Träd tycks alltid stå i vägen för människans framfart. När våra nomadiserande förfäder vandrade genom Europas stora skogar och fann sig ett nytt ställe att bo på så var deras första åtgärd att hugga eller bränna ner skogen för att odla. Vi fortsätter så, fast inte alltid för att odla utan för att t ex bygga en ny infart till Lidl i Limhamn (SkD 6/9 sid A4) eller ibland bara för att stora träd anses för stora och skuggar.
I Lidl-fallet handlar det om åtta stora gamla träd, en del äppleträd, som sågats ner enligt gällande detaljplan. ”De kommer att återplanteras”, säger projektledaren tryggt. Nä, så blir det INTE. Det kommer kanske att planteras nya. Inte de gamla – de är nersågade, uppsågade, förbrukade i förtid. ”Det är Lidl själv som bekostar hela arbetet”. Hm … Skövling för en ny infart till mattemplet … Det tar trettio år innan de nya träden blir så stora.
Projektledaren Bassam Matti: ”Det rör sig inte om träd som kan klassas som värdefulla. Hade det varit värdefulla träd hade vi inte tillåtit att de sågats ner.”
Vad och vem avgör vilka träd som är värdefulla? Boende i närheten? Fåglarna som mister sina boträd? Landskapsarkitekten som varit involverad i projektet? Eller Lidl som vill tjäna mer pengar på sina bilburna kunder? Tänk om Lidl:s kunder ville ha kvar träden? Tänk om det kunde bli en köpbojkott! Va häftigt!
