Juns och hans skinka

Grannen Bengt kom i söndagsmorse och berättade ”Jag skulle bjuda min far på lite lördagsmys igår med bl a helgskinka, men den hade så konstig både konsistens och smak så vi vågade inte äta den. Tror du katterna vill ha den? Annars kastar jag den.” Eftersom de älskar rökt kalkon så tyckte jag det var värt ett försök.

Planen var att tärna, frysa in i småpåsar och servera som godis lite då och då. Rimmad skinka är ju alldeles för salt för att vara nyttigt för katter. Kanske inte för oss heller, men gott. Jag ställde skinkan på diskbänken och så gick vi ut i solskenet. Han ville ha rabarber och så blev det en kopp kaffe på ljugarbänken och tiden rann iväg …

När jag återgick till min plan fann jag Juns stående bredbent över sitt byte – skinkan. Köttslamsorna hängde ur mungiporna och han tittade saligt upp på mig innan han på nytt angrep skinkan. Han hade ätit flera hekto och protesterade inte särskilt mycket när jag tog den ifrån honom.

Med magen fylld intill smärtgränsen balanserade han sig försiktigt mot sovrummet och la sig utsträckt i sängen. Där blev han kvar resten av söndagen.

När jag la mig vid halv tio för att läsa Män som hatar kvinnor av Stig Larsson noterade han inte ens att jag kom. Han trumpetsnarkade. Lite senare hördes det några rejäla rumlanden och pip från hans stackars uppsvällda mage. Och sen började det … fisandet … omväxlande med högljudda rumlanden … och det fortsatte hela natten …

Frampå småtimmarna drömde jag … att jag inte kunde andas in … måste stiga upp … hålla för näsan … en brandman lutade sig över mig … sa att man kan dö utan gasmask … måste andas in … måste andas in …

I gryningen rusade Juns hastigt upp. Jag hörde klickandet från kattluckan. Tillbaka fem minuter senare hävde han sig långsamt upp i sängen och med ett stön föll han framstupa bredvid mig med frambenen längs sidorna och bakdelen rakt upp. Han tittade länge på mig med ögonen nästan helt dolda bakom blinkhinnorna och mådde uppenbarligen inte alls bra, men snart trumpetsnarkade han igen …

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Han blev kvar i sängen nästan hela måndagen också. Nu är han som vanligt igen. Mer om Juns och de andra kan ni läsa på www.randigeolle.wordpress.com

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com