Varför finns kattföreningar? (4)

Hundar kontra katter. En medlem i föreningen KATT.IN påtalade 2011 för en riksdagspolitiker att han hoppades på ett starkare lagskydd för katter. Svaret blev bl a att ”i en demokrati måste man ge och ta …” Underförstått skulle det alltså inte bli någon ändring.

I TV4 direktsändes en debatt nyligen angående nya djurskyddslagen. Tyvärr såg jag den inte själv, men har fått den refererad för mig. Flera av debattörerna ansåg att förslaget (SOU 2011:75) var väl genomtänkt och borde genomföras, men man väljer tydligen att bara justera i vissa små detaljer som inte gäller katter.

I TV4 sändes också ”Hundens värsta vän”, som handlade om hur Hundstallet i Stockholm bågnar av alla övergivna hundar. Några anställda sa att ”människor åker till andra sidan stan och lämnar sin gamla eller sjuka hund där eftersom man inte har råd att ge den veterinärbehandling”. Flera uttalade också att ”omhändertagna hundar är rädda för män”.

När det gäller övergivna hundar kan man alltså göra ett TV-program, som visserligen inte riktigt belyste problemet med ägaransvar utan mer var reklam för att ta hand om en hittehund istället för att köpa en.

I förrgår var det valpfabrikerna i öst. TV4 igen. Veterinärförbundets ordförande Johan Beck-Friis och Kennelklubbens presstalesman Hans Rosenberg förfasade sig över det hemska som sker med hundar och jag kan bara hålla med. Det är fasansfullt.

Men katterna då? Katten lär vara det enda djur som dödas enbart för att det fötts och det drabbar 1000-tals kattungar varje år. Många unga katthonor överges på våren för att de blivit gravida. Veterinärförbundets Djurskyddskommitté skrev i Svensk Veterinärtidning (2010:3) en 5-sidig artikel som är starkt negativ till TNR och TNRM.

TNRM (trap-neuter-return-manage = fånga-kastrera-återföra-ta hand om) skulle innebära ett bättre liv för 1000-tals förvildade och övergivna katter och i förlängningen också innebära att antalet herrelösa katter minskar. Veterinärförbundets Djurskyddskommitté väljer alltså att ignorera dessa katters rätt till djurvälfärd och ett värdigt liv.

Sommarkatter sa man förr. Nu överges katter året runt. En representant för Djurens Vänner suckade när hon sa ”Lycka till med er förening vi har hållit på i trettio år och det blir bara värre!” Men har man då inte använt fel strategi?

Det behövs starkare aktörer än ideella kattföreningar för att ta det övergripande ansvaret. Vem vågar?

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com