Stackars Bosse (2)

Av säkerhetsskäl måste ju djursjukhuset ha dörren låst och man får ringa in. Ingen svarade och ingen öppnade. Vi väntade utanför ca 15 minuter, sedan förbarmade sig en patient (matten alltså) över oss och öppnade. Hon hade en liten chihuahua i koppel och en som såg mycket sjuk ut i famnen. Den pigga i koppel stod länge på bakbenen och ville absolut se vad som fanns i boxen. Till slut gläntade jag lite på överdraget (det skulle jag inte gjort) och de fick ögonkontakt. Chocken blev stor för dem båda. Bosse var ungefär tre gånger större, men började darra av skräck. Han hade aldrig sett en hund tidigare. Hunden gömde sig bakom mattes fötter.
Efter lång väntan kom en sjuksköterska och inspekterade Bosse vid anmälningsdisken.
”Brukar hans tunga hänga ut sådär?”
”Nej, verkligen inte och han har aldrig saliverat”.
Den ljusröda saliven hängde i långa, sega slamsor ur munnen. Vi blev alltså insläppta i det heligaste. En veterinär, hans medhjälpare och jag hjälptes åt att lyfta Bosse upp ur boxen. Han var stel som en pinne och INTE samarbetsvillig. 6,7 kilo Bosse undersöktes. Hjärtat tickade på, lungorna lät också bra, men underkäken … Troligen inte bruten, men kanske ur led. Stackars Bosse! Han fick en lugnande spruta och så ner i boxen igen. Röntgen nästa.
Vid det här laget darrade han så våldsamt att även boxen vibrerade. Ingen mer än familjen och veterinär Jiri Hospes har någonsin rört vid hans lekamen. Vad skulle han tro? Och matte var med och tillät allt detta hemska!

Fortsättning följer

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com