Kattbiten

Ja, rubriken kan ju förstås på två sätt. Jag tänker på det andra efter att ha läst på www.skd.se om den kattbitne mannen i Löberöd som fick vänta på vård.
Djupa kattbett är inget att leka med. Det fick jag själv erfara lille julafton för många år sedan. Hundbett krossar vävnaden och orsakar öppet sår, medan kattens hörntänder gör djupa stick, som snabbt sluter sig och har man otur så har elaka bakterier följt med in. Endast katter i panik biter så djupt. Om man behandlar sin katt med respekt så händer det aldrig med en lugn och tam katt.
Katten ifråga var min egen tamis, men efter ett påtvingat veterinärbesök sent på lille julafton vaknade han för tidigt efter narkos och befann sig alltså förvirrad på ett okänt ställe med främmande dofter och främmande människor. Veterinären ville visa på resultatet av operationen, vilket var helt onödigt. Det kunde jag tittat på senare. Katten högg mig i sin förtvivlan först i höger pekfinger och sedan i vänster tumme. En huggtand gick genom nageln, en strax utanför yttre leden och så de båda andra ”genom fingeravtrycket”.
Jag fick stränga order att åka direkt till akuten och eftersom det då hunnit bli julafton och jag av det skälet eller kanske andra, var nästan ensam där, så kom jag in ganska omgående. Behandlades med en vanlig penicillin under 10 dagar och sen kan man väl säga att helvetet bröt löst.
Under de 10 dagarna hade jag rejält ont. Vårdcentralens sköterska tyckte att det var väl inget att gnälla om. ”Du har ju fått penicillin”.
Tummen svartnade när jag slutat med penicillinet. En besökande läkare på ”min firma” (hon var psykiater) gick i taket när hon såg det. ”Åk genast till akuten!” Jag åkte till vårdcentralen istället och min plåga togs denna gång på så stort allvar att läkaren ringde handkirurgen och jag fick tid kl 8 morgonen därpå.
Jag placerades längst in i ett rum. En sköterska tittade på tummen, sedan på mig och gick tyst ut. En läkare kom en stund senare, sa ”Haj” där hon stod i dörröppningen, tittade mot tummen och sedan ”Jej legger daj ind!” och sen gick hon ut och stängde dörren. Hon är ju dansk, tänkte jag, hon måste mena något annat.
Men det blev inläggning på isolering, röntgen, operation, intravenöst penicillin, jättebandage, ny operation en vecka senare, penicillin i tabletter och sjukskrivning i drygt sex veckor! Under den första operationen hörde jag kirurgen muttra något om svårigheten med att ”dela så små ben” och kunde inte låta bli att fråga om det varit risk för att jag kunde mist tummen. ”Kära du”, sa han med en suck, ”om du hade väntat tills imorgon hade det inte räckt med tummen!” Jag frågade inget mer.
Katten återhämtade sig väl efter både besöket på djursjukhuset och väntan i bilen utanför akuten och lever nu frisk och kry i full frihet på vårt lantställe. Han har inte bitit mig varken före eller efter denna händelse. Tummen blev lite krokig, men är fullt användbar. Tack för god vård åt mig stackars okunniga människa!
De råd jag fått från flera veterinärer angående kattbett är:
1. Tryck ut ordentligt med blod ur såret så snabbt som möjligt
2. Desinficera och tryck ut blod flera gånger
3. Kontakta vårdcentral/läkare snarast om det blir rött, varmt eller svullet kring bettet
De rådfrågade veterinärerna har blivit bitna men de har aldrig drabbats som jag – eller mannen från Löberöd.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com