Myt 9: Arga katter får rivet skinn

Lördag kväll. Halvsover framför TV:n. Ser trots det en svart katt kika in genom den halvöppna köksdörren. Ny katt. Den backar när våra blickar möts. En stund senare gör den ett nytt försök. Försiktigt, försiktigt … först sätts utsidan av höger framtass ner, sedan insidan … Samma på vänster. Långsamt, långsamt. Framme vid matskålen. Smakar lite försiktigt på torrisarna. Inte särskilt hungrig.
Någon minut senare kliver Harry frimodigt in. Han har flyttat hemifrån och in på granngården. Han ser inte Den Nye. Ska först hälsa på mig. Det gör han genom att småmorra när jag klappar honom. Så gör han inte hos nya hussen och matten. Där bara spinner han.
Så upptäcker han Den Nye under skänken. Morrandet tilltar, toet reser sig och han går mot Den Nye. Jag kastar en väl använd myntacigarr för att avleda honom. Det skulle jag alltså inte gjort … Den studsar och råkar hamna mitt emellan dem.
Harry har bara ögon för Den Nye. Den Nye är större och bryr sig inte om Harry, utan ser myntacigarren som ett intressantare projekt. Han närmast kryper mot den, skjuter på med bakbenen tills han ligger raklång med en framtass sträckt mot myntacigarren. Då går Harry till aktion. Reser sig så högt han kan utan att stå på bakbenen, stryker öronen bakåt, svansen piskar missnöjt och ljudnivån stiger dramatiskt. Den Nye intar snabbt exakt samma position men säger inte ett ljud. Ansikte mot ansikte, glänsande vite tänder – en decimeter emellan.
Långa sekunder segar sig fram. Sen kan inte Den Nye behärska sig längre utan tar tag i myntacigarren med en klo. Får ordentligt fatt och kan inte släppa. Han viftar med tassen och myntacigarren slår en ofrivillig volt och hamnar närmare honom. Han skiter i Harry. Han kan sitta där med sin stora päls och morra.
En egen myntacigarr är LYCKA! Han rullar runt, runt, saliven flödar över golvet. Harry tystnar och intar blötmat istället. Enligt grannen Bengt gick de en verbal match utomhus lite senare. Om jag filmade? Jovisst, men en svart och en mörkt gråspräcklig katt blir inte så mycket att visa, tyvärr.

 Detta är Oscar. Han var inte heller arg, snarare en mycket snäll katt. Ändå fick han rivet skinn. Det gula är öronbrosk. Det var en skada han knappast kan ha rivit upp själv. Han hade mycket, mycket ont och blev lättad när jag tog fram transportboxen. Han ville åka till veterinären. Det gick inte att reparera skadan. Veterinären klippte bort de värsta flikarna, tvättade rent och sen åkte vi hem med smärtstillande i bagaget. Allt såg fint ut efter två dagar.

Kattmyt 8: 100.000 hemlösa katter …

… myt eller verklighet? Nu sticker jag ut hakan ordentligt!

Siffran har använts under de 20 senaste åren sen jag blev engagerad i katters välbefinnande. Och kanske tidigare. Foderföretag, föreningar, lagstiftare, katthem – alla tycks vara överens.

Är det en myt eller är det verkligen fortfarande så illa trots alla ideella kattföreningars arbete med omhändertagande av katter? Trots all information, trots lagändringar …
Vilka ska räknas till de hemlösas skara? De tamkatter (=innekatter) som verkligen blir övergivna naturligtvis och deras avkomma. Om de överlever …
De som lever kring hus och gårdar på landsbygden med mat och bostad i stallar och halmlador?
De som är ”ägda”, utan att vara ID-märkta och registrerade i DjurID, och tar sin dagliga inspektionsrunda i omgivningarna?
De som egentligen har det ganska bra trots att de inte är innekatter?
De som stolt lever hos mer än en husse/matte?

Jag har själv stött på dem alla och skrivit om dem förr. Sonja som förtvivlat sökte ett hem till sig och sina sju ungar. Randige Olle, den gamle tandlöse överlevaren. Juns bortjagad från sin gård av en yngre hane. Harry som nu lever livet som omhuldad katt på minst tre gårdar. Alla är nu givetvis kastrerade, ID-märkta och ägarregistrerade och fick fortsätta att leva som tidigare med dagliga inspektioner av reviren. Det var deras val – inte mitt. När vintern blev för våt och kall valde de att flytta in, men med möjlighet till utevistelse. Detta är långt ute på landet. Så kan man givetvis inte göra inom tättbebyggt område. Kattens väl och överlevnad gäller.

