Hur man räddar katter med strumpbyxor

Det var en gång en liten kattunge som tultade omkring på gräsmattan utan mammas uppsikt. Den fann ett intressant hål i marken nära villans vägg och det måste ju undersökas. Det var ett smalt rör kanske 20 cm i diameter, kanske 1,5 meter djupt, och ner trillade den lilla kattungen. Nu var det inte intressant längre. Den skrek högt och hjärtskärande. Matte hörde och kunde efter en stund lokalisera var ljudet kom ifrån. Locket hade på något sätt lämnat röret. Hur få upp katten?
Brandkåren kunde kanske hjälpa till? Jovisst, men hur? Och det skulle bli dyrt – mycket dyrt!
Samtal till dottern, som omedelbart lämnade sitt arbete och körde till gården. Det var många tankar som for genom huvudet. Hissa ner en liten, liten korg? Nä den skulle hamna ovanpå katten. Snöre med ögla? Nä den kunde strypas. Fylla röret med vatten? Skulle den flyta upp som en kork? Tveksamt. Fanns det någon böj på röret? Och vart ledde det i så fall?
Hon tittade ner i röret. Kattungen skrek allt högre. Hur länge hade den suttit där? Tack och lov hade den inte gått vidare i anslutningsröret.
Då tändes det plötsligt en glödlampa. Hon slet av sig strumpbyxorna, smetade in fotänden med god blötmat och hissade ner dem i röret. Kattungen åt upp maten och satt kvar och tittade efter mer. Det kom mer, men inte ända ner. Den måste sträcka sig upp och hoppa med alla de små sylvassa klorna ute. Och det gjorde den!
Upp kom den alltså hängande i strumpbyxan, lyckligt smaskande på maten! Numera sitter locket ordentligt fast och med en cementplatta ovanpå!

Jag hade kanske fel 27/4 …

… när jag skrev att fästingar inte har några naturliga fiender. En enkel googling säger att
”Fästingar har många naturliga fiender. Man har kunnat konstatera att parasitsteklarskalbaggar (bl.a. jordlöpare och kortvingar), enkelfotingarfåglarspindlar (bl.a. vargspindlar) och myror (bl.a. ettermyror) äter fästingar.”

MEN
Naturhistoriska riksmuseet skriver såhär på https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/fragajourhavandebiolog/aktuellfraga/fragasvar/vilkenfunktionharfastingen.9005238.html

”Det finns nog inte så många andra djur som tycker att fästingar är nyttiga för dem. En del djur äter fästingar ibland, men knappast något djur behöver äta just fästingar. Men fästingar finns för sin egen skull och struntar glatt i det.
Fästingens affärsidé fungerar uppenbarligen i naturen. Deras utseende, fysiologi och beteenden fungerar tillräckligt bra för att resultera i fästingbarn och fästingbarnbarn. Vilka djur som är nyttiga beror väldigt mycket på vem man frågar.”

Mera möss

 Det var en gång två små möss som var ute på skogspromenad i vårsolens sken. De njöt precis som vi människor brukar göra när vårsolen värmer, det är alldeles tyst och vindstilla och man tycker hela naturen håller på att vakna till liv efter en lång vinter. De följde ett hjulspår. Skogen stod tät och oändligt hög på båda sidor. Inga fiender varken syntes eller hördes och de gick långt för att söka sig en ny bostad. Solen gick sakta ner bakom grantopparna och det blev hastigt mörkare.
Plötsligt sveper en fladdermus hastigt över deras huvuden. ”Åh, titta!” pep den ena lilla musen, ”en ängel!”

Den vilda jakten på näbbmössen

    ”Man måste samla sig och hjälpas åt”, tyckte grannens alla gula katter och gick på bred front ut på jakt. De små näbbmössen är populära att fånga, men inte särskilt goda att äta. En väninna skickade bilden. Det är alltså hennes grannars katter.
Det tycks också bli ett fästingår i år. Otaliga är de jag plockat på mina katter. Små, små i pälsarna och stora, svarta, runda och blodfyllda sprattlande på golven! Huuu! Har fästingar några naturliga fiender? Nä, tyvärr.

