Är du djurägare till kanin, marsvin eller något annat litet sällskapsdjur som bor i bur?

Från och med september 2007 gäller reglerna om minsta burmått för sällskapsdjur även för privata ägare. Djurskyddslagens mest grundläggande bestämmelse är att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sätt som främjar deras hälsa och ger utlopp för deras naturliga beteende och behov. De mått som anges i lagstiftning för burar, bolådor med mera är minimikrav. De mått som anges är alltså de minsta tillåtna, en undre smärtgräns för vad som är acceptabelt ur djurskyddssynpunkt. Det går alltid bra att ha mycket större utrymmen, dock aldrig mindre än vad som är angivet. En annan nyhet är att kaniner ska ha tillgång till en hylla med tillräckligt utrymme för att kunna sitta på och under. Hyllan kan exempelvis utgöras av bolådans tak. Vid beräkning av burstorlek ska inte hyllans yta räknas in i den totala tillgängliga burytan.

Uteburar i trekantsmodell är oftast olämpliga då de sällan klarar av att uppfylla kravet på minsta takhöjd för hela burytan. Något som kan vara bra att tänka igenom lite extra är om man håller kaniner utomhus året om. Det är tillåtet att ha kaniner i bur utomhus även vintertid, men då måste buren vara upphöjd från marken för att undvika att kylan tränger upp i buren. Burbotten kan exempelvis isoleras med frigolit eller träull som hålls väl inbyggt, så djuret inte kan komma åt och gnaga på det.

Gnagare lever ofta i familjegrupper eller kolonier. Huvudregeln är därför att du ska hålla djuren i par eller grupp. Detta gäller dock inte guldhamstrar som vanligen är aggressiva mot artfränder.

Djuren bör ha tillgång till anordningar som går att klättra på och krypa under. Många av de gnagararter som hålls som sällskapdjur har ett starkt behov av att bygga bo. Därför ska guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ha tillgång till material som går att fläta samman. Det kan till exempel vara halm och hö.

Guldhamster och flera andra gnagararter samlar in foder och skapar foderförråd. Det är viktigt att djuren får vara i en miljö där detta beteende är möjligt. Du bör också tänka på att vissa arter ska ha grävmöjligheter.

Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ska ha fri tillgång till foder. Marsvin, chinchillor och degusråttor ska ha fri tillgång till grovfoder, till exempel hö eller gräs. Marsvin ska dessutom ges daglig tillförsel av vitamin C. När utfodring av marsvin, chinchillor och degusråttor förändras ska det ske successivt. Detta är speciellt viktigt när utfodringen ändras från hö till färskt gräs.

Kraven på inredningen beror på vilken art av gnagare som ska hållas i buren. Detta gäller: 

• Alla gnagararter ska ha burar där botten är täckt med strömedel.
• Du får bara använda burar med nätgolv om djuren hålls i betesburar som har direkt kontakt med marken.
• Marsvin ska ha en burinredning där djuren har möjlighet att söka skydd.
• Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, taggmöss, chinchillor och degusråttor ska ha en bolåda fylld med rent och torrt bomaterial.
• Om flera dvärghamstrar hålls tillsammans ska alla djur samtidigt kunna få plats i en bolåda.
• Chinchillor ska dessutom ha tillgång till sandbad och sitthyllor eller sittgren. Sandbadet ska bestå av ren och finkornig sand.

Mer information www.jordbruksverket.se föreskrift L80 – Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2005:8) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby.

Minsta utrymme

Källa: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/kaninersomsallskapsdjur.4.62af51191240430af4d80002643.html

Från september 2007 gäller reglerna om minsta burmått för burfåglar även för privata djurägare. Djurskyddslagens mest grundläggande bestämmelse är att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sätt som främjar deras hälsa och ger utlopp för deras naturliga beteende och behov. De mått som anges i lagstiftning för burar, bolådor m.m. är minimikrav. De är alltså de minsta tillåtna, en undre smärtgräns för vad som är acceptabelt ur djurskyddssynpunkt. Det går alltid bra att ha mycket större utrymmen, dock aldrig mindre än vad som är angivet. Storleken på buren utgår ifrån fågelns längd. Fågelns längd mäts från näbbspetsen till stjärtspetsen. Om stjärtfjädern saknas uppskattas måttet som om fjädern fanns.

För fåglar som änkor och vidafinkar i praktdräkt bortser man från de förlängda stjärtfjädrarna, dock ska utrymmet vara så stort att fåglarna kan röra sig utan att stjärtfjädrarna, mer än tillfälligtvis, kommer i kontakt med burens golv eller väggar. Vid beräkning av minsta yta per fågel vid häckning, räknas endast föräldrafåglarna fram till dess att ungarna är flygfärdiga.

Mer information www.jordbruksverket.se föreskrift L80 – Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2005:8) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby.

Källa: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/sallskapsfaglar.4.62af51191240430af4d80002623.html