ner på deras startsida.

På Eslövs kattvänners FB https://www.facebook.com/groups/387084358069964/  7 januari kan ni läsa att de har gjort det igen. Under rubriken ”Lavin gör sig redo” – att ta hand om kontorsråttorna. Och hon har andra talanger också. Läs själva! Visst är det härligt med positiva nyheter!

16 polisinspektorer, jurister, assessorer …

Nu är det snart dags för en ny lag gällande ID-märkning och registrering av katter. DS21:2019 heter förslaget och sista dag för remissvaren är 13 januari 2020. Sen vidtar det omfattande arbetet med att läsa och sammanställa svaren och det hela är tänkt att utmynna i en ny lag januari 2021. Snabbt och bra med tanke på hur det har dragits i långbänk tidigare. Man har liksom inte kunnat enas om vad man ska göra med alla övergivna och förvildade katter. De lyder ju nu under, jag tror, fem olika lagar. I förslaget till ID-märkning och registrering av katter är det tänkt att ägaren ska ta hand om sina katter. Det är väl klokt tänkt, eller hur?

Minst 16 polisinspektorer, jurister, assessorer och stadsjurister, minst tre år av utredande – vad är nu detta? Jo, ett kattärende jag ”snubblade” över när jag försökte städa undan gammalt material i min dator.

Året var 2003. Då hade man sedan några år noterat ett ökande antal förvildade och övergivna katter i Malmö och även på andra ställen. Allt fler människor klagade. Skyddsjägarna hade mycket att göra. Begära skottlossningstillstånd för varje katt de beordrades att skjuta av jakträttsinnehavaren, som oftast var kommunen, men också bostadsrättsföreningar och andra markägare.

Med start sommaren 2003 begärde de skriftligen generellt tillstånd hos polisen att skjuta de katter som folk ville ha bort. Det var ju jobbigt att ringa polisen för varje enskild katt när just den polisman som råkade svara i regel sa ”JA, skottlossningstillstånd beviljas”. Polisen som myndighet sa NEJ på sex sidor text. Sedan följde en lång rad överklaganden. Till Länsstyrelsen, Länsrätten, Kammarrätten i Göteborg, dåvarande Djurskyddsmyndigheten yttrade sig i april 2005 och det tog inte slut där, men då gav jag upp läsningen och raderade alltihop.

Men skyddsjägarna gav inte upp så lätt, utan överlämnade i början av 2005 till en stadsjurist att föra deras talan. Denna kom med den geniala idén att åberopa jaktlagstiftningen!

Det fick Djurskyddsmyndigheten att påpeka: Om förvildade eller övergivna katter skulle omfattas av jaktlagstiftningen istället för djurskyddslagstiftningen skulle de vara helt fredade. Eftersom det ingenstans i jaktlagstiftningen finns några bestämmelser om jakt på katt är de fredade jämlikt 3§ jaktlagen (1987:259). Även enligt äldre rätt skulle katter ha varit fredade; någon allmän jakttid enligt jakttidsförordningen (1976:432) fanns inte för katt, varför de skulle ha varit helt fridlysta enligt 1§ jaktstadgan (1938:279).

Kanske kan en ny lag om ID-märkning och registrering av katter bringa lite ordning i oordningen. Det återstår att se. God fortsättning!

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com