Bara en vanlig bondkatt

Jag kan inte låta bli att fortsätta på den tragiska händelsen med Adolf som jag skrev om 2016-07-21. Många har läst och många har säkert berörts.

Jag övervägde att ringa bonden, men insåg att han inte skulle bry sig. Bättre att ringa inför nästa klöverhuggning, nästa år. För några år sedan stannade han bilen och kom in och sa så här
”Vi ska snart hugga så du får låsa in maskinerna”. Gräsklipparen råkade stå ute.
”???? Låsa in gräsklipparen? För att du ska hugga klöver?”
”Nej, alla dom där kattajävlarna”
Tillbaka i nutiden (= torsdags eftermiddag) råkade jag stöta på bondens fru och ville veta hur länge stackars Adolf hade fått lida. Följande samtal utspann sig
”Hur dags högg ni klövern i onsdags? Det var nämligen en katt som fick ena bakbenet avslitet.”
”Oj då! Då slog du väl ihjäl den.”
”Jag kan inte slå ihjäl en vuxen katt – och det kan inte Bengt heller. Det fick bli veterinären”.
”Jamen det är ju bara att slå en rejäl sten i huvudet på den, så dör den. Vi hade en kviga och två kalvar som vi fick ta död på i förra veckan. Livmodern följde med ut på kvigan.”
”Slog ni ihjäl dem med en sten i huvudet?”
”Nej, ooo nej, men det blev ett stort ekonomiskt avbräck. Jag kan ringa dig när jag vet när de högg eller kan min man ringa”.
Av samtalet kan man dra tre slutsatser. Alla tre är kända av mig sedan tidigare.
1. Katter har inget värde. Framför allt inget ekonomiskt och alltså bryr man sig inte om deras skador, liv eller död. De får klara sig själva.
2. Kvigan var för ung för att få kalv.
3. Ekonomin styr djurens väl och ve.

Ingen av dem har ringt.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com