Om fallande mörker och kastade blickar

Ett ordentligt busväder blev det under det gångna veckoslutet på vårt lantställe. Inte bara där naturligtvis! Mörkret föll tidigt i söndags kväll och i den 10-dels sekund jag kastade en blick ut genom fönstret såg jag grannbondens store gråe hankatt komma med raska steg och ett klart mål i sikte. Den katt jag utan framgång försökt fånga under försommaren. Åtminstone tror jag att det var han. Någon minut senare satt han ovanför vindstrappan och tittade ner på mig. Han såg omåttligt förvånad ut. ”Vad i all världen gör du här?” stod skrivet i klartext i hans ögon.

Att han nu har kommit till oss gör ju saken lite enklare. Den farliga fällan som han vant sig vid att se hemma på gården kanske inte känns lika farlig på ett annat ställe. Vi får se – fortsättning följer.

Läste alldeles nyss om den turkiska vankatten Sune på http://suneslagregn.blogspot.se/ . En älskad katt, men tydligen inte ID-märkt. Den har släppts ut både hemmavid och på för katten okänd plats. Han försvann och återkom efter 3 månader. Suck, hur många försvinner för evigt?

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com