Tragisk konsekvens av no kill

Hämtat ur mina dagboksanteckningar om Prince och Gunde

Första samtalet kom fredag 2012-09-14 kl 22.45 och gällde Gunde:
Medlemmen, i fortsättningen kallad X, vill ha mitt tillstånd att ta en sjuk katt till någon veterinär.
”Jag har aldrig tidigare sett en så sjuk katt!” sa hon med ett skratt. ”Han måste bara omedelbart under behandling. Jag har ringt runt till en massa veterinärer och orkar inte ringa fler för att få ett lägstapris”.
På frågan vad hon vill göra med honom svarade X
”Vi måste givetvis ta en massa blodprover så vi får veta vad han lider av”.
Jag ifrågasätter hennes idé att ta en massa blodprover på en sliten och döende utekatt och får en utskällning. Utan att ha sett katten och enbart på hennes långa beskrivning av kattens tillstånd och andra omständigheter kring hans liv tyckte jag att vi kunde använda föreningens pengar på bättre sätt, men att veterinär borde besluta. Hon får mitt tillstånd att ta katten akut till djursjukhuset för avlivning och jag får luren i örat kl 23.28.

Jag tror i min enfald att ärendet därmed är avgjort, men nästa samtal från X kom söndag 16/9 och då gäller det Gunde och en ny katt Prince.
X och föreningens ordförande har kommit överens om att båda måste till veterinär på måndagen och vill att jag ska beställa tid och köra dem dit.

Måndag 17/9 hämtar jag en mycket aggressiv X utanför hennes bostad. Hos veterinären visar sig Prince vara en mycket stillsam och hanterbar övergiven tamkatt. Lugn är han inte. Det syns tydligt att han är mycket, mycket sjuk. Gunde är förvildad och skräckslagen inför kontakt med människor.
X berättar nu att Prince och Gunde dagen innan blivit kastrerade av en ambulerande veterinärklinik, att Prince inte kissat på drygt ett dygn, att han blivit sövd och tappad två gånger på sju dagar. Ena gången på 6 dl! Det motsvarar ungefär 10 liter på en människa. Veterinären är också chockad över hur man kan kastrera katter som är i ett så uselt skick. Han undersöker först Prince och anser, liksom jag, att han borde avlivats tidigare för att slippa lida. Han tror att det kan vara en neurologisk skada. Först då säger X att han troligen råkat ut för en bilolycka. Veterinären anser att det inte är motiverat att tappa honom fler gånger. Skadan på svansroten/höften kan ha skadat nerverna till urinblåsan.
Gunde kan inte undersökas eftersom han är förvildad och icke hanterbar. Man kan dock se att han är oerhört sliten och så uttorkad att det är omöjligt att ta de blodprov som X vill. Man behöver 6 ml för fullständigt blodstatus och veterinären bedömer att det inte går att få mer än 2 ml. Dessutom måste Gunde sövas för blodprovet.
X far nu ut i hysteriskt skrikande anklagelser om mördare mot veterinären och mig och rusar sedan ut och ringer föreningens ordförande. Tillbaka efter någon minut lämnar hon över luren till mig och jag får höra en likaledes hysteriskt gråtande och skrikande ordförande gång på gång upprepa
”Du får inte döda några katter!”
Jag talar lugnt om för henne att det handlar om två svårt sjuka djur, att det bästa är att befria dem från fortsatt lidande, att föreningen inte har ekonomiska resurser för inläggning och att det varken finns stöd- eller permanenthem lediga. Ordföranden skriker då att
”Jag har skrivit över båda katterna på mig själv i morse och det är mina katter. Du får inte döda mina katter!” Det hade hon naturligtvis inte gjort, men jag lämnar över mobilen till veterinären för beslut. Han lyckas inte heller tala henne tillrätta och vågar inte ta ett eget beslut.
När jag skjutsar X och katterna tillbaka hör jag hur hon får en tid tre timmar senare på kliniken där de varit tidigare. Av en medlem i styrelsen får jag senare veta att Prince avlivades samma dag och att man på röntgen sett att det var en nervskada precis som min veterinär misstänkt.

Vad som hänt med Gunde är mera osäkert. Enligt ordföranden skulle han vara helt återställd sedan han vätskats upp och fått sin brutna svans omsedd, men sedan började han förekomma på FB. Mer om hans öde kommer om några dagar. Då saxat direkt ur föreningens Facebook.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com