Närkontakt med hare

Har inspekterat mitt grönsaksland och kan väl bara konstatera att ogräset spirar! Flera gånger har jag fått frågan ”Varför kommer alltid ogräset före morötterna, purjon och allt det andra domesticerade?” Naturligtvis för att ogräset är etablerat på platsen. Läste någonstans att om naturen fick sköta sig själv under femtio år så skulle storstäder som New York försvinna i grönska. Mycket troligt. Växters kraft och envishet är enorm.

Tidigt i våras när jag sådde och satte fick jag uppleva något otroligt. Faktiskt den största naturupplevelsen jag varit med om. Jag satt på huk i det blivande potatislandet när det hördes ett svagt tassande från grusvägen och jag trodde det var grannen som motionerade. Han har fått motion på recept. Istället fick jag se tre harar som sprang på rad i sakta mak längs vägen och in i trädgården. Den förste fick jag ögonkontakt med och hen kilade snabbt ut över åkern, nästa stannade på någon meters avstånd, kollade noga in mig, tog ett tveksamt steg närmare, men tyckte det verkade otäckt och sprang vidare. Nummer tre kom lite efter de andra och när mina ben börjat domna. Den hoppade mycket sakta och försiktigt emot mig, stannade till, vädrade, viftade lite tveksamt på de långa öronen och kom fram och luktade på min hand! En sekund bara och sen var den långt ute på åkern. Men jag hann känna den mjuka nosen, de sträva morrhåren och den varma fuktiga andedräkten! Som en amerikan skulle sagt: Haren, you made my day! En jublande känsla! Otroligt, underbart att komma ett vilt djur så nära! Vad gör väl då lite ogräs bland mina ekologiska grönsaker!

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com