Ett under har nog skett! (4)

… fortsättning från igår.

På söndagmorgonen låg lilla Eleonora platt som en pannkaka på filten och hennes kolsvarta ögon följde mig misstänksamt. Av filtens utseende att döma kunde man lätt dra slutsatsen att hon gjort aktiva försök att ta sig ut. Hennes blick var helt tom och släckt. Hon hade gett upp. Trodde väl hon skulle bli kvar där för evigt. Det var hjärtskärande att se.

Såret såg fint ut, hon hade ätit ordentligt, varit på lådan och dessutom varit aktiv under natten. Jag valde att släppa ut henne sent söndag kväll.

När jag lyfte in hundburen i bilen gav hon ifrån sig ett undrande, skräckslaget litet pip. När jag öppnade bakluckan på YY:s gård och lät henne se sig omkring och lukta i vinden fick ögonen ett annat uttryck, hon tittade sig intresserat omkring och gav sedan ifrån sig ett starkare glädjepip. När jag sedan satte ner hundburen på gräsmattan började huvudet snurra som ett periskop och hon började stryka sig mot gallret. Sedan sa hon Mjau och en grå liten katt i ungefär samma ålder rusade ut ur närmsta buske och började stryka sig mot henne på utsidan av gallret! Ett litet syskon?

Eleonora valde, precis som Nils, att först rusa in i buskaget när jag öppnade dörren, men hon kom tillbaka efter bara en liten stund. Hon och den lilla grå gick jämsides och buffade och strök sig mot varandra medan de krokade i varandras svansar. Vilken glädje att se deras glädje över återföreningen! En vacker bild av vänskap. Synd jag inte hade kameran med.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com