En går – en annan kommer

Fredagskvällen 23 augusti var alldeles, alldeles underbar, om man bortser från fukten och den begynnande dimman. Det var alldeles vindstilla, varmt och tyst. Riktigt TYST!

Gamla döva kattan Olga hade jag inte sett till på hela dagen. I den fallande skymningen såg jag henne så plötsligt titta fram ur häcken. Hon stannade till helt kort och tittade på mig, sen ville hon springa fram till mig som vanligt. Det gick inte. Hon föll på höger sida och försökte sedan dra sig fram med hjälp av framtassarna. En riktigt eländig syn.

Sen tänkte jag mig inte för, utan hämtade lite blötmat. Hon åt snabbt upp och sedan ömsom vacklade, ömsom släpade hon sig in under närmsta nyponbuske. Jag skulle naturligtvis satt maten i en transportbur och låtit henne gå in där. Istället blev det grannen Bengt som fick rycka in och ta fram henne med hjälp av grova arbetskläder och dito handskar. Taggarna var flera centimeter långa.

Vi var överens om att ge henne en chans. Det kunde ju vara övergående. Hon fick smärtstillande Metacam och fick sedan sova i hundburen i min säng. Och hon sov verkligen. Hela natten.

På morgonen tyckte jag mig se en böj på lårbenet där det inte borde vara någon led. Jag nöp henne försiktigt i trampdynorna – ingen reaktion. Skada på ryggraden också? Det blev veterinärbesök lördag morgon kl nio och med hänsyn tagen till hennes ålder och andra krämpor fick hon somna. Lårbenet var nämligen rakt avbrutet och stumparna måste ha gnidits och flisats mot varandra när hon försökte gå.

Efteråt har jag fått följande kommentarer
”Så kan man väl inte göra! Ett benbrott kan man ju gipsa! Och så hade hon blivit bra!” Nej, det går inte att gipsa ett kattben. Musklerna är inte tillräckligt starka för att bära gipset. Resultatet hade blivit att musklerna förtvinat och så hade hon haft ett nytt problem. Man spikar istället, men med hänsyn till att hon är (var) en gammal TNR-katt var det inte aktuellt.
”Man måste ju röntga!” Nej, inte med hänsyn taget till övriga omständigheter. Resultatet hade blivit detsamma.
”Man ska aldrig avliva en katt utan diagnos!” Jo, man måste se till vad som är bäst för KATTEN. Ingen vill lida av svår smärta eller sjukdom. Vi visste dessutom vad som hänt. Påkörd av en bil eller traktor, minst 15 år gammal, lite ålderskrämpor och kraftigt avmagrad de senaste månaderna.

Att avliva en katt eller annat djur är aldrig lätt, men tack och lov kom hon hem. Hon låg inte bara död och bortslängd i ett dike. Hon vilar nu i liljerabatten där hon tillbringat så mycket tid och verkligen njutit.

Det är ett pris man som ägare får betala för att tidigare herrelösa katter ska kunna leva ett liv i frihet.

 Senare på dagen satt en stor röd och vit hankatt, alltså gul och vit som synes, på köksgolvet och käkade torrfoder. Han har sedan några månader rört sig kring vårt lantställe. Kanske någon gång per vecka har vi sett honom. Han verkar inte vara ID-märkt i örat, kanske chippad. Det får visa sig senare.

En går – en annan kommer.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com