Vad tar ni för valpen?

Det skrev Martina Jarminder i SkD 9/2 apropå stora skillnader i veterinärkostnader beroende på vart man vänder sig när sällskapsdjuret blir sjukt. Samma undersökning och vård kan kosta dubbelt så mycket om man råkar vända sig till fel veterinärklinik. En tråkig bieffekt av upphaussade veterinärsjukvårdspriser är att de som har dålig ekonomi kanske ser sig nödsakade att avliva sitt sällskapsdjur i onödan om priserna är för höga, vilket är en tragedi. Och vilken konsument gillar att betala mer för ingenting? (Allt plankat från Martinas ledare)

Låt mig berätta om Adela. Personalen vid golfbanan där hon levt några år kontaktade en kattförening eftersom de tyckte hon verkade sjuk. Det var hon också, men fick trots det (eller kanske tack vare) snabbt ett permanent hem. Efter ett flertal penicillinkurer fick hon diagnosen kronisk snuva.

Efter att ungefär ett år ha varit snuvig, hängig och uppenbarligen inte mått särskilt bra, blev hon en dag hastigt sämre. Hon var desorienterad, åt inte och gick i cirklar. Matte tog henne akut till veterinär, som fann en 2 cm lång hård varklump i vänster öra. Varet närmast forsade ut när den togs bort. Stackars Adela blev inlagd för fortsatt utredning och behandling. Detta var kl 19.45. Nästa notering i journalen är kl 05.40! Tittade någon till henne under natten? Eller satt hon ensam i sin bur i en helt okänd omgivning?

”05.40 Står upp, verkar desorienterad, stirrar in i ett hörn, går sedan runt i cirklar, trampar i mat- och vattenskål utan att märka det. Mycket snorig.” Vet vill gå vidare med CT – kostnad 5.000 Matte har inte råd och man beslutar att ge symptomatisk behandling. Adela får stanna kvar ytterligare ett dygn och under den tiden finner veterinären en skada i ena ögat. Trots att färgning med Fluorescein är negativt rekommenderas ändå matte att behandla Adela med Prednisolon under 7 dagar.

En vecka senare åker matte på nytt till djursjukhuset. Adela vill bara ligga, är apatisk, vill inte äta eller dricka, är uttorkad, andas tungt, är snorig, täppt och ögonen rinner. Hon blir inlagd under ytterligare 3 dagar. Därefter görs CT-röntgen av näshåla, hjärna och öron. Kostnad 7.000 kr. Enligt journalen hade Adela ”kraftig, långvarig otitis media med erosion av skelettet”. Hon avlivades omedelbart.

Matte, som nu är avliden, älskade naturligtvis sin katt och ville göra sitt bästa för den, men hon, liksom kattföreningen och kanske veterinären, var anhängare av No-Kill. Totala kostnaden blev 22.325 kr (2013).

Borde inte veterinären ha tagit sitt ansvar för djuret då matte redan i ett tidigt skede talade om att hon hade begränsade ekonomiska resurser? Värt att notera är också att det i journalen felaktigt står att Adela var försäkrad! Det var hon inte.

Detta är bara ett exempel. Jag har sett fler …

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com