Lite om fåglar

Träd tycks alltid stå i vägen för människans framfart. När våra nomadiserande förfäder vandrade genom Europas stora skogar och fann sig ett nytt ställe att bo på så var deras första åtgärd att hugga eller bränna ner skogen för att odla. Vi fortsätter så, fast inte alltid för att odla utan för att t ex bygga en ny infart till Lidl i Limhamn (SkD 6/9 sid A4) eller ibland bara för att stora träd anses för stora och skuggar.

I Lidl-fallet handlar det om åtta stora gamla träd, en del äppleträd, som sågats ner enligt gällande detaljplan. ”De kommer att återplanteras”, säger projektledaren tryggt. Nä, så blir det INTE. Det kommer kanske att planteras nya. Inte de gamla – de är nersågade, uppsågade, förbrukade i förtid. ”Det är Lidl själv som bekostar hela arbetet”. Hm … Skövling för en ny infart till mattemplet … Det tar trettio år innan de nya träden blir så stora.

Projektledaren Bassam Matti: ”Det rör sig inte om träd som kan klassas som värdefulla. Hade det varit värdefulla träd hade vi inte tillåtit att de sågats ner.”

Vad och vem avgör vilka träd som är värdefulla? Boende i närheten? Fåglarna som mister sina boträd? Landskapsarkitekten som varit involverad i projektet? Eller Lidl som vill tjäna mer pengar på sina bilburna kunder? Tänk om Lidl:s kunder ville ha kvar träden? Tänk om det kunde bli en köpbojkott! Va häftigt!

Kattmyt 1

Den mest seglivade av alla kattmyter är väl att ”en katt klarar sig alltid”. Inget kan vara mer fel.

Den är den främsta anledningen till att så många katter överges varje år och
blir hemlösa. Hur skulle en katt som levt inne hela sitt liv och dagligen fått
mat serverad kunna klara sig på egen hand? Den vet inte ens vad ett
ätligt bytesdjur är. Kanske har den aldrig träffat någon annan katt och hur ska
den då kunna ”tala samma språk” med dem? Överlevnadstiden för en innekatt som
lämnas på landsbygden eller i skogen är kanske några dygn medan den beräknade
livslängden för en förvildad katt född ute är två år. Hur har myten uppstått?

Katten sökte sig tidigt i historien, på de gamla egyptiernas tid, till människors bostäder och spannmålslager. Där
fanns det möss och andra smågnagare. Och kanske lite matrester. Det var enklare än att jaga byten i ödemarken. Katten
valde att leva ett ensamt liv i människans närhet.

Fortfarande lever katter så på landsbygden. De förväntas livnära sig på att
jaga möss och råttor, men det finns helt enkelt inte tillräckligt med mat för
att försörja många katter. De kan ha jaktrevir på upp till 10 hektar, samtidigt
som de har sin bas vid någon bondgård eller annat matställe. Det är långt ifrån
den livsstil katten själv skulle välja. Många ungkatter blir bortjagade av
vuxna med etablerade revir och söker sig då till närmaste by.

Våra just nu 5 katter är alla förvildade och har själva valt att flytta in på
vårt lantställe. Vi ser en klar skillnad mellan de som blivit övergivna och de
som är födda ute av förvildade mammor. De övergivna kan aldrig få nog av
klappar och omsorg, medan de ”äkta” förvildade håller viss distans. De stryker
sig gärna mot benen eller mot handen och kan i bästa fall acceptera en lugn
strykning med en hand över ryggen. Ingen av dem accepterar att bli upplyft
eller att vi på annat sätt tar i dem med båda händer.

Vad håller myten vid liv? Det vete´ katten …

Hasses funderingar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA  Ibland förstår jag mig inte på mina människor. I går kväll t ex blev jag tvungen att säga ifrån ordentligt. Jag hade lagt mig i mattes säng. På tvären som alltid och med ryggen mot kudden. Den ska man ju ha som ryggstöd, eller hur?

Matte tycker man ska ligga på längden. Det gör hon alltid. Löjligt, tramsigt, obekvämt, eller hur? Och så svängde hon mig runt så jag istället kom att ligga på längden och på ytterkanten och så tänkte hon ligga bredvid. Förstår ni? Varför kan inte hon också ligga på tvären?

