Nilsson döptes till Nilsson eftersom han alldeles uppenbart är Nils son. Nils var en stor hankatt, som hörde hemma på granngården. Troligen blev han ihjälsparkad eller ihjältrampad av en ko, för han hittades död på stallgången för något år sedan.
Nilsson har kommit och gått hos oss under ca 2 års tid. Första gången han kom var han liten och mager. Det har han också varit alla de gånger han tittat in för att få sig ett skrovmål. Det har ibland varit månader mellan hans besök. Några gånger har han stannat över natten och även ätit frukost och sen bara försvunnit ut.
I lördags morse när jag kom till vårt lantställe stod han mitt på köksgolvet. Han hade tömt alla matskålar. Inte en smula fanns kvar. Pälsen var tufsig och tunn, inte mycket fanns kvar på bakbenen. Han såg riktigt sliten ut.
Givetvis fick han en extraportion mousse separat från de övriga. Sedan la han sig på golvet och rullade och lekte med en Kong Swirl och uttryckte klart och tydligt hur mysigt han tyckte det var med mat i magen och så Kongen indränkt med kattmynta.
Sen kom Andrée … från ingenstans gick han till direkt attack mot Nilsson, som troligen varken hört eller sett honom komma. Inget inledande morrande, fräsande eller någon hotande manöver, utan direkt attack för att döda! De båda blev till ett högljutt skrikande nystan rullande över golvet. De var omöjliga att skilja åt. Plötsligt stack en uppburrad svans ut. Jag tog tag i den och drog, utan att veta vems det var. Det var rätt – det var Andrées. Nilsson fick en sekunds respit innan Andrée gick till förnyad attack, denna gång under bordet.
Allt tog säkert bara några sekunder innan Nilsson kom loss och kunde springa för livet uppför vindstrappan och ut. Att ytterdörren stod öppen såg han inte. Andrées syster Rosa tog upp förföljandet. Andrée satt kvar och spottade to.

Varför gick han till attack? Han och systern står längst ner på rangskalan. Varför ge sig på en som står ännu lägre? Och det finns plats för dem alla. Eller var Andrée beredd att döda för att få ha Kong Swirlen för sig själv?

Detta är Nils. Nilsson är en tunnare kopia även han med stjärna på bringan.

Här Andrée med ”sin” Kong Swirl.

Andrée som också kan vara såhär förtjusande mot syster Rosa.

Jaha och här på bilden sitter Nisse till vänster och Sigge till höger och har ett allvarligt samtal. De satt där länge. I skuggan utanför den öppna dörren. Inte i lä i det flödande solskenet utanför, utan i den kyliga skuggan.  Hmmm??? Varför det?
Nisse har bott på gården i många år, ända sedan han var liten gosse och har varit ensamkatt. Det är han som var på rymmen i Löberöd för ett tag sedan. Sigge syntes till först hösten 2016. Han kom lite då och då. Var mycket skygg till att börja med, men tog för sig allt eftersom. Han bosatte sig först i stallet, sedan i källaren och han kom allt närmare gårdens folk. Nu, ett halvår senare, stryker han sig kring benen och vill gärna bli klappad.
Nisse tycker inte alls att arrangemanget är lyckat. Han har hela tiden varit rädd för Sigge, som är både lite större och yngre. Sigges klor har satt vissa spår i Nisses öron och hjässa. Ibland har Nisse inte ens vågat gå ut. Han som älskar att vara ute och ströva på egen hand.
När matte såg dem där på trappan såg hon det som positivt att Nisse nu vågar vara så nära Sigge utan att darra av skräck. De är nog på väg att bli kompisar, tror hon. Jag hoppas hon har rätt.
När jag fick bilden såg jag en helt annan situation. Jag ser Sigge som insisterar på att flytta in. Varför får Nisse gå in och inte jag? kan jag tänka mig att han tänker. Han har charmat in sig hos gårdens folk och nu är han alltid där. Det har blivit hans hem. Han vill in, men Nisse vill försvara sista delen av sitt revir. Nisse sitter lite vid sidan. Ifall nu Sigge skulle insistera på allvar att gå in, så …
Nej, jag tror inte det blir slagsmål, men de mäter helt klart sin mentala styrka. Tänk om blickar kunde döda!