Varför finns det kattföreningar? (1)

Behövs kattföreningar? Jag menar då ideella föreningar som på olika sätt tar hand om herrelösa (=övergivna och förvildade) katter. Och svaret är ett absolut JA! De behövs så länge varken kommuner eller lagstiftare tar ett ordentligt tag i det som kallas ”Sveriges största djurskyddsproblem”.

I Hallå Skåne klagas allt som oftast på katter. Senast 25/4 suckade redaktören ”Är det inte hundar så är det katter”. En granne klagade på sin granne som hade ett 20-tal halvvilda katter.

Förra veckan fick jag ett info-blad i min hand från KKS (www.kks.nu). Där beskrivs hur de tagit hand om ett flertal övergivna katter ”i ett ödsligt beläget litet gammalt låst skjul” i utkanten av Tomelilla. På nästa sida står ”Fler än 130 hemlösa katter intagna. Flera har varit högdräktiga.” I Landskrona.

I förslaget till ny djurskyddslag (SOU 2011:75) kallas katten ”ett domesticerat djur på vift” (sid 476). Det finns inga vilda katter i Skandinavien. ”Forskare ställer utom allt rimligt tvivel att det är människans hantering av katter som ligger bakom ökningen av antalet herrelösa katter (Robertsson 2008)” sid 477.

Kattföreningar finns alltså för att många inte tar hand om sina katter!

Hur informerar då kommuner generellt om djur, djurhållning och ägaransvar för katter och andra sällskapsdjur? Av de kommuners hemsidor jag tittat på hänvisar de flesta till Länsstyrelsen som ansvarar för djurskyddet. Det är väl i och för sig riktigt. MEN det är ju kommuninnevånarna som ställer till problemen genom att släppa ut sina ofta okastrerade och omärkta djur.

Hur informerar då just Tomelilla och Landskrona om djurägaransvar och katter på sina hemsidor? Det ska jag skriva om imorgon.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com