Alla dessa insamlings- och faddergalor – när ska en gala för våra djur bli av?

Eldsjälsgalan, Svenska Hjältar, Musikhjälpen, Faddergalan, Cancergalan – you name it – är en del av de insamlingsgalor eller galor där man vill höja enskilda personers agerade i samhället. Absolut INGET fel med det – tvärtom!

Men det jag saknar är en gala för våra djur. Då menar jag inte för de djur som har det bra utan till de djur som inte mår bra. Utan för de djur saknar ett hem och till de föreningar som jobbar ständigt med ideell hjälp och vänder och vrider på varenda krona för att hjälpa de stackars varelserna. Det finns fantastiska föreningar som hjälper hundar, katter, smågnagare, igelkottar, fåglar och hästar t ex här i Sverige. Varför kan vi inte Sverige hjälpa dom, få upplysningar och information om deras arbete och samtidigt lyfta deras hjärta av guld?

Vi säger att vi är stolta över det svenska djurskyddet. Nja, om vi ser på de domar som fallit i Sverige där djurplågeri har dömts är det en katastrof. Likaså finns ju ingen prioritering när det gäller upphittade eller försvunna husdjur. Snart är det ju dags för Länsstyrelsen att ta över Polisens arbete – vi får väl se hur det går. Jag är optimist så jag hoppas att ett bättre samarbete kan arbetas fram med allmänheten och men att man kan bevisa att man är en ”tyst” myndighet.

Men åter till ämnet – en kombination av insamlings- och faddergala för våra djur hade väl inte varit så tokigt? Vi har många svenska artister, skådespelare och idrottsprofiler i vårt land t ex som kanske skulle tänka sig att ställa upp med auktioner eller tävling eller musik. Vi får inte glömma vad djuren ger till oss människor om de får må bra. Kolla bara på de vårdhem som använder sig av terapihund eller de skolor som använder sig av pedagoghund.

Men sen finns det de djur som aldrig får känna kärlek, trygghet och ett hem. Vi får aldrig glömma dem! De kan inte göra något själva åt situationen utan de måste ha vår hjälp. Det skrivs mycket mera i media om misshandel, vanvårdade och tama djur som släpps ut i skogen då man har tröttnat och vill inte ta ansvar längre. Det är fruktansvärt respektlöst, empatilöst och som verkligen inte bör få skaffa något djur igen – inte ens vandrande pinnar. Och de som har valpfabriker eller säljer smuggelhundar – till de människorna har jag inte ord till – jo, det har jag men inga ord som jag vill skriva här.

Jag hoppas att detta blir verklighet en dag för våra djur behöver oss med varma hjärtan och föreningarna behöver all hjälp de kan få.

Ulrika Bengtsdotter