Jul- och Nyårsöverlevaren katten Frank i ett kallt Skåne – dagens solskenshistoria

Frank160106

Foto: Husdjurshjälpen.Skåne

Ikväll inträffade ett tårögt och en underbar återförening.

Jag fick ett samtal ifrån min hundtränare Roger ca kl 19.30 om att man hittat en katt som satt fast i grenar i sin sele mitt ute i skogen utanför Hässleholm. Det var ren tur att katten sågs då man var ute på eftersök av eventuellt skadat djur. Nu behövde man en kattbur och kolla eventuellt chipp.

Jag la ut en förfrågan i gruppen om akut lån av en kattbur och genast erbjöd sig underbara eldsjälar att låna ut sina kattburar, både ifrån södra Skåne till norra Skåne. En kvinna vid namn Ingela ringde mig rätt omgående och erbjöd sig att köra dit och låna ut sin kattbur och hade inte så långt att köra till själva platsen. Jag tackade så mycket, ringde upp Roger och berättade att kattbur var nu ordnad samt att vi skulle komma dit och kolla eventuellt chipp.

Väl i bilen ringer min telefon igen. Det är en kvinna vid namn Ann, som sett mitt rop på hjälp och att man hittat en katt i närheten av hennes by. Hon berättar att hon hade sett en efterlysning på en katt som hon trodde varit försvunnit i ca 1 vecka, den var svart och vit och kattens ägare och många andra fina människor från byn har hjälpt till och letat men ingen katt. Kattägarens barn hade varit helt förtvivlade och mycket ledsna. Katten hade haft sele på sig vid försvinnandet, men färg visste hon inte. Hon visste var ägarna bodde. Jag lovade att ta foto på katten när vi kommit till platsen och återkomma.

Precis när vi kommit till platsen skickade Ann flera bilder på katten till min telefon. Ingela var redan där och katten befann sig nu i kattburen. Jag kikade in i buren – tittade på fotona som Ann skickat – och sen utropade jag ”Det är den katten!”. Jag ringde upp Ann direkt och sa ”Det är den familjens katt till 100 %!”. För i buren satt det en svart och vitt katt med sele på sig och var väldigt väldigt frusen och mager och allt stämde.

Ann kom körande till platsen och hämtade upp katten och tillsammans körde vi sedan till kattägarna.

Vilken återförening och vilken chock!

Det visade sig att Frank, 4 år, hade varit försvunnen redan innan jul (!!) och att man trodde definitivt inte på en återförening och hade givit upp hoppet. Barnen sörjde sin förlorade Frank. MEN, nu hittades Frank (av ren tur) och glädjen har nu inga gränser. Hur Frank har överlevt de kalla nätterna med selen på sig och inte lyckats fastna innan, är verkligen helt otroligt. Vi vet inte hur länge Frank har suttit fast där han hittades.

Det är en solskenshistoria!

 

Ulrika Bengtsdotter