Stackars Bosse!

Jag hade en tid vetat att Bosse hade dåliga tänder. Han luktade illa och så en morgon gjorde han inte som vanligt. Morronritualen brukade vara att han kom upp på bordet och strök hela sin kind mot min näsa. En dag strök han bara örat mot min näsa och jag fick absolut inte röra hans ansikte eller mun. Tid beställdes hos veterinär tre dagar senare, på en måndag. Innan dess var det söndag …
Vad som skrämde Bosse från all vett och sans när grannen tittade in på eftermiddagen får vi aldrig veta, men han försvann med en rivstart som lämnade kvar tre klokapslar i mattan. Någon timme senare när vi var ensamma igen fann jag honom liggande platt på magen i badkaret. Där hade han aldrig tidigare varit. Ytterligare en stund senare fann jag honom i handfatet. Där hade han heller aldrig tidigare varit. Jag lyfte försiktigt upp honom. Inte helt lätt för han är en stor katt och dessutom panikslagen och smärtfylld skulle det visa sig. Han sprang till favoritplatsen bakom köksgardinen. Och då först såg jag … Han hade ONT.
Han kunde inte stänga munnen. Käkarna passade inte ihop längre. Han saliverade alldeles kopiöst. Och han kunde inte svälja. Tungan hängde ut och hans vackra ögon vädjade om hjälp.
Söndag eftermiddag … akuten på Det Stora Djursjukhuset … jag såg 1000-lapparna fladdra iväg … Men jag hade inget val. Jag bedömde att käken var bruten. De hade 4-5 timmars väntetid. Hellre vänta hemma. Bosse försvann in under soffan. Längst in. Omöjlig att nå.
Strax före 18.00 ringde jag igen. Jodå, det hade lossnat och jag kunde förbereda färden dit. Matglade Bosse kan alltid lockas fram med just mat. Han ville så gärna äta, men kunde inte. Ena käkhalvan hängde ner. Fick snabbt grepp om honom och så ner i boxen och iväg.
Fortsättning följer.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com