Det var på tiden …

Varför har jag inte skrivit något här i bloggen på länge? Därför att jag inte kunnat logga in! Skånskan har bytt nåt ”datachosaan” och inte meddelat mig de nya inloggningsuppgifterna och så har det varit han Corona, som insisterat på viss uppmärksamhet. Och just nu har jag en rejäl gammaldags bonnförkylning. Det går inte att formulera sig och skriva med bollebank.
Fick en fråga häromdagen: ”Hur lång tid tar det för en katt att bli tam?” Frågeställaren hade köpt en halvstor kattunge från en kattförening och ville gärna ha den i knät och mysa. Omgående – liksom.
En del katter vill aldrig någonsin ligga och mysa i knät. Vår Bosse är en av dem. Men han kan ligga och mysa ensam i sängen t ex. Det närmaste vi kommer honom är vid frukosten. Då ska han ligga framför gröttallriken, men inte klappas, bara följa skeden med blicken och spinna förnöjt. Vissa katter vill inte ha någon närkontakt med människor alls. Harriette på vårt lantställe är nog en sådan även om vi vet att hon haft kontakt – hon är ju öronmärkt.
Frågeställarens katt hade fått lämna sin grupp på katthemmet där hen levt hela sitt liv och nu hamnat alldeles ensam i en helt främmande miljö. Klart att det är en chockartad upplevelse. Vad skulle kattägaren själv tycka om att bli uppryckt ur sin trygga värld med kompisar, släktingar och bostad?

Mitt råd: Tvinga dig inte på katten. Lek med den, lägg dig ner på golvet och låt den själv komma fram. Det gör den – katter är lika nyfikna som människor.

Snart nakenkatt???

En solig förmiddag i februari mötte jag i motljuset i vardagsrummet ett avlägg av Bosse. Det kom lojt horisontellt svävande mot mig i ögonhöjd. När jag tömt sandlådorna och rört mig lite omkring i rummet var de fler – avläggen. Dags att städa.
Bosse har mycket päls och vi har vid oräkneliga tillfällen försökt kamma eller borsta honom, men resultatet har bara blivit en missnöjd katt med demonstrativt piskande svans. Han har ofta också genom morr och hugg markerat att han inte tolererar sånt trams.
Skulle en dag lyfta ner honom från diskbänken och upptäckte att det fastnade ju en himla massa to på de våta handskarna. Men att bli ”klappad” från huvud till svans med våta diskhandskar på – NÄ se det ville han inte medverka till! Inte den dagen …
Nästa morgon stod han och stampade på Skånskan, som jag ville läsa till frukost.
”Klappa mig” försökte han säga innan han demonstrativt la sig över hela tidningen.
”Jag tar på mig diskhandskarna, så går han” var min föga sympatiska tanke, men det blev inte så.

Han tyckte det var alldeles underbart att bli klappad med noppiga diskhandskar. Medhårs eller mothårs – det var lika skönt och han spann ljudligt. Toet yrde. Kanske blöta handskar kan fånga en del? Testet gick bra. Lite fuktiga strån yr inte – de sitter kvar och här är resultatet av vår nya morronrutin. Varje morron lika mycket! Och inga uppkräkta hårbollar längre! Halleluja! Länge leve diskhandskar med noppor!

Varför vänta?

Katt har setts ströva omkring i ett bostadsområde en hel höst och vinter – mager, tovig och bekymrad. En boende har förbarmat sig och ger den mat på balkongen. Den sitter på fönsterblecket och tittar och längtar in i värmen och tryggheten. Vill bli klappad … Får inte flytta in … Blir inte omhändertagen och kastrerad heller, eftersom det inte finns något stödhem som kan ta hand om den. Just denna förening för hemlösa katter anser att den ska klara sig själv därute tills ett hem står redo att ta in den. Varför?
Katten skulle må mycket bättre av att bli omhändertagen enligt TNRM. Kastrerad och återutsläppt. Ett litet frigolitbo på balkongen skulle den vara tacksam för. Matfrågan är ju redan löst. Varför inte göra det bästa av situationen istället för att förlänga djurets lidande. Risken är väldigt stor annars att föreningen får ännu fler små katter att ta hand om!

Tänk om de kunde tala …

Jag skrev 11/2 om Lisa och Stövelnisse och deras pissande. Fortfarande har jag inte kommit fram till någon lösning. Däremot fann jag denna artikel av Elin Hirsch. Intressant, men är inte lösningen för mina katter. http://tidningen.djurskyddet.se/2018/04/bestraffa-aldrig-en-katt-som-kissat-inomhus/

Att det är någon form av konflikt eller otrygghet i gruppen på nu endast 7 katter är ju alldeles uppenbart. Troligen kommer det att lösa sig med lite varmare och soligare väder så att de vill vistas ute mer.