För några år sedan gjorde SVEKATT en enkätundersökning hos landets katthem. Hälften svarade på enkäten och en trött medarbetare utbrast att ”detta artar sig att bli en mardröm”. Den enda fråga som ställdes var ”hur många kattungar har ert katthem tagit hand om”. Minns inte antalet, men det var många.

Kanske är det dags att göra en ny inventering gällande både vuxna och ungar? Men först måste man vara överens om vilka som är hemlösa.

Kattmyt 7 Katter är ensamdjur som absolut inte vill ha någon kompis

För några dagar sedan fick jag ett mejl från en läsare på detta tema. Hon ville att hennes 7-månaders katt skulle få en kompis att leka med och övertog en ettårig katt. Men det gick inte som planerat. Daisy, som hennes katt heter, ville inte ha någon lekkamrat och den nye visade sitt missnöje genom att kissa i sängen. I och för sig något den gjort även på sitt tidigare ställe. Daisy mobbade den nye genom att använda dennes liggplatser, äta den andres mat och använda bådas sandlådor, men samtidigt kunde de ibland leka lite tillsammans.

Hur som helst så fick ettåringen flytta igen. Kattkiss i sängen är inget kul alls. Varför blev det då så? Det framgår inte av mejlet om de båda är kastrerade. Daisy är ju klart revirhävdande, men kanske hade hon med tiden accepterat den nye. Kanske inte älskat den, men accepterat. Kanske hade Daisy bättre kunnat acceptera en yngre katt.

Erfarenheterna från ”kattflocken” på vårt lantställe är, att om det kommer någon ny så blir det stök under en period. ”De gamla” känner ju inte ”den nye”, dess lukt och beteende och de går undan och är mycket försiktiga. Sätter sig gärna i säkerhet högt upp med utsikt över situationen. Eller gömmer sig. Eftersom det nästan enbart är hankatter som kommer, så brukar det lugna ner sig efter att ”den nye” blivit kastrerad. Då luktar den inte farligt längre.

Hur man ska göra för att introducera en ny katt är det skrivet mycket om både på kattexperters sidor, foderföretagens och djursjukhusens och naturligtvis kattföreningarnas sidor. De vill ju ”bli av med” sina katter.

Halloweenkatt

Finaste pumpan! Konstnären bakom verket heter Felicia.

Kattmyt 6: Katter kan se i mörker

Nej, inte i fullständigt mörker. Myten grundar sig förmodligen på att katter kan se under mörka förhållanden. Det beror på att pupillerna utvidgas för att släppa in mer ljus.
De ser dock betydligt bättre än vi i dåligt ljus t ex skymning och gryning. Varför vill katten lämna sin goa sovplats vid 4-tiden på sommarhalvåret? Då börjar det ljusna, allt är lugnt och tyst. Perfekt tid för lite avkopplande nöjesjakt eller för att stilla hungern.
I fullständigt mörker då? Då tar den hjälp av morrhåren. Kattens morrhår är lika långa som kattens bredd plus lite till. Morrhåren är oerhört känsliga och katten riktar dem lite framåt och känner då vad som finns framför den. Den vet därmed också om den kan komma genom ett smalt utrymme. Liknande känselhår finns lite varstans på kattens framkropp, över ögonen, under hakan, på tassarna och naturligtvis vid öronen.

Kattmyt 5: Katter kan äta lite vad som helst

Javisst, precis som vi människor om vi är tillräckligt hungriga. Men vi mår då inte särskilt bra. Minns en arbetskamrat som flytt från kriget i forna Jugoslavien. ”Du anar inte vad man kan äta när man är riktigt hungrig”, sa hon. Nä, jag vågar inte tänka på hur hon haft det.
 Samma med katter. Gårdskatter i min barndom fick ofta bara mjölk och i bästa fall rester från hushållet. Oftast gick det dock till bandhunden. De blev inte så gamla. Varken hunden eller katterna.

Rosa är en duktig jägare. Möss och i detta fall vattensork äter hon med päls, ben och svans. FIBERRIKT OCH RIKTIGT GOTT! Men det ger mask i magen.

