Varför finns kattföreningar? (3)

Forts på föregående två inlägg.

Om man söker på ”katter” på Tomelilla kommuns hemsida blir enda svaret:
”Skyddsjakt
Kommunerna hanterar själva alla frågor om skyddsjakt, t.ex. förvildade katter eller störande råkkolonier, då det inte bedöms vara en olägenhet enligt miljöbalken.
I Tomelilla kommun kan man som fastighetsägare ringa direkt till skyddsjägarna, se nedan.”
Namn och tel nr till två skyddsjägare.

De bestämmelser som finns angående skyddsjakt på katt är:
Yttrande av Djurskyddsmyndigheten Dnr 2005-0556 ”Det finns inget självändamål i att avliva herrelösa katter. Avlivning bör ses som ett sistahandsalternativ, och då endast genomföras av djurskyddsskäl”.
”Oavsett avlivningsmetod bör en misstänkt förvildad eller övergiven katt infångas innan eventuell avlivning”.
Det är också Lantbruksstyrelsens och JO:s förordande.

Ett bättre alternativ än skyddsjakt är att kontakta en seriös kattförening. Ett ännu bättre alternativ är att se till att problemet inte uppstår. Föreningen KATT.IN kan hjälpa kommuner med adekvat information kring katter och kattägande.

Det finns en uppsjö av ideella föreningar som försöker ta hand om herrelösa katter. Föreningarna finns företrädesvis i storstäderna, medan problemet är större på mindre orter. Alla har akut behov av stöd- och permanenthem. De flesta ”kan inte tänka sig att avliva friska katter”, men det finns också de som ”aldrig accepterar att avliva en katt”. Därför också ett stort behov av pengar till veterinärkostnader. Ofta gör man också en second opinion om man inte får positivt svar från anlitad veterinär.

Imorgon ska jag skriva om hundar kontra katter.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com