Även om hon sa snällt ”Hasse lille, nu får du faktiskt flytta dig!” så blev jag tvärarg när pälsen kom i oordning. Jag slog till ordentligt med högran och sen steg jag upp och gick till husses säng istället. Och jag STAMPADE hela vägen dit.

2 timmar senare skulle han också lägga sig – på längden. Och vet ni vad han gjorde? Han lyfte i lakanet och tippade över mig mot mattes säng! SUCK! Hamnade i sprickan IGEN … Lugnare att ligga vid fotänden.

Vid 2-tiden hade hon ångrat sitt tilltag och klappade först mig på huvudet och sedan klappade hon på sängen bredvid sig. ”Kom, Hasse, koooom!” Nåja, jag är inte långsint … Jag la mig som en snäcka bredvid henne med huvudet på hennes arm och efter en stund sträckte jag på mig lite … satte baktassarna mot hennes mage och med lite lirkande så hade jag snart baxat ut henne i sprickan och så låg jag på tvären. Varför så omständigt när vi kunde legat så här från början?

Kort fortsättning på augusti …

I gårdagens inlägg glömde jag ju alldeles bort två hemska händelser:

1) Pojken som fann en ryggsäck med 4 döda katter i en å. Polisanmält som nedskräpning. NEDSKRÄPNING?! Polisen har lagt ner ärendet. LAGT NER!? Det är djurplågeri att dränka djur.

2) Kvinna försökte dränka sin hund vid badstranden i Lomma. Det borde ha funnits signaler tidigare om att allt inte stod rätt till med hennes djurhållning.

MEN hemtjänst och andra som av olika anledningar besöker människor i deras hem har sekretess. Heder åt dem som trots detta anmäler missförhållanden.

Farväl augusti

Det hände en del på djurfronten under den gångna augusti:

Efter insändaren om ”Plågsamma djurförsök på universitetet” blev det demonstration i Lund dit ett 100-tal personer sökt sig. Djurrättsalliansen stod bakom. Men vad hände sen då? Inte ett enda ord mer i någon av de tidningar jag brukar läsa. Kommer Djurrättsalliansen att ”slå till” vid firandet av Kattens Dag 1 december = 1 advent?

”Ovanligt många hemlösa katter hittas nu” handlade om överfulla djurhemmet i Björka. Katträddarna sliter hårt året om. Kanske inte så underligt då om enskilda frustrerade och slutkörda medlemmar i en förening ”står utanför en kvinnas bostad och skriker okvädingsord”. Kattjouren är tydligen polisanmäld för tilltaget. Inte har väl föreningens ledning uppmuntrat dem till det? Men vad hände sen då? Fick kvinnan hjälp eller blev det stjälp?

Några fall av vanvård, men inte så många som det brukar vara under en månad. P g a semester?
En kvinna ville inte ha tjocka hästar och lät dem därför svälta.
Länsstyrelsen lät en hund i behov av veterinärvård lida några dagar extra för att ägaren behövde vänta på sin pension. Tiden gick och det kom inget besked om veterinärbesök. Nytt beslut ska fattas. Några dagar mer eller mindre … Lite spill får man räkna med …
Ung man förvarade steglitsor i för liten bur på balkongen med motiveringen att de inte sjunger i större bur. Stackars stressade fåglar …
Ensamt lamm hade kedjats fast i bur där det inte kunde stå upprätt. Djurskyddsinspektörerna åkte ut till gården efter ett anonymt tips.
Och så till sist det som tycks bli allt vanligare – att strunta i att man fått djurförbud. Man har djur i alla fall. Länsstyrelsens resurser räcker ändå inte till för kontroll.

Annars var det mycket om det täta skånska vargbeståndet. I en insändare framskymtar påståendet att det skulle vara en tam varg utsläppt för att få leva sin sista tid i frihet. Nu är den tydligen död. Hoppas skytten är stolt och känner sig som en riktig hjälte. Fårägarna kan nu strunta i att sätta upp stängsel.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com