Har ni sett en skelande rottweiler?

Jag har varit ute på resa igen med Skånetrafikens tåg och bussar och minsann fungerade det lika bra som förra gången – se 1 okt! Jag kan inte förstå varför folk klagar … 

Dock inträffade en incident vid stoppet på Hässleholms Central, som kunde fått vidare konsekvenser. Dörrarna skulle just stängas när en mamma med barnvagn, två barn i 7-8-årsåldern och deras två små knähundar kom springande med andan i halsen och kastade sig ombord på tåget. Det är oklart om kanske ytterligare en vuxen tillhörde sällskapet. Alla 3 var uppskruvade som duracellkaniner och pustade och tjoade och pratade och intygade gång på gång högt och ljudligt för varandra och alla andra att ”vilken tur att vi kom med”, ”åh det var ju otroligt att vi hann!”, ”tänk, att du kunde springa så fort”, ”åh, så duktiga ni är” osv. Och röstläget steg till olika grader av falsett. Plötsligt instämde den lille i barnvagnen också! 

Det blev för mycket för en rottweiler, som ingen dittills lagt märke till. Han hade legat stilla vid husses fötter. Nu tog han till orda och krävde fortsatt lugn genom att halvresa sig och säga ”whooowh!”. Att hundar ska säga vov visste han inte eller också brydde han sig inte.

”Tyst”, röt husse, ryckte i kopplet och hötte med fingret. Inför den alldeles uppenbara orättvisan tittade rottweilern upp på husse och samtidigt ner på knähundarna. Har ni sett en skelande rottweiler? Det har jag! Och sen sa han ”whooowh!” en gång till – lite högre. Nu tyckte knähundarna, som hittills bara vimsat omkring med viftande svansar och hängande tungor, att det var dags att ingripa. ”Yip! Yip! Yip! Yip!” precis som småhundarna kring Laban säger. 

”Det är bättre att ni går in i andra vagnen”, tyckte rottweilerhussen. Det tyckte inte mamman, nä, och nu slog duracelleffekten till ordentligt.

”Du ska inte tro att … Barn! ni kan sitta precis var ni vill …” osv allt medan knähundarna fortsatte att skälla och babyn gallskrek. Alla sträckte på sig för att kunna se den förväntade blodiga upplösningen. Vagnen var nästan fullsatt.

”Ring Cesar!” ropade någon, men det blev den lilla 7-8-åriga flickan, som resolut beslöt:
”Mamma, jag tycker vi sätter oss någon annanstans!” Och så blev det. 

Sedan följde lite småprat och menande småleenden medpassagerarna emellan. En mörkhyad man muttrade att ”såna skulle inte vara bland oss” innan han gömde sig bakom sin tidning. Det är oklart vilka han menade.

 

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com