God Jul!

 Den allra första julen jag bodde hos mina människor hade de tagit in en riktig gran från skogen. Jag hade aldrig sett en gran tidigare, men den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler. En tidig morgon började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …

Ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar ivägen …
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Granen hade först lutat sig lugnt och stilla mot bokhyllan, sedan gled den allt snabbare utåt golvet och landade till slut i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Längst bort.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då stack jag och gömde mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
De höll på och städade och torkade en lång stund. Det blev gemensam sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik.

Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik. Fast inte köttbullarna som luktade så gott för det var lök i dem.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com