Första julen hos människorna

Första julen jag bodde hos människorna hade de en riktig julgran från skogen. Den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler.
En tidig morgon när det fortfarande var mörkt började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man kanske leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …
Jag tog ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Jag gick runt, runt flera varv. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar i vägen …
Granen, som först hade lutat sig lugnt, tyst och stilla mot bokhyllan, gled allt snabbare utåt golvet och landade till slut med ett klirrande ljud mitt i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Tycker inte alls om att bli blöt om tassarna.
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då gömde jag mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
Sen städade de en lång stund. De höll på ända till gryningen. Det blev sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik. De hittade bara en enda hel kula och den hängde de inte upp. Jag fick nöja mig med krypen.
Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA
GOD JUL! från mig Hasse

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com