Fredag eftermiddag på vårt lantställe. Planerade att ta en promenad en stund före solnedgången. Kollade tack och lov temperaturen innan. Minus 9! Minus NIO – i Skåne! Det blev ingen promenad.

Lördag morgon kl 6.30 såg jag Emil sköta toalettbestyren mitt på den snötäckta gräsmattan. Han dolde det som skulle döljas enligt nedärvda instinkter och konstens alla regler. Ja, ja, det som göms i snö kommer upp i tö. Det känns som om det är långt dit. Han kom snabbt in igen.

En stund senare kom Åke lugnt gående längs kattaspåret. Han hade tillbringat natten hos grannen Bengt. Jag öppnade dörren och ropade
”Ååååkeee! Kom in de e kallt!”
Han tittade förvånat på mig  ”Redan uppe?!”. La sig på rygg och rullade från sida till sida och rusade  sen runt, runt med svansen i en glad och busig krok. Hans fina vita päls var fortfarande ren och vit, men kändes riktigt iskall när han väl sprang förbi mig och in.

Kollade temperaturen, -14. MINUS FJORTON – i Skåne! Åke räds varken vatten i pölar, duschkanna eller i fast form!

En trött Åke