Frågor som uppstått hos mig kring no kill

Ja, det blev mycket om no kill och Prince och Gunde de senaste veckorna. Se inläggen 2017-08-22 t o m 2017-09-05 och vän av ordning kan invända att det borde vara preskriberat, men tyvärr är de inte ensamma. Adela skrev jag om 2014-04-24, Bamse 2015-09-11. Det finns också en annan Bamse. Under de här åren har kattföreningar också tagit hand om och räddat livet på många friska och behandlingsbara katter. Min egen Adolf fick sluta sina dagar med sitt söndertrasade ben 2016-07-21. Veterinären tackade mig för att jag tog det beslutet.
Hos mig uppstod det många frågor kring hanteringen av Prince och Gunde. Och kring fenomenet no kill. Allt levande vill fortsätta leva, men till varje pris? Har livet ett egenvärde som överstiger kravet på välfärd?
Hur kan man som ambulerande veterinärer kastrera två dödssjuka katter? Svaret gav mig en av dem: ”Vi gör inte någon allmän undersökning av katterna om inte ägaren själv begär det och då tar vi naturligtvis betalt för det. I det här fallet var det så stökigt i lägenheten att vi ville bort därifrån så fort som möjligt.”
Hade veterinärerna så dåligt ”djuröga” att de inte kunde se hur sjuka de var? Hur såg det egentligen ut i lägenheten? Var det lämplig miljö för sjuka katter?
Mådde Prince bra av att förflyttas och sövas flera gånger bara för att till slut avlivas? Han var visserligen tam och hanterbar, men ändå …
Var det motiverat att transportera en förvildad katt som Gunde från Malmö till Bjuv och tillbaks igen, till flera olika hem med flera olika andra katter? Gunde var skräckslagen för både människor och katter när han bodde ute och han fick fortsätta att vara det nästan ett halvår – instängd utan möjlighet att komma undan. Jag vågar inte tänka på hur han mådde när han skulle få sina ögondroppar …
Efter den 30 januari finns inget mer om Gunde på föreningens FB. Finns han därute någonstans? Har han funnit trygghet eller förvaras han bara hos någon? Eller är kanske denne Gunde av 30 januari en helt annan katt???
Föreningen och medlemmen X (numera icke-medlem) lever fortfarande sin odödlighetvision och putsar på glorian …
Yttrande av Djurskyddsmyndigheten Dnr 2005-0556 ”Det finns inget självändamål i att avliva herrelösa katter. Avlivning bör ses som ett sistahandsalternativ, och då endast genomföras av djurskyddsskäl”.

Anonym skrev i en kommentar till Helens inlägg i FHHK:s blogg
”Det handlar absolut inte om att hålla svårt sjuka/skadade individer vid liv till vilket pris som helst. Du är hjärtligt välkommen att kontakta SVEKATT och få korrekt information.”
Jag tycker att no kill-anhängarna och SVEKATT ska ge sina sympatisörer och medlemmar korrekt information om vad no kill är – och inte är. Nog om detta. Nu vänder vi blad.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com