Nu måste jag alltså själv ta tag i det här bloggandet. Hon, min matte alltså, bara nyser och hostar och snörvlar och för oväsen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Hon orkar knappt göra nåt annat. Det är störande. Explosioner i långa långa serier. Rösten känner jag inte heller igen. Bosse blev jätterädd när hon började mitt i påskhelgen. Nu har han vant sig. Det gör inte jag. Vi håller oss båda på säkert avstånd.
Hälsningar från Hasse