 För några dagar sedan utbröt ett jätteslagsmål mellan Rosa och Lisa. De satt ungefär en meter ifrån och tittade på varandra. Jag uppfattade det inte som ett provocerande stirrande, men plötsligt anföll Rosa och jagade upp Lisa på en tvärbjälke på vinden. Lisa har en säker reträttplats där. Ingen av de andra har kunnat räkna ut hur hon kommer dit.
Rosa satt alltså en bit ifrån och morrade med allt to på ända. Hon var inte kontaktbar. Jag drog henne i svansen, bankade envist på henne med en sopkvast … Hon bara morrade och ville inte ens vända sig om mot mig. Hon hade bara ögon på Lisa. Varför?
Lisa tittade hjälplöst på mig och slickade sig nervöst rakt upp över nosen. Ögonen var stora, svarta och rädda.
Rosa tröttnade ganska fort och kom ner i rummet och la sig på sin dyna. Lisa var kvar en stund till, men kom sen spankulerande in som om inget speciellt hade hänt. Senare på kvällen buffade de på varandra vid serveringen.

Vad var det som hände? Löste de konflikten? Och vad handlade den om? Tänk om de kunde tala vårt språk! Vi är inte kapabla att förstå deras.

 

Brott mot djur

En utredning om Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem tillsattes av regeringen i augusti 2018 med syfte att se till att de allvarligaste brotten mot djur har tillräckligt stränga straff och att bestämmelserna om brott och straff är ändamålsenliga och effektiva.

Tisdagen 11 februari 2020 bjöds det in till pressträff i Lilla Pressrummet kl 12:50. Redan här kan man väl ana att de inte tror att intresset är så stort. Idag har det fortfarande inte nämnts i någon nyhetssändning.

Hämtat från regeringens hemsida (www.regeringen.se )::
Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem
Publicerad 11 februari 2020
Utredningen lämnar över sitt slutbetänkande av uppdraget att göra en översyn av straffbestämmelserna i djurskyddslagen (2018:1192) och brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri.

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/02/sou-20207/   Varning! Det handlar om 546 sidor. Läs sammanfattningen på sid 11 först.

Varför gör de så?

Söndag på lantstället. En kopp förmiddagskaffe i väntan på STORMEN. Det regnade ordentligt och blåste. Lönnen hukade sig. Inne andades allt lugn. Rosa, André och Knut sov på var sin dyna. Så sprang Lisa glatt ”kvittrande” in, våt i pälsen, men med svansen rakt upp och med ”gladkrok”. En stund senare lät det som om någon sprayade med blomsprutan.
En utställningsskärm har stått kvar mot väggen bakom TV:n sedan sista utställningen för två år sedan. Jag har många gånger tänkt kasta den. Tur att jag inte gjort det. Lisa stod på bordet framför och såg lycklig ut med stampande baktassar och darrande svans. Hon hade pissat en rejäl stråle mot skärmen! Varför? Hon är en glad och nöjd honkatt. Det finns ingen för mig märkbar stress i gruppen. Hon verkar mycket tillfreds med sin tillvaro.
På eftermiddagen var vi i garaget, Lisa och jag. Så hörde jag LJUDET igen. En rejäl stråle mot en fodersäck! Fram med torrelasen. Det var en rejäl mängd även denna gång. Så skuttade hon upp på en hylla – och satte sig lugnt och pissade en gång till – med blicken rakt in i mina ögon. När hon var färdig gick hon fram och buffade mig på näsan och pannan, som för att säga ”Är jag inte duktig!”
Jo, visst är Lisa en duktig musjägare, men detta kändes bara för mycket.
 Och så, som grädde på moset … När jag ska sätta mig i bilen kom Stövelnisse och strök sig mot mina skenben, om och om igen och så … skickade han iväg en 2-meters rejäl stråle mot en oskyldig lavendelplanta! Jag hann hoppa undan.
Om man nu ska vara positiv, så dricker de ordentligt och har inga njurproblem. Och Stövelnisse är ju bara som pojkar är – de ska pissa på något. Tänk på den lilla flugan i urinoaren … Men Lisa???? Hur skulle en kattexpert förklara det? Och det var inget sprayande från någon av dem, utan rejäla raka STRÅLAR.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com