Söndagsfrukost

När det gäller hundar så sägs det att man själv ska äta först och ge hunden mat senare för att fastställa rangordningen i flocken. Jag har infört det omvända för min kattflock för att själv få äta ifred – ibland.

Söndag morron. Frukost på uteplatsen. Solen skiner. Fåglarna sjunger fast det är långt efter midsommar. Kaffe, två smörgåsar, en med ost och en med honung, ett äpple … och så Juns.

Stor och klumpig hoppar han upp på bordet och landar med alla fyra tassarna på min honungsmacka, välter kaffekoppen och tar en rejäl tugga av osten. Ett ögonblicks verk. ”Du är inte hungrig! Du har ju precis fått extra våtfoder!” talar jag om för honom. Och han förstår. Han hoppar ner från bordet, rister baktassarna och går iväg irriterat småmorrande och med piskande svans. Han smider planer …

Efter avslutad frukost med nytt kaffe och nya smörgåsar ser jag honom långt ute på åkern. Han hoppar sådär som katter bara gör när de jagar möss. Ha, tänker jag, du kan inte fånga några möss – du är alldeles för klumpig!

Fem minuter senare kommer han in genom köksdörren med en stor fet mus hängande i munnen. Han går med bestämda steg fram till mig och lägger musen vid mina fötter, sätter sig på baken och tittar först på mig sedan på skålen med torrfodret och sedan på mig igen, rakt in i ögonen. Han talar klarspråk: ”Om jag inte får ordentlig mat så måste jag äta sånt här krafs!”

Allt han ville ha var ytterligare en liten sked kalkonmousse och sedan la han sig i skuggan under kornellen:

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

 

forts Rival i reviret

Att jag anser det vara snudd på djurplågeri att inte kastrera sin hankatt beror ju framför allt på vad den kan ställa till med för andra katter. Utsläppta tama och kastrerade både hon- och hankatter blir attackerade och ibland bortjagade av dessa fertila hanar. Genom att para sig med förvildade katter ger de upphov till mängder av nya förvildade små kattungar, som i sin tur får nya förvildade små kattungar …

Annons i söndags: Liten gråtigrerad honkatt försvunnen. Mycket skygg och ovan vid både bilar o människor. Dessutom dräktig då hon försvann den 31 maj.

Det är ett typexempel på hur en kattkoloni kan starta – om hon har överlevt och om ungarna överlever. Skygg mamma lär sina ungar att sky människor.

Rival i reviret

Inkommen fråga från läsare ”Är det djurplågeri att inte kastrera en hankatt?” Jag är böjd att svara JA speciellt efter nedanstående händelse som jag blev vittne till vid ett rutinbesök hos veterinären för vaccinering.

En förtvivlad husse kom inspringande med denne lille ca 4-månaders hankatt i famnen.  Han hade blivit illa åtgången av en äldre hankatt i sin egen villaträdgård. Båda var ägda och älskade tamkatter, men okastrerade. Kattungen var utsläppt för första gången på egen hand och den äldre katten såg honom som en rival i sitt revir och han måste därmed elimineras. Kattungen hade tur i flera led: husse såg händelsen från köksfönstret, veterinären bodde några hus bort, var hemma och hade tid för akut operation.

IMG_0188

En övergiven eller förvildad kattunge i samma situation hade inte överlevt. För många är kattungar slit och slängvaror med ett bäst-före-datum som är lika med könsmognad. Hur många katter går ett liknande eller t o m värre öde till mötes?

Det kan inte nog poängteras: kastrera era katter både honor och hanar och släpp inte ut dem på egen hand. Gå gärna ut med dem i koppel i ett begränsat område eller inhägna trädgården och näta in balkongen. Om du släpper du ut din katt på egen hand måste du vara medveten om att du kanske aldrig mer får se den.

Denna ungkatt överlevde tack vare snabb insats av en duktig veterinär, men betänk vilket onödigt lidande den blev utsatt för. Och det är människan som bär ansvaret. Skyll inte på den äldre hankatten. Den följde bara sin instinkt – att försvara sitt revir.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com