Ett under har nog skett! (1)

En bonde jag känner klagar ofta på att han har för många ”kattajävlar” och att han ska anlita jägare för att skjuta dem. Varje gång har jag talat om för honom, låt oss kalla honom YY, att han borde ta hand om deras fortplantningsförmåga. Varje gång har han tagit sig för pannan, hånskrattat och sagt ungefär att jag inte ska lägga mig i det jag inte begriper. I fredags hade min alltid pålitlige veterinär, Jiri Hospes, några lediga tider och vi bestämde preliminärt att jag skulle komma med några av YY:s katter. Det känsliga samtalet med YY på torsdagskvällen lät ungefär såhär – efter lite inledning om hälsotillstånd, väder och sådd i nämnd ordning:
”Jag har pratat med min veterinär …”
”Om vadå”, avbröt han irriterat och höjde rösten
”Han har tid att kastrera några av dina katter …”
”Jag lägger inte pengar på några kattajävlar!”
”… eller du tycker om att slå ihjäl små kattungar …”
”Och hur fan skulle du kunna fånga dem?” fnyste han på väg att gå i falsett
”Hur dags ger du mat på morgnarna?”
”Tjaaa, vid 7 ungefär”
”Sätt ingen mat imorgon, så kommer jag och …”
”Ja, om du nu tycker det är så dj-a roligt att fånga katter, så LYCKA TILL!”
Rösten dröp av förakt och ironi, som jag tyvärr inte kan återge i skrift. MEN han hade gett mig tillåtelse att göra livet lite lättare för åtminstone några förvildade katter!
”Jag tycker inte alls det är roligt, tvärtom är det mycket, mycket tragiskt att det ska behövas.”
”Det är inte mina katter, de bara kommer”
”Då är det ju fler som inte tar hand om sina katter!”

Fortsättning följer imorgon …

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com