Jag fick för några dagar sedan ett mejl från Royal Canin med uppmaning att ”Håll dig uppdaterad om näring för din katt eller hund” och vill att jag ska uppdatera informationen om min katt så att de kan skicka info som passar just mitt sällskapsdjur. Mjau, de tänker ju då kanske mest på innelevande katter.
Jag har det senaste halvåret på olika sätt fått kontakt med (mest) stora lantgårdar, en del hästgårdar och även husägare som drabbats av det nästan oundvikliga på landsbygden: katter flyttar in från kringliggande gårdar eller överges i närheten. Snälla människor som bara vill väl matar och så plötsligt en dag är den klädsamt runda lilla katten bara hälften så tjock. Hjälp! Kattungar! Var? Vad göra?
Får man plötsligt kanske ytterligare 5 katter i maten då gäller inte individuell näringstillförsel utan en mer generell. 10-kg säckar istället för 85-grams burkar.
Katterna i exemplet kan efter 4-5 månader vara 30 om de slipper äta ”lite vad som helst”! Flyttar en katt in och ni vill att den ska få stanna kvar så kastrera. Det är inte så dyrt om man ser det på lite sikt.
Och visst kan katter äta matrester och kanske till och med gilla det! MEN DE KAN INTE ÄTA LITE VAD SOM HELST OCH DESSUTOM MÅ BRA.

Kattmyt 4 Innekatt som råkat komma ut …

… springer inte så långt utan gömmer sig i närheten. Det har jag läst många gånger på olika föreningars FaceBook. Jo, kommer den ut ”lugnt” så att säga kan det nog vara så, förutsatt att det finns något i närheten där den kan gömma sig. Buskar, under en bil, in genom en öppen dörr … En innekatt som blir skrämd kan däremot springa långt i panik.

Oavsett vilket, gäller det att försöka tänka som katten. Kontrollera var katten kom ut så snart man upptäcker att katten inte är inne längre. Om man känner sin katt vet man också om den är rädd för hundar eller reagerar på motorljud eller andra höga ljud. Eller rent av söker kontakt med första bästa människa.

Kom den ut genom ett öppet fönster två våningar upp? Föll den ner på en hård trottoar utan gömställen i närheten? Risken är då stor att den i panik sprungit långt bort eller ligger kvar skadad. Finns det buskage, rabatter eller bilparkering? Spring inte omkring och leta utan gå lugnt och metodiskt tillväga. Spana in under vad som finns i katthöjd. Eller sätt dig ner och locka på den. Tänk på att rösten låter annorlunda ute. Vänta en liten stund på varje ställe. Utvidga sökområdet efter hand.

Gör inte som ägarna till den vackra svarta honkatt som kom till vårt lantställe mitt i den senaste riktigt kalla vintern. Hon var ung och löpte för första gången. Satt vid dörren och ”ville ut”. Ett himla störande moment tyckte 3-årige sonen och öppnade dörren utåt gatan. Det dröjde många timmar innan mamma och mormor upptäckte att katten verkligen var borta och inte bara gömt sig. På kvällen och natten och de följande dygnen satt de och lockade på trädgårdssidan med god kattmat. Deras katt kom inte, den hade ju släppts ut på andra sidan huset, men ett flertal andra lockades dit av den goda maten.

Två veckor senare kom den alltså till vårt lantställe! Smal, hungrig och – troligen gravid. Den hade på egen hand tagit sig ca två kilometer över öppna fält och i snö och minusgrader hem till bananlådan på vår uteplats.

Tänk alltså som katten! Kontakta grannarna. Sätt upp efterlysningslappar med foto – även på ICA, Macken och Pizzerian. Mall finns på ww.vilse.nu.

Och självklart: ID-märk din katt både med chip och örontatuering och registrera den!

Kattmyt 3: En katt klarar sig alltid …

… även om man släpper ut den i det vilda. Det gör den naturligtvis inte. Fast ibland kan man ju undra …

Besökte en hästgård för några dagar sedan. Man behövde hjälp att fånga in och kastrera en hankatt som man ville ha som inne-/utekatt, gårdskatt. Den hade först visat sig för ca två år sedan. Då i en skogsdunge i hästhagen. Liten unge, kanske bara några månader gammal, ensam, hungrig och mager. Hur hade den hamnat där? Och vad hade den ätit? Kilometrar från närmsta väg. Nej, den var troligen inte övergiven. Jo, av mamma, som kanske varit en ”otam” från någon annan gård.
Gårdsägarna satte kattmat och under lång tid ”matade de in” den allt närmare gården. Efter något halvår vågade den vila och sova i en ombonad trälåda klädd med frigolit och med massor av hö.
Då nu drygt ett år gått ville man kastrera katten för att den inte skulle ge sig iväg på friarstråt. Den hade kommit allt närmare gårdens folk.
”Vi har velat kastrera den katten i ett helt år, men vi vet inte hur vi ska göra! Den vill ju absolut inte att vi rör den.”
Nemas problemas! Nu är den kastrerad, örontatuerad, chippad, ohyrebefriad och lever ett gott inne-/uteliv som den vill och har lagt lite på hullet.

