Kan en katt vara mörkrädd?

Det här var tänkt att publiceras fredagen 25 januari och varför blev det inte så? Hmmm, tryckte kanske inte på publiceraknappen eller gjorde jag det? Den modige vargskytten får vi ta imorgon.

Efter gårdagens (=torsdagens) långpromenad i ostlig motvind och någon minusgrad tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av en god natts sömn. Så blev det nu inte riktigt.
01.25: mjau, MJAU, MJAU (Fritt översatt: Jag är hungrig!) Därefter ett skutt upp i sängen vid huvudänden. Stryker med tassen på näsan och brrrrtttt (betyder: Seså vakna nu!) Skuttar glatt runt min lekamen och jamar några gånger rakt in i höger öra. För husfridens skull tar jag mig under protest upp och ger honom mat. Lite mer än jag annars brukar ge vid tvåtiden med baktanken att han inte ska komma igen förrän kanske vid fem.
Somnar igen ganska snabbt och tycker jag bara precis blundat någon sekund när jag väcks av ett närmast desperat kattVRÅL vid sovrumsdörren. ”Du kan inte va hungrig nu igen!” För att inte maken också ska vakna stiger jag upp.
Klockan är 03.16 och när ljuset tänds rusar Bosse mot sandlådan. Jo, han talade ju högt och tydligt om för mig att ”Jag behöver gå på toa, men det är så mörkt så jag vågar inte gå själv!”
Gräver intensivt några gånger, tystnad och så gräv igen och så kommer han glatt skuttande. Big-thing avklarat! ”Nu vill jag bara ha mat också!”
03.45 vaknar av högljudda diskussioner på ett främmande språk nere på gatan. Tidningsbärarna.
04.16 Hopp och skutt över både maken och mig. Ett glatt kvittrande brrrttt, brrttt, brttt! ”Opp o hoppa, nu vill jag leka!”

Varje natt är inte sådan, men ibland kan jag inte låta bli att tycka att han är sötast när han sover.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com