Den lille sockertoppssöte jag skrev om i förra inlägget döptes till John, eftersom vi tyckte att han helt enkelt var en liten John. Fast det var förhastat. Som ni säkert minns så får mina katter namn efter alla de som förr bodde vid vår väg och det finns en nu livs levande John någon kilometer bort. Det insåg vi först när han en dag promenerade förbi.
Det fick bli Harry istället eftersom det bodde en man vid namn Harry i vårt hus för ca 75 år sedan.

Fast är han nu så sockertoppssöt då? Njae. Jo till utseendet, men karaktären …

 Jag trodde rangordningen var etablerad när jag såg dem såhär i kö vid myntacigarren. Några dagar senare upptäckte jag att både Stövelnisse ( = Kattis) och vite Åke undviker honom och till och med går undan när han stirrar stelt och provocerande på dem.

En dag gav han sig plötsligt på gamla döva kattan Olga. Han förstår inte att hon har mammastatus efter att ha fött många kullar på gården där hon tidigare bodde. Olga gav igen. Fräste och satte klorna i hans hjässa, samtidigt morrade Oscar ljudligt och kom till Olgas hjälp, Andrée uppe på bordet reste sig och fräste och såg ut som om han ville kasta sig över Harry nere på golvet, Stövelnisse ställde sig i dörröppningen och såg ut som om han bara undrade vad som stod på. Kom sen inte och påstå att katter inte kan samarbeta!