”När känslorna tar över finns det inte plats för någonting annat”

Att sitta bakom en dator och kunna uttrycka vad som helst är lätt. Vissa människor uttrycker sig kortfattat andra långt, vissa uttrycker sig klumpigt och vissa uttrycker sig försiktigt, vissa uttrycker sig empatilöst och andra med underbar empatiförmåga, vissa uttrycker sig hotfullt andra uttrycker sin tacksamhet. Det är så vi människor gör och fungerar i mediasammanhang och man funderar på att tänk så enkelt vi människor kan uttrycka sig och känna sig ”skyddad” bakom datorskärmen. Men det är också där vi skapar mycket missförstånd, hat, frustration, ilska, lycka, glädje, förlåtelse, rädsla, empati och sympati här i världen.

Vart vill jag komma med detta?

Jo, bakom varje ärende, bakom varje telefonsamtal eller mail, bakom varje möte vi får uppstår oftast känslor. Vi är precis som alla andra människor, men inte ser Ni en psykolog gråta medans hans/hennes patient berättar om sina traumatiska upplevelser, inte ser Ni en läkare uttrycka sin ilska över den drogpåverkade mannen som kommer in skadad på akuten, inte ser Ni brandmännen uttrycka sin rädsla när de måste gå in i ett hus fullt med rök?

Alla yrkeskategorier som arbetar med människor och/eller djur måste vara professionella, även om det inte alltid är lätt. Det är inte lätt och framför allt inte när man sitter bakom sin lilla datorskärm, Ipad eller mobil och försöker skriva så att alla förstår, för alla vill inte förstå. Vi alla kan ha en dålig dag och sådana dagar vill man bara gräva ner sitt huvud i sanden, men framför allt – vi liksom psykologen, läkaren eller brandmännen kan inte skriva vad vi anser i vissa ärenden och vi har sekretess. Våra känslor och tycken tar vi och bearbetar utanför datorskärmen, precis som nämnda ovanstående yrkeskategorier.

För ”När känslorna tar över finns det inte plats för någonting annat”.

 

 

Ulrika Bengtsdotter