Etiskt dilemma

”No-kill filosofin är nog bra”, skrev Eva i en kommentar till mitt inlägg i torsdags. Ja, jag kan bara hålla med. Grundtanken i No-kill är ju att man inte ska avliva friska sällskapsdjur. Djur som är hanterbara och bedöms kunna tillfriskna från sjukdom eller skada ska behandlas. Men när pengar, eller snarare brist på pengar, kommer in i bilden kan situationen bli svår – både för ägaren och veterinären. Djuret har ingen talan.

Djurkliniker kan i många fall ge lika kvalificerad vård som våra vanliga sjukhus, men bara för att man kan, måste man inte alltid göra allt. Var vågar veterinärer sätta gränserna i samtalet med djurägaren? Vågar veterinärer ställa sig frågorna:
För vems skull och till vilken nytta rekommenderar jag denna utredning, röntgen, provtagning eller behandling?
Är åtgärderna meningsfulla för djurets fortsatta vård och liv?

Ett stort djursjukhus hade fattat beslut att inte amputera ett ben som skulle gå att åtgärda kirurgiskt. Det var för kattens skull. Men hamnade då i en ekonomisk diskussion med ägaren. Hen hade inte råd att betala (eller ville inte) kostnaden och beslutade istället att avliva katten. Vilket var då bäst: att amputera benet och låta katten leva med tre ben eller att avliva katten? (Artikel i Svensk Veterinärtidning 2014)

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com