Kastreringskampanj har nu dragits igång

Varje år på våren är det kastreringskampanj för katter. Det är Cityveterinärernas blänkare jag uppmärksammat http://malmo.cityvet.se/  och deras kampanj verkar gälla endast utelevande katter. De kör den i samarbete med Malmö Djurskyddsförening. En nyhet är att de inte bara ID-märker med ett nummer i vänster öra, utan chippar och istället för nummer så tatueras CHIP i vänster öra. Tatuerade nummer blir ju oftast oläsliga med tiden. Ett mycket bra initiativ tycker jag.
För några år sedan kom jag i konflikt med en annan stor djurskyddsorganisation angående deras kastreringskampanj. Den vände sig till ägare av tama innekatter. Inget fel i det, men jag tyckte liksom att det var fel målgrupp. Kattföreningarna sliter år ut och år in med sin ekonomi och att då förvänta sig att innekatter ska släppas ut … Nej, jag kunde inte låta bli att påtala det orimliga. Och så blev det sura miner, MYCKET sura kommentarer. Den organisationen har ingen kastreringskampanj i år. Ännu …

Kring vårt lantställe har nu två unga hankatter börjat slå sina lovar. En har hållit sig i närheten under några månader. Vi har sett honom då och då. I lördags kom en ny svartvit över bondens nysådda fält. Siktet var inställt på vårt ställe. Han kom med raska steg ända tills han såg mig. Då blev han platt som en pannkaka. Han tittade sig oroligt omkring efter ett bra gömställe. Fanns inget 200 meter ute på en likaledes platt åker. Han valde att ligga kvar och hoppas på det bästa. Kanske lärde han sig av detta att inte gena.

Åtgärder måste vidtagas med det snaraste = efter påsk. De såg båda mycket magra och slitna ut. Naturligtvis var de båda på jakt efter flickkatter, men hos våra tre honor har de inget att hämta. De är kastrerade och luktar inte ”rätt”.

Fräsiga Tuss – en pigg 90-åring

Tuss är en elegant och stridbar dam. Hon påstås vara 19 år (motsv ca 90 människoår) och har levt ute hela sitt liv. Hon lär ha fött omkring 40 ungar innan en förening lyckades fånga henne första gången och kastrera henne.
Hon har levt inom ett ganska snävt område och ingått i en TNR-koloni, som till stor del bestått av hennes egna barn och barnbarn. De senaste åren har hon varit ensam kvar och naturligtvis fått mat och omvårdnad efter den ansvariges bästa förmåga. Hon var inte helt lätt att tas med. Högljutt fräsande och morrande om någon kom för nära. Klippte gärna också till med högertassen. Hon gillar inte människor, men under den gångna hösten/vintern har ägaren lagt ner oerhört mycket tid på att komma henne närmare – och lyckats.
Vi var många som tyckte att hon skulle få leva i sitt kända revir till slutet, men tomten skulle saneras och Tuss kunde inte vara kvar. Vi var också flera som tyckte att det bästa kanske skulle vara att låta henne somna in. Det skulle bli för stor omställning för henne att flytta in och om hon var i gott skick eller ej var svårt att avgöra eftersom hon sov och vilade i sitt bo den mesta tiden. Men många morgnar låg det döda huvudlösa råttor på tomten. Tuss var alltså aktiv tidiga morgnar.
Tuss fångades alltså in, togs till veterinär och sövdes, bara det är en stor risk för en så gammal katt. Och hon befanns vid undersökningen vara i ett strålande skick! Hon hade nästan alla tänder kvar, bara lite tandsten, mycket vax och lite skabb i ena örat. Det andra örat innehöll bara lite ”vanlig” smuts. Och så fick hon sina naglar klippta, sen åkte hon hem till sin nya bostad.
Hon bor nu inne tillsammans med sitt ena barnbarn och en annan mycket snäll honkatt. Hon sover mycket, precis som hon gjorde i sitt bo på tomten. Så fort ägaren sätter sig på golvet för att leka med de andra, så kommer hon fram och buffar och vill bli klappad. Andra fräser hon bara åt! Hon har funnit sig väl tillrätta i sin nu ännu mindre värld.
Naturligtvis är det tack vare det goda omhändertagandet som hon är så frisk, lite stelhet i lederna hör till åldern.

 

Övergivna katter …

… ska från och med idag 1 april 2019 vara ett minne blott. Ny djurskyddslag träder i kraft och det ska nu stå i klartext att det är förbjudet att överge sitt djur. Ärligt talat har jag inte läst hela lagtexten. Men att det nu skulle gå att lagföra någon för det? Nej, det tvivlar jag på blir aktuellt. Har någon kattförening eller privatperson fått in någon övergiven katt med ID-märkning? Med andra ord ser jag det som en tandlös lag som den typen av människor blundar hårt för. Jag hoppas dock på det bästa. Jag har haft fel förr – många gånger.

Det finns en lag som förbjuder mobilprat vid ratten. Likafullt ser vi det varje dag.
En annan lag säger att man ska stanna vid STOPP. Många gör inte det med motiveringen att de värnar om miljön!

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com