Nej, en katt klarar sig inte på egen hand. Den behöver och söker själv människor för att överleva. Hur många liknande fall finns det därute som aldrig upptäcks? Som ingen bryr sig om? Som dör av svält för att ingen ser dem eller inte bryr sig om man nu råkar se dem?

Just denna katt hade också lyckan att vara ovanligt vacker.

Julklappstips

Flerfaldigt prisbelönta barnboksförfattaren Mari Bister går från klarhet till klarhet! Hon har påbörjat en ny serie böcker för barn som kommit lite längre i läsningen.

Tidigare utgivna på Idus förlag (www.idusforlag.se ) är bl a Gräsandsäventyret (om skräp i naturen) och Hundäventyret (om hundar i varm bil).

Allra första boken i serien om Djurdeckarna Katthemsäventyret rekommenderas av Djurskyddet Rede (www.rede.se ). REDE står för Respekt, Empati, DJUR och ETIK.

Böckerna används också bl a på 4H-läger runt om i landet, på flera av Sveriges naturum i nationalparkerna och hos Naturskoleföreningen.

Både Mari Bister och illustratören Kristian har tilldelats varsitt miljöpris för sina insatser att sprida kunskap om djur och natur bland våra yngsta.

I hennes senaste bok Förgiftningen råkar två katter, en hund och en igelkott illa ut. Är de sjuka? Har de ätit något olämpligt av misstag? Är det någon som med flit vill förgifta djuren? I så fall varför och vem? Boken tar också upp vad djur kan bli dåliga av att äta hemma.

Att djur kan må dåligt av både julstjärna och hyacinter vet jag av egen erfarenhet. Och de åt inte ens av dem, utan det var enbart doften.

Ringorm

Egentligen hade jag tänkt fortsätta med kattmyterna ett tag till, men jag fick häromdagen ett mejl som jag måste bedöma som åtminstone lite akut. Läsaren undrar över ringorm. Några utdrag ur hennes mejl. Såhär skriver hon
”Jag funderar på att köpa en kastrerad avelskatt som är två år av en uppfödare. … hennes katter har haft ringorm …” Kastrerad avelskatt??!!! Är man inte antingen eller? Eller … ?

Fast det var ju inte det saken gällde utan ringorm.

”… jag blir osäker om jag vågar köpa honom …” skriver hon vidare.

Utan att ha några stora erfarenheter av ringorm och utan att vara veterinär tycker jag du ska simma lugnt. Älskar du katten och är beredd att dela ditt liv med honom minst 15 år framåt – köp den!

Jag har rådfrågat Statens Veterinärmedicinska Anstalt
https://www.sva.se/djurhalsa/djursjukdomar-a-o/ringorm-hos-katt/
och de verkar inte överdrivet oroliga. Svampen tycks finnas hos mängder av katter utan att de visar några symptom.

Första gången jag såg ett fall var en kall och snöig vinter och det var en ungkatt som levde ute i ett villaområde. Den var mycket mager och olycklig och hade stora cirkulära kala fläckar över hela kroppen. Jag ringde naturligtvis veterinär för att få råd – och möttes av ett gapskratt. ”Det bästa du kan göra är att lägga den i solariet!” Och hur tokigt det än först lät så hade det säkert hjälpt, men omständigheterna var inte sådana. Kattstackaren fick en fristad i en villakällare, mycket god mat och lugn och ro och fick komma och gå när den ville. När den började ligga ute i vårsolen försvann de kala fläckarna.

Detsamma gällde för min egen Emil. En hel höst och vinter hade han några små kala fläckar och jag bara väntade att det skulle komma på de andra elva katterna också. De delade ju liggplatser, men ingen annan drabbades och på våren försvann fläckarna och kom aldrig tillbaka.

Det är mina erfarenheter av ringorm. Alla stora djursjukhus och kliniker borde ha information på sina hemsidor om det.

Monica Misra
Namn: Monica Misra
Ålder: 60+
Bor: Malmö med lantställe i Mellanskåne.
Bloggar om: Katter och andra djur, djurskydd, djurs rätt och välbefinnande, med mera.
Kontakt:kattbloggen@